I spoke too soon! Förut sa jag till mamma att min mage är lite bättre, att den är "lugnare" och gör mindre ont. Det skulle jag inte sagt. Nu har jag världens magknip, så ont att jag inte kan sitta rakt. Det går i vågor, först gör det extremont, så ont att jag knappt får luft till mig, sen släpper det några sekunder för att komma tillbaka igen. Inte roligt. Jag har alltid haft problem med magen, men inte på denna nivån, så som det är nu har det varit i två tre år. Och det blir bara sämre. Som resten av kroppen...
Jag lever med reflux, vilket innebär att min över magmun inte stänger sig som den ska. Det gör att magsyra rinner upp i halsen. Mina slemhinnor i halsen är konstant irriterade och det stör såklart även magen. Jag blir behandlad för min reflux, jag äter mediciner mot detta och har gjort i över halva mitt liv, men trots det är jag långt från bra. Var tredje till var femte år (ungefär) gör jag en gastroskopi för att kontrollera hur det ser ut. Det ser inte bra ut, trots mediciner men det finns inte mer man kan göra. I vissa fall kan man operera för att få magmunnen att stängas bättre, men det är ett svårt ingrepp och jag är för ung. Jag sover med min säng i lutning och med massa kuddar för att motverka att jag får upp mer magsyra än nödvändigt. Jag undviker stark och alltför fet mat och det hjälper. Eller förvärrar åtminstone inte. Ibland, som tur är ganska sällan, händer det att jag får upp så mycket magsyra att jag spyr i sömnen. Det är lite jobbigt, men ändå det minsta av mina kroppsliga besvär!
Magen är ett större problem. För att inte tala om all värk och mina hundra andra symtom. Ibland blir jag så less på hela min situation. Inte ens magen fungerar som den ska, äta-smälta maten-gå på toa" proceduren är inte normal. Men snart är min mage-tarm utredning färdig och då får jag veta vad som är felet och kan kanske få någon behandling/hjälp för att lindra symtomen.