hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Flytten är gjord och jag har röstat också!

Igår flyttade vi ju hem från landet. Jag måste säga att det gick så bra och smidigt som det hade kunnat gå. Mamma kom in till mitt sovrum strax innan nio. Pappa fixade frukost som jag tvingade i mig, min aptit är lika med noll och jag är konstant illamående. Sedan drog vi igång. Alla utom jag, vill säga. Jag packade endast ner lite mediciner, med mammas hjälp. Sen väntade jag på att pappa skulle lasta Volvon full med grejer och sen åkte pappa, Trisse och jag iväg.

På vägen hem stannade vi vid min och Linas gamla gymnasieskola där vi tog rullen in och röstade. Jag har inte fått tummen ut att förtidsröster och när jag ändå hade "riktiga" kläder på (alltså inte nattlinnet som alltid annars) var det lika bra att få det gjort. Annars hade det inte blivit av för min del då det hade varit helt omöjligt för mig att ta mig ut en andra gång på samma dag.

Vi kom på en bra tid för det var så gott som ingen kö alls i vallokalen. Pappa hjälpte mig med precis allt. Annars hade det inte gått. Min ME-hjärna fungerar verkligen dåligt och jag blev så förvirrad när jag fick syn på alla olika papper och kuvert det var folk som pratade och jag hade så fruktansvärt ont i ryggen efter bilfärden att jag fick bita mig i tungan för att inte brista ut i gråt.

Pappa och jag blev visade till ett "bås" som hade en lägre bänk än de andra. Jag sa vilka jag ville rösta på i de olika valen (riksdag, landsting och kommun) och pappa fixade allt med pappren. Sen körde vi fram till bordet och lämnade våra valblanketter (eller vad det nu heter) och prickades av och sen bar det av det till bilen där lille herr Trisse satt i sin "husbil", som vi kallar hans hundbur, i bagaget.

Vi åkte raka vägen hem och jag stupade i säng. Jag var helt andfådd, fick knappt någon luft (som vanligt) och var helt högröd på HELA överkroppen. Helt rödflammig och svetten rann som aldrig förr och samtidigt frös jag så jag skakade. Jag bäddade ner mig och Trisse la sig på mina fötter och där blev vi liggande. En flytt hem för mig innebär egentligen bara ett byte av säng. That's it. Skönt att flytten är gjord. Och röstningen, på samma gång!

Det första Trisse gjorde när vi kom innanför dörren här hemma i huset var att springa direkt upp till sovrummet och vänta på att jag skulle lyfta upp honom. Trisse vet att jag måste vila hela tiden och han har inget emot att vila med mig. Tvärt om, han älskar det! 🐶❤️

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Christin
skriven :

Finaste lille Trisse, han känner dig utan och innan!! 💖 Så bra att du kunde rösta på vägen hem. Jag röstade via bud och vittne. Kraaaaaaaaaaaaaaaaam från din Enhörning 💜💜💜💜💜💜💜💜💜💜

Svar: Ja, Trisse och jag känner varandra väldigt väl. Min lille gullunge 🐶❤️❤️❤️ Ja, det var tur att det gick att lösa så, på vägen hem. Om jag inte redan hade varit ute hade det aldrig blivit av.
Så bra att det gick att lösa på så vis för dig.
Massa kramar till dig min älskade Enhörning ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️🦄🦄
Hanna Andersson