Efter en färglös dag fick jag en färgklick på kvällen. Mamma (vars träff med kompisen blev inställd) och jag åkte till stallet. Jag var i behov av glädje och energitillförsel och vilket ställe är bättre att åka till än stallet? Det var bara tre hästar inne i stallet, de andra var ute i hagen. Två ponnys, Hobbe och Helge och min älskling, Bossanova. Jag var inne hos Bossa en lång stund och bara myste. Hon är en tillbakadragen och försiktig tjej, men jag är ganska säker på att hon känner mig nu för hon är mycket mer framåt och oblyg. När jag mamma öppnade dörren till boxen ville hon gärna gå ut och se sig om. Så jag fick snabba på och ta några bilder innan jag gick in till henne och myste.
Det är en särskild känsla i stallet, det är så lugnt och fridfullt. Tyst och behagligt. Det enda som hörs är ljudet av hästarna som smaskar på sitt hö och ett och annat frustande. Bossa undersökte mina händer och formade läpparna till pussmunnar. Så söt! Hon slickade lite på mina händer och tog in fingret i munnen och undersökte lite närmare. Utan att bitas, bör tilläggas, hon är så snäll och försiktig. När vi stod där och myste, alla tre, kom Alissa in i stallet. Vi stod och pratade en stund, tills mina ben började skaka så mycket att jag fick svårt att stå upp. Hon är så trevlig! Precis min typ av person och hon är så himla söt som blandar svenska och engelska hej vilt! Det är verkligen charmigt. Och ibland en smula svårt att förstå, framförallt när hon blandar svenska och engelska i samma mening. Då gäller det att hänga med i svängarna! Haha.
Lina slutar jobbet om en halv timma. När hon kommer hem ska jag pussa på henne. Och ge henne många goa kramar. Planen var att hon skulle opereras imorgon. Vi gör det med jämna mellanrum, båda två. Dessvärre ringde de till mig förut och meddelande att de fått in ett akut traumafall så Linas operation skjuts upp. Det är så jobbigt när det blir så. Det är ju tyvärr inget att göra åt. Kommer det in ett akut fall så gör det, men det är inte kul när man planerat och är inställd på något. Hon har sagt att hon ska vara borta från jobbet i två veckor, men det behöver hon inte vara längre. Nu vet vi inte när hon får en ny tid. Det kan ta allt från några dagar till ett halv år. Jag tycker väldigt synd om henne, hon var så inställd på detta och operationer är jobbiga redan som de är, utan sånt här som händer. Jag vet precis hur det känns när de ringer och säger att operationen blir framflyttad. Det hände mig i oktober. Men då hade jag tur och operationen flyttades bara från fredag till måndag. Hur det blir med Lina återstår att se. Men det är ingen katastrof, det är bara att gilla läget. Och hoppas att den personen som råkat ut för traumat/olyckan klarar sig!