Nu är de hemma igen, Lina, mamma och Trisse. Lugnet och tystheten är därmed slut, men sällskapet i form av Trisse är tillbaka och det är jag mycket glad över. Jag har saknat honom extremt mycket och enligt Lina och mamma har han saknat mig med. Pappa och jag har haft det bra i vår ensamhet och tystnaden har som sagt varit väldigt skön. Det är faktiskt en himla skillnad på att vara bara två (och helt själv är ännu bättre) jämfört med fyra stycken och Lina och mamma är de två som klampar högst när de går... Trisse däremot är mycket tystlåten av sig, så han är inte det minsta påfrestande för min känsliga hjärna.
Lina, mamma och Trisse har haft det bra på sin vandring, de har ätit gott, sett väldigt vacker natur och såklart gått många kilometer dessa två dagar. Men de är nog inte allt för trötta, någon av dem, och det första Lina gjorde när hon kom hem var att svida om till långklänning och gå på fest. Så kan man ju också göra! Om man är pigg och frisk...!
Jag tänker bjuda på några fina bilder från deras vandring nu. De var lika snälla som alltid och skickade en hel drös med bilder till mig och pappa så vi fick ta del av deras äventyr och vara med på ett hörn. Det får ni också vara nu, jag vet att ni är många som läser som precis som jag inte heller kommer ut i naturen och får njuta. Då får man se på bilder istället. Det är inte lika bra, men det är bättre än inget alls.
De glada vandrarna! ❤️