Idag har jag bokstavligen varierat mellan att sitta/ ligga i soffan eller sängen hela dagen. Förutom den lilla utflykten i förmiddags har jag inte stått många minuter på mina ben. Värken har lagt sig lite lite, men är fortfarande alldeles överjävlig. Jag tycker ändå jag fixar att hantera det någorlunda bra. Jag känner mig mentalt stark och orkar fokusera på annat, blicka framåt och se ljuset i tunneln.
Jag är så oerhört känslosam har jag noterat nu den senaste tiden. Alla känslor finns precis under ytan, inte riktigt alla, men de flesta! Jag har väldigt nära till gråten till exempel. En sorglig reklam på tv:n eller ett avsnitt av Veterinärerna räcker! Tårarna kommer. Det är både skönt och jobbigt. Jag är inte alls van vid att det är så här. De senaste åren har jag ätit starka lugnande mediciner och då varit totalt avtrubbad, men eftersom jag inte äter det längre känner jag allt. På gott och ont såklart.
Nu tittar vi på Bonde söker fru. Inga tårar än, men man vet aldrig ;) Hehe! Lina slutar jobbet snart, jag längtar efter henne. En kram, få höra hur hon haft det på jobbet, om hon haft några roliga/jobbiga kunder. Kanske få veta vad som hänt ute i världen, utanför husets fyra väggar. Snacka om att vara helt avskärmad! Till råga på allt tittar jag nästan aldrig på nyheterna längre. Dels för att det är så deprimerande, men också för att jag ändå inte fattar. Orden går in genom ena örat och ut genom det andra. Jag glömmer så fort vad som sägs, om jag fattade vad som sades vill säga. Usch, jag känner mig så korkad. Dumma hjärntrötthet...!
Imorgon har jag två aktiviteter att utföra. Inget jag ser fram emot eller har energi till, men då båda två är vårdbesök har jag inget val. Bara att köra på! Och sedan vila resten av dagen och hoppas att aktiviteterna inte gjorde allt för mycket skada, energimässigt. De gör mig gott och är nytta för övrigt, så det är bra det! Samtal på Psyk och sen influensavaccin. Det får vara värt att lägga massa energi på ;)