Det är fortsatt väldigt tufft här på sjukhuset. Det går inte riktigt som vi vill och önskar att det ska göra. Kalkvärdet är fortfarande lågt, för lågt, så jag har dropp tolv timmar om dygnet.
Vi hade en förhoppning, och har hela tiden förstått det som att det är okej, att gå hem med dropp och låta Hemsjukvården ta prover en gång om dygnet, ta hand om min PICCline och koppla till och från droppet varje kväll och morgon.
Men i förrgår fick vi ett nej från läkarna här. Jag får inte gå hem så länge jag har dropp. Och det kan och lär jag behöva ha i många veckor/månader till.
Så vi är väldigt uppgivna just nu. Vi vill hem! Såklart!
Men vi har inte gett upp hoppet om att det visst ska gå att komma hem med dropp. Vi har varit här i sju och en halv vecka. Julen, som är min favorithögtid, närmar sig och nu orkar inte vi så mycket mer.
Vi både vill och behöver få komma hem och ska se om vi inte också kan få till det så jag kommer hem. Vi får hålla tummarna och fortsätta hoppas. Det finns inte så mycket annat vi kan göra...
Jag håller på att sakna ihjäl mig efter Trisse och Hollie. Det är verkligen fruktansvärt tufft att vara ifrån dem. 😔🐶❤️