hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 29 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jag är väldigt rädd för katter!

Jag vet inte om jag har skrivit och berättat om det jag nu ska berätta om tidigare eller inte. Och det kanske låter dumt, men jag är faktiskt väldigt rädd för katter. Jag har alltid varit osäker och nervös kring katter då jag inte alls kan läsa av dem eller förstå mig på dem. Enligt mig är katter lömska och opålitliga och de kan attackera utan anledning. Så har det i alla fall varit med många, framförallt en katt, jag träffat.

Den katten träffade jag och min familj för första gången gör omkring sex år sedan och den ägs av familjen vi känner som bor i Dubai. Så vi har tvingats bo med denna helt galna katt i många veckor sammanlagt och det har gjort mig livrädd. Den katten är verkligen galen! Den attackerar helt oprovocerat och den bits och rivs och har till och med klättrat i gardinerna. 

Den har faktiskt aldrig bitit mig personligen, men den har attackerat mamma och den har bitit Lina ett antal gånger. En gång bet den sig fast i Linas hand och höll kvar så hårt att pappa till slut fick slå bort den med fingrarna. Först då släppte den. Jag har varit helt livrädd varje gång den attackerat och livrädd mellan attackerna för att en ny attack ska inträffa. Den katten attackerade också sin familj så det är inte bara andra den inte gillar. 

Nu efter mötena med denna galna katt är jag så rädd att jag skakar och är nära att börja gråta om en katt kommer nära mig. Så rädd är jag. Jag skulle behöva träffa en jättesnäll och lugn katt för att arbeta med min rädsla. Men den katt som finns i min närhet är mormors och morfars katt och den är varken social eller pålitlig. Så det går inte! 

Men jag hoppas att jag en dag kan få hjälp med att bli av med, eller åtminstone mildra, min svåra rädsla för katter. Jag vill bara avsluta med att tillägga att Lina älskar katter och hon vill skaffa en katt, trots att hon är allergisk. Tänk så olika två tvillingar kan vara! Hon är inte det minsta rädd och ändå är det hon, och inte jag, som blivit biten ex antal gånger! 

 Den här katten ser så arg och läskig ut att jag får ont i magen. Om jag befann mig bredvid en så här arg katt hade jag försökt fly samtidigt som mina tårar hade runnit och jag hade haft panik. Ja, så illa är det. Jag är livrädd för katter. Tyvärr...! 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Sofia
skriven :

Jag gillar inte heller katter, opålitliga lömska djur som smyger runt. Skulle också behöva träffa en snäll katt för att öva lite mer på att bara vara runt dom. Sen finns det säkert supersnälla katter också men det är mer undantag än regel 🐈
Kram på dig ❤️

Svar: Hej saknade och fina Sofia <333 Eller hur! De är obehagliga just för att de är så lömska. Man vet aldrig vad de tänker eller vad deras nästa move är. Kanske ska de attackera dig, kanske inte. Man vet aldrig och det gör mig så osäker och rädd.

Vi får se till att hitta en snäll katt och sedan öva tillsammans! Små steg, ett steg i taget.
Ja, det finns det säkert. Men problemet är väl att även de snällaste katterna likt förbaskat är opålitliga de med. Tror inte det finns någon katt som är helt pålitlig och garanterat helt snäll.
Jag är ledsen, men jag tror faktiskt inte det.

Kramar finaste Sofia <333
Hanna Andersson

2 A-C
skriven :

Du skulle behöva lite terapi av vår ena katt! Han är garanterat supersnäll och står ut med mer än vad som ens är rimligt. Barnen släpar runt honom och han hänger i famnen som en bebis 😏

Svar: Ja, det skulle jag verkligen behöva. Jaså, är det så?! Det låter onekligen som att han är otroligt snäll och det är faktiskt mycket möjligt att jag hade vågat klappa honom lite över ryggen.
Jag skulle väldigt gärna vilja få chansen att träffa en så snäll katt som du beskriver att er ena katt är. För jag skulle verkligen behöva jobba med denna rädslan och försöka få bort den. Eller åtminstone försöka få den att minska något.

Kram till dig och den snäll katten! <3
Hanna Andersson

3 Elin
skriven :

Vad tråkigt att höra att du har sån fobi och dålig erfarenhet av katter. Jag har två katter själv som jag älskar och blev lite ledsen av era kommentarer ovan. För mig finns det absolut pålitliga snälla katter.

Men alla har ju rätt att tycka illa om vad man vill och man baserar ju ofta sina åsikter på sina erfarenheter. :) Jag har istället blivit biten av en stor hund som liten så är mer osäker över hundars beteénde. De kan vara väldigt starka och farliga om de är ouppfostrade. Eller ja. Bara ”vill leka” och inte vet bättre. Men jag känner ingen avsky eller rädsla för alla hundar för det.

Svar: Ja, det är väldigt tråkigt och faktiskt också jobbigt. Det påverkar mig inte så mycket nu längre när jag spenderar all min tid i mitt rum eller någon annanstans i mitt hem där det inte finns några katter. Men förr när jag var ute mer dök det upp katter lite då och då och jag blev lika rädd och fick lika mycket panik varje gång.

Det var verkligen inte min/vår mening att göra dig ledsen. Jag vill förtydliga att jag inte har något emot katter. Jag är bara väldigt, väldigt rädd. Men jag tycker katter är otroligt vackra att se på och i mina ögon är en katt precis lika viktig och lika mycket värd som vilket annat djur som helst och jag mår fruktansvärt dåligt när jag läser/ser/hör om en katt som inte mår bra. Jag älskar alla djur (utom fästingar och myggor och liknande) och alla djur är lika mycket värda tycker jag.
Jag är bara otroligt rädd för katter och det är min rädsla som talade, eller rättare sagt skrev, förut.

Så det är alltså inte så att jag tycker illa om katter, verkligen inte. Jag är bara väldigt, väldigt rädd.
Ja, det har du helt rätt i. Hundar som inte fått en riktig uppfostran och som inte har en bra ägare som bryr sig och som aktiverar och motionerar hunden efter hundens behov och som är en stabil och god ledare kan verkligen bli farlig. Även små hundar, men det är såklart de stora hundarna som kan göra mest skada.

Så tråkigt att du blev biten av en hund. Förstår att du är osäker då.
Nej och jag känner absolut ingen avsky för katter heller, det vill jag förtydliga. Jag är väldigt rädd och jag kan inte läsa dem eller förstå deras signaler och just därför upplever jag dem som opålitliga, trots att de kanske inte ens är det. Om man kan läsa dem.
Hanna Andersson

4 N
skriven :

Dumt att du bor så långt bort, annars hade Molly gärna hjälp till att bota fobin. Hon är iof inte så social och reserverad mot nya männikor. Men det gör också att hon är väldigt försiktig när hon närmar sig dem. Så hon hade nog passat perfekt för jobbet ;)
Så länge får du titta på bilder på min sida på facebook ;)

Svar: Ja, visst är det dumt! Ja, det låter faktiskt som att hon hade varit en väldigt bra och passande katt att börja träna på/med.

Ja, det gör jag! Det är väldigt fina bilder du lägger upp <3 Och att titta på katter på bild har jag inga problem med. Det är väldigt vackra djur att se på! <3
Kram till dig och Molly <3
Hanna Andersson

5 N
skriven :

Tror jag kan ha nämt det tidigare. Jag känner lite som dig om hundar. De är opålitliga och kan attakera (har dock blivit bättre sen jag lärt känna en supersnäll vovve). Som du säger kan nog just det att du har svårt att läsa katter vara orsaken till att de upplevs attakera utan orsak. Det hör till undantaget att en katt attakerar utan att först ha varnat. på @fyrahjul på fb finns idag inlägg med bilder på supersöta och väldigt snälla katter ;)

Svar: Det kan mycket väl vara så att du har nämnt detta tidigare, men i så fall har jag glömt bort det, för det du skriver nu är inget jag känner igen. Ja, precis, det är så jag tror det är. Jag upplever katter som opålitliga just för att jag inte kan läsa dem. Så varje sak de gör blir en överraskning för mig, trots att de kanske har förvarnat mig flera gånger som jag inte förstått.
Okej, det är bra att veta. Den vetskapen lugnar mig lite.
Jag ska kolla det. Söta bilder är alltid roligt och trevligt att titta på, när orken finns, vill säga!
Tack så mycket för infon och tipset. Kram <3
Hanna Andersson

6 Linnéa
skriven :

Nu var här allt ett tag sedan jag kommenterade till dig sist. Men du vet jag läser varje dag och så kommenterar jag till dig då och då, hoppas det är okej att det inte blir oftare än det är.

Jag älskar katter men guud vilken läskig katt! Alltså riktigt skrämmande är den!
Förstår att du blir rädd föf den, tjejen!
Kram på dig <3

Svar: Du får så gärna kommenterar när det än blir och läs när du känner för det. Tycker det är väldigt roligt att du läser varje dag! Tack för att du vill följa mig och läsa varje dag <3
Jag tycker katter är otroligt vackra att se på. Men jag vill inte vara nära.
Ja, den katten på bilden ser riktigt arg och skrämmande ut. Den tror jag nog nästan ingen vill klappa, även om man inte är rädd för katter gör man nog bäst i att låta bli och lämna den katten i fred.
Kram <3
Hanna Andersson

7 N
skriven :

Kan tänka mig att det är svårare för dig att läsa katter efterom du är en så pass utpräglad hundmänniska. En del av de signaler/kroppspråk som hundar använder för positiva saker (glädje, lek, etc) betyder helt andra saker för katten. Tex att vifta på svansen på det sätt hundar gör för att visa glädje är för katen ett sätt att visa irritation och att de inte gillar situationen. Tror det finns hopp för dig, bara sjukdomen skulle låta dig kunna ha kontakt med en snäll katt och träna på deras språk. Jag har en planch med de va och viktigaste språknycklarna som hänger i min hall till beskådan för alla om kommer och hälsar på i Mollys revir. Ska se om jag kan skicka een bild på den till dig,

Svar: Ja, precis. Du har helt rätt i det, så är det. Ja, det verkar vara helt tvärt om vad gäller katters och hundars kroppsspråk och det gör mig helt förvirrad. Ja, just det, så är det ju.
Det känns bra att du tror att det finns hopp för mig, att jag en vacker dag kan bli av med min katträdsla helt och hållet. Det vore väldigt, väldigt skönt.

Jag fick bilderna du skickade! Tack så mycket för planscherna, N. Jag ska studera dem noggrant så mycket orken tillåter och se om jag kan bli något klokare!
Tack så mycket, igen. Kramar till och och nospussar till Molly från unge herr Trisse <333 <333
Hanna Andersson

8 Elin
skriven :

Det är verkligen ingen fara! Jag förstår ju att det är din rädsla som talar och som sagt det har ju med dina dåliga erfarenheter av katter. Det var mer Sofias och din konversation som var lite träffande eftersom mina katter är mina barn ;). Håller med dig att alla djur ändå är lika mycket värda men är besvärligt när de är ouppfostrade. Din vovve verkar himla söt och snäll! Såg att du fått fler kommentarer om hopp och fina ord om att du ska bli av med den rädslan någon gång (om du vill). Man behöver ju inte gilla allt. :) Men om du vill så hoppas jag du blir bättre med din rädsla. Kram <3

Svar: Bra det! <3 Ja, precis, det var rädslan som talade. Vi är goda vänner Sofia och jag och när vi pratar med varandra så blir det ofta att vi skämtar och är sarkastiska. Så var fallet även här. För som sagt, jag är en otroligt stor djurvän och jag älskar katter och vill dem absolut inget illa. De är lika mycket värda som vilket annat djur som helst.
Att jag är väldigt rädd för katter gör inte att jag tycker illa om dem, absolut inte. Jag är bara väldigt, väldigt rädd och kan alldeles för lite om katter och de flesta katter jag träffat har varit väldigt opålitliga och bitska så de har skapat bilden jag har av katter. Men det är klart att de inte utgör hela sanningen, det förstår jag med.
Det är klart att det finns snäll katter, det måste det göra, och jag förstår helt att kattägare ser sina små katter som sina barn precis på samma sätt som hundägare ser sina hundar som barn. Kärleken är lika stor för båda dessa djur.
Jag är ledsen om jag gjorde dig illa till mods. Det var verkligen inte min eller Sofias mening.

Visst är det besvärligt med djur som inte är uppfostrade! Kan man uppfostra en katt? Jag kan verkligen näst till ingenting om katter, så det är en seriös fråga. Kan man lära dem olika saker, som att de inte får gå på bordet och att de ska komma när man ropar osv eller struntar de fullkomligt i kommandon och gör precis som de vill ändå?

Trisse är otroligt fin och verkligen den snällaste lille vovven som finns. Likaså våra bonushundar, Tyra och Tjorven, är otroligt fina och väldigt, väldigt snälla och väluppfostrade och duktiga. De är speciella. De är som mina små barn, mina små hjärtan. Mitt ALLT. <3 <3 <3

Ja, jag vill gärna bli av med min extrema katträdsla. Jag kanske aldrig kommer komma så långt att jag känner mig helt bekväm vid katter och jag lär aldrig våga lyfta upp en katt i famnen eller så.
Men så rädd som jag är nu så börjar jag gråta och får nästan panik om en katt kommer för nära mig och går efter mig och stryker sig mot mig och mjauar mot mig mm. Jag är verkligen rädd. Löjligt skulle säkert många tycka, men det är tyvärr så det är och när (OM) jag mår lite bättre och kan ta mig utanför mitt hus för att göra andra saker än att gå på nödvändiga vårdbesök mm ska jag ta kontakt med en kattägare som har SNÄLLA katter för att börja träna. Det är min plan och mitt mål. Hur det ska gå vet jag inte, men jag ska i alla fall försöka.

Tack så mycket! Det hoppas jag med! Kram <3
Hanna Andersson

9 Elin
skriven :

Som sagt, ingen fara alls. Jag låg inne på sjukhus för operation av magen den dagen och var lite extra känslig just där och då bara. Vad kul att du frågar! Jo det kan man faktiskt lära katter mycket. Jag och min sambos katter svarar när man ropar, typ mjauar tillbaka och ser på än, kommer när man ropar, stannar när man säger det. De kan lätta kommandon. Men tror katter, i alla fall våra katter är stora människokännare. Så vi lärde dem väl inte så mycket egentligen - men de ger väldigt mycket. Så fort jag är ledsen kommer de nästan jämnt och gosar in sig i famnen. Kan ta tassen och smeka mig på kinden (ja, helt seriöst otroligt nog). När vi ska gå och lägga oss kommer de också direkt och lägger sig i sängen vid våra fötter - och så somnar vi tillsammans. Vi tittar på TV tillsammans med katterna ibland, de vill gärna vara med t.ex. när jag sitter vid datorn (hoppar upp i knät och är nyfiken på vad jag gör). Jag är själv glatt förvånad om jag ska vara ärlig. Det låter som en bra plan att utmana din rädsla så. Kram på dig! <3

Svar: Jaha. Det är ingen fara alls. Så tufft för dig att du var inlagd efter operation. Hoppas verkligen att du är okej nu.
Men så häftigt! Kul att du berättar om era katter. De låter helt underbara och det verkar som att de har det perfekta hemmet hos dig och din sambo. Underbart <3
Jag visste inte att katter kunde lära sig trix och att de kunde vara med så mycket i rutinerna och hänga med och nyfiket kika på tv/dator och så. Det hade jag ingen aning om! Men jag kan så gott som ingenting om katter heller, så det är inte så konstigt att jag inte visste det.
Så tack så mycket för att du berättar.

Har du något tips till mig hur jag ska närma mig en katt, jag vill verkligen försöka ta tag i min rädsla/fobi för katter och om jag träffar en katt som enligt ägaren är supersnäll och jag känner att jag kan lita på det- vad är då nästa steg? Hur ska jag närma mig katten så att den inte ska riva/bita eller bli för på mig?
Om du har något tips eller någon tanke du vill dela med dig av får du jättegärna göra det! <3 Tack isf <3
Kram <3
Hanna Andersson