...att komma hit och ta blodprover samt sköta om PICClinen.
Jag tycker verkligen inte om det, all kontakt (verkligen ALL) med vårdpersonal och vården ger mig mycket ångest, stress och ett stort obehag.
Sjuksköterskan som kommer hem till mig på torsdagarna är väldigt snäll och trevlig och duktig på sitt arbete, så det är inte personligt mot henne jag känner detta.
Det är helt enkelt bara så att jag har blivit utsatt för så oerhört mycket felaktigheter, rena övergrepp, av vårdpersonal och vården och det har gett mig svår PTSD.
Efter sjukhusinläggningen på tre månader mår jag väldigt, väldigt dåligt psykiskt och min PTSD, mina PTSD-symtom, är mycket svårare nu än de var innan operationen och sjukhusvistelsen.
Denna hösten har tagit något enormt på mig, både fysiskt och psykiskt, och jag behöver tid att återhämta mig. Lång tid.
Psykiskt både hoppas och tror jag att jag kommer kunna ta mig tillbaka till det ställe jag befann mig innan operationen och sjukhusvistelsen. Fysiskt vet jag inte. Det återstår att se.
Älskade lilla Hollie och älskade lille Trisse pojken! Som jag älskar er! 🐶❤️