...som vi inte träffat på nästan ett halvår.
Det är därför verkligen på tiden att vi träffas och pratar och går igenom min långa lista över saker som måste diskuteras och tas tag i.
Min Vårdcentralläkare har gjort hembesök till mig i ungefär sju år (vi har träffats i tolv år) och det är jag väldigt glad för. Annars hade vi inte kunnat ses och att behöva ta allt över telefonen blir väldigt svårt, tycker jag.
Mamma ska vara med på mötet idag, vilket känns tryggt och bra. Det är alltid bra att vara ett par extra öron som lyssnar och en extra hjärna som (förhoppningsvis!) minns vad som blev sagt och bestämt.
Jag känner mig nervös och orolig inför dagens besök, mycket mer än jag brukar. Detta eftersom att vi kommer behöva prata om tiden på sjukhuset och en massa annat som är jobbigt och svårt att behöva prata om.
Det är också väldigt jobbigt att prata allmänt och ta upp sakerna på listan. Det blir en ordentlig påminnelse om hur dåligt jag verkligen mår och hur svårt multisjuk jag verkligen är när vi pratar om och går igenom allt en gång till.
Men med mammas, Trisses och Hollies stöd kommer besöket idag gå bra, det måste vi båda hoppas och tro. Men de av er, mina kära läsare, som ändå vill hålla tummarna för mig får gärna göra det ändå! Tack så mycket! ❤️❤️❤️