I måndags hade mamma och jag ett telefonmöte med min Vårdcentralläkare. Det skulle egentligen varit ett hembesök med då min läkare blivit väldigt förkyld ville hon inte träffa mig, som har försämrat immunförsvar, och riskera att smitta ner både mig och mamma.
Så vi fick prata på telefon istället. Vi pratade i nästan 45 minuter och som alltid när vi pratas vid är listan helt full över saker vi behöver ta upp och prata om.
Det är recept som ska förnyas, eventuellt doser som ska justeras, remisser som ska skrivas och skickas, ibland intyg som ska skrivas, blodprovsvar som ska gås igenom och mycket, mycket mer.
Samtalet gick bra men det tar enormt mycket energi att ha ett så viktigt samtal under så lång tid. Och nervositet för samtalet och dess resultat innan osv. Jag är väldigt glad att mamma kunde vara med på samtalet.
Igår vilade Hollie och jag utan några större avbrott hela dagen. Det behövde vi. Och idag händer det mycket. Först kommer min sköterska från Hemsjukvården hit vid kl nio och tar blodprover och lägger om PICClinen.
Sedan ska mamma, Hollie och jag packa ihop det sista och sätta oss i bilen och åka ut till landet, till sommarstugan. Dit kommer pappa senare i eftermiddag när han slutat jobbet.
Lina, Sofia och Sören kommer på torsdag vid lunch någon gång. Och så stannar vi, hela familjen, till söndag lunch innan vi åker hem till huset i stan igen inför en ny vecka med jobb och allt annat som hör till.
Även om jag inte alls har energi, inte ens lite, till att plocka ihop mina saker (mamma packa mina kläder, mediciner, mat och allt annat), ta på mig "riktiga" kläder och åka bil i tjugo minuter vill de andra väldigt gärna åka ut till stugan.
Det blir säkert skönt och avslappnande när vi väl kommit dit. Vi trivs väldigt bra där ute, hela familjen, inte minst hundarna.
Vi kan behöva en liten flykt från vardagen och några lugna, avslappnande dagar vid havet, precis vad landet och sommarstugan erbjuder.
