Mamma och jag var på sjukhuset klockan nio i torsdags och även om vi hoppades att det hela skulle gå smidigt och att vi inte skulle behöva vänta var vi förberedda på att det ändå kunde ta tid.
Det kan alltid komma in akutfall som behöver prioriteras och även när man har en bokad tid, som vi hade i torsdags, kan saker hända och planerna ändras. Det är vi alltid medvetna om. Men vi hade tur och det gick smidigt och vi behövde inte vänta något alls, så skönt!
På plats i rummet på operation/IVA, var (förutom mamma och jag) en undersköterska som hjälpte till, en Narkosläkare (som jag träffat flera gånger tidigare och som är insatt i min situation och mina svårigheter mm) och en sjuksköterska som är hon som sätter själva PICClinen.
Eftersom att jag inte hade någon infart kvar var första steget att sätta en PVK, vilket dessvärre är lättare sagt än gjort på mig som är så väldigt svårstucken och mina kärl är ärriga och "sega", svåra att komma in i. Men till slut lyckades de.
Så då fick jag sövningsmedel direkt in i blodet och blev lätt sövd, alltså sövd men inte djupt. Då sattes PICClinen in. Det har varit besvärligt två av de andra gångerna men det gick rätt enkelt.
Så nu, sedan i torsdags, har jag en ny PICCline på plats! Nu är det bara att hålla tummarna att denna PICClinen inte varken går sönder och/eller blir infekterad. Jag hoppas att detta är den sista PICClinen jag behöver ha.
Finaste, sötaste lilla Hollie fotograferades (av mig) under vila och i närbild och tittade frågande på mig några sekunder innan hon återgick till att fortsätta vila. 🐶❤️
Va härligt att det gick bra trots svår stuckenhet. Ja nu hoppas vi att det är den sista och att allt går bra.
Massa kramar 🌺❤️🌺❤️