Med tanke på hur många ME-sjuka, (alltså personer som är sjuka i olika svårighetsgrad), det är som inte blir beviljade någon form av ersättning då ME inte är helt accepterad av FK (idioti) finns det alltid en underliggande nervositet att jag ska bli av med min sjukersättning rätt som det är. Att jag ska anses för frisk för att ha den kvar. Det vore helt totalt sjukt i så fall, med tanke på mitt hälsotillstånd, hur extremt dålig jag är, samt det faktum att jag bara blir sämre och sämre och drar på mig fler och fler sjukdomar. Men det vore tyvärr INTE första gången någon med ME blivit av med sin ersättning på grund av att de helt felaktigt nog anses vara för friska.
Jag vet att det förekommer bidragsfusk och jag vet att det finns fall som tagits upp då någon person fakeat sin sjukdom och har låtsas sitta i rullstol när de i själva verket är friska och kan gå. Men det är väldigt ovanligt. Och jag är säker på att fusk vad gäller bostadsbidrag, vård av sjukt barn osv är bra mycket vanligare än att någon skulle låtsas vara kroniskt sjuk och få en mycket låg sjukersättning. Vem skulle vilja leva på några ynka tusenlappar istället för att jobba och tjäna minst det dubbla, ja till och med tre-fyrdubbla beloppet? Jag tror faktiskt inte det är vanligt alls.
Däremot VET jag hur många som helst som är svårt sjuka, personer som inte alls kan arbeta och som knappt ens kan ta hand om hem, sig själva och sin egen hygien som ändå bedöms vara helt kapabla att arbeta. Heltid till och med?! Det är så sjukt. Alla fighter vi sjuka (och våra anhöriga) måste ta med myndigheter som helt saknar både kunskap om våra sjukdomar och vanlig empati samt folkvett gör oss bara ÄNNU sjukare. Är det inte galet att man ska behöva slåss med näbbar och klor, slå sig helt blodig för att få den ersättning man har rätt till? Och ändå är det långt från alla som får den.
Och har man väl blivit beviljad ersättning av något slag kan man när som helst bli av med den. Bara sådär. Utan att hälsan förbättrats, utan att den kroniska sjukdomen blivit lindrigare. Utan att förmågan att arbeta har blivit större. Visst finns det de som blir bättre i sina kroniska sjukdomar, tack och lov! Jag vet flera stycken och det är så glädjande och jag vet helt säkert att alla de som eventuellt skulle bli såpass bra att de kan börja jobba lite igen kommer börja göra det. För återger, vem vill gå hemma och tjäna några ynka tusenlappar och ständigt behöva känna oro för att man ska bli av med ersättningen, när man kan arbeta, ha ett liv och tjäna mycket mer pengar!
Nu var det lyckligtvis så att brevet från Försäkringskassan inte innehöll något skräckbesked. Jag har fortfarande kvar min extremt låga sjukpension (som är skrämmande låg och som inte går att leva på om man bor själv) och känner på något vis tacksamhet för det. För jag vet hur många det är som gång på gång får avslag på sina ansökningar om sjukersättning som de söker för att de är för sjuka för att arbeta. INTE för de är för lata för att tjäna mycket pengar och skapa sig ett gott liv och en bra tillvaro.
Försäkringskassan, FK, sätter skräck i många stackars svårt sjuka människor. Galet...
Jag har förstått att FK inte är att lita på om man blir sjuk. Bara att hoppas man aldrig blir det. Kram!!!