Idag har vi ett litet födelsedagsbarn i stugan, vår älskade Trisse fyller år. Hela FYRA år. Jag kan inte förstå att vår lillskrutt blivit så stor! Det känns som att det var igår vi fick hämta hem vår åtta veckors lille bebis med rund kulmage och sylvassa små valptänder och en redan då cool och lugn attityd till allt och alla. Det tog inte många millisekunder innan vi nästlas oss fast i varandras hjärtan, pappas (Trisses morfar) och Trisses, mammas (Trisses mormor) och Trisses, Linas och Trisses och mitt och Trisses. Och sedan dess har vår kärlek till varandra bara blivit starkare och starkare ju bättre vi lärt känna varandra och ju mer vi upplevt tillsammans.
Men tänk så fort tiden går! För nästan fyra år sedan, när Trisse var liten, kunde jag fortfarande kämpa mig ut på små korta promenader. En period, upp till det att Trisse var ett år bodde Lina mycket hos sitt ex. Det gjorde att Trisse och jag var själva lika mycket då som nu (faktiskt ännu mer, även på nätterna var vi utan Lina och ute på promenaderna med) och det har alldeles säkert lett till att Trisse och jag har en sån väldigt tajt relation idag. Trots att jag, till min stora sorg, blev för sjuk för att kunna fortsätta gå ut och gå med honom för flera år sedan.
Bilden är tagen för några år sedan. Några år till kunde jag fortsätta följa med ut då och då (sällan, alldeles för sällan) på hundpromenaderna med rullstolen. Men det gick inte så länge som jag hoppats.
Jag tränade lydnad och utan att skryta skulle jag vilja ta åt mig en mycket stor del av äran till att han blev så fin och väluppfostrad. Jag (och Lina självklart också) la ner extremt mycket energi och tid på att träna och socialisera vår lillkille och det har lönat sig. Det har inte gått en dag utan att vi vart glada och tacksamma för det arbete vi lagt ner på honom och mängden lydnad jag tränat med honom (och fortfarande gör när jag orkar, liggandes i sängen/soffan). Det har gjort honom till den supergoa, mycket lydiga kille han är och har varit från start. Man kan ta honom med sig precis överallt utan minsta problem, han klarar alla miljöer, är lugn med alla människor och säger inte ett pip vid hundmöten. Ja, jag är stolt över honom. Det kanske märks? ;) Men jag tycker jag har all rätt att vara det.
Han är vår lille älskling och vi älskar honom så obegränsat mycket. Inte bara vi utan alla han möter, nästan i alla fall! ;) Detta gäller inte minst hans bonusfamiljen där mamma Tyra och storasyster Tjorven, som är hans tjejer och stora kärlek i livet, ingår. De är en stor del av Trisses liv och som hundägare är det en enorm fördel (och mer eller mindre ett måste att ha någon som kan hjälpa till och passa hunden, enligt mig) att ha Tyra och Tjorven och deras ägare på så nära håll. De ställer upp och tar hand om Trisse när vi är iväg eller om det skulle krisa och det är en stor trygghet. Precis som vi tar hand om Tyra och Tjorven. Det är så bra när man kan hjälpas åt och ingen är gladare än Trisse när han får dambesök hem till sig eller när maten packas i en påse och det är hans tur att åka på äventyr till sina älskade tjejer.
Här är flocken samlad, då är Trisse extra lycklig, när Tyra och Tjorven är hos oss (eller när han är hos dem). Från vänster är födelsedagsbarnet själv, bredvid honom ligger Tjorven och längst bort, i både bild och säng, ligger Tyra som är i behov av lite utrymme från sina små då och då.
Trion samlad igen. Här sitter Herr Födelsedagsbarn mittemellan sina tjejer och ser en aning (eller rättare sagt mycket) trött och varm ut! Det är ett tufft jobb att passa upp på sina damer och se till att inte vara i vägen och inte sniffa för mycket i någons rumpa och inte bli för framfusig och helst ska man inte snarka eller fisa för mycket eller högljuddt heller. Han har det inte lätt, Trisse lille, som ensam man (när inte pappa, hans morfar, är hemma). Men han är så snäll och fin att vi står ut med hans snarkningar och fisar när de kommer. Inte för att vi har något val...
Trisse (och Tyra och Tjorven) har det mest underbara hundliv man kan tänka sig. Fullt av kärlek, trygghet, glädje, aktivitet, lek, vistelse utomhus, lek och hundkomisar. Och väldigt lite ensamtid. Och det är jag så glad och evigt tacksam att jag (vi) kan ge Trisse och hjälpa till att ge Tyra och Tjorven.
Stort grattis till Trisse!❤