...är verkligen helt fantastiskt skönt!
Och det betyder också att hela den här situationen med Hungry bone syndrom (som det heter, det jag drabbades av efter operationen den 13/10) har vänt och tack och lov är bättre.
Detta stämmer verkligen!
Att vara hemma istället för på sjukhuset, är så otroligt skönt och inget man kan ta för givet!
Jag känner mer kärlek än någonsin till min familj och jag är så oerhört glad och tacksam att jag har dem, att de finns i mitt liv och att de får mig att kämpa vidare och överleva.
Familjen betyder verkligen ALLT, utan minsta tvekan! Jag älskar dem mest av allt, så mycket som man någonsin kan älska andra varelser.
Dessa nästan elva veckor på sjukhus har varit extremt tuffa (och än är det inte över) och traumatiska, inte minst på grund av att jag nästan dog och hamnade på IVA för andra gången där en natt i november. Mest för mig men definitivt också för resten av familjen.
Men jag hoppas, och tror, att det gjort oss starkare som familj och att kärleken till varandra bara blivit ännu större.