hannaslillaliv.blogg.se

Älskade, lilla Hollie. Om du visste så mycket vi älskar dig och så mycket du betyder för oss! Du är underbar, helt fantastisk och du bär på så mycket kärlek i din lilla kropp! 

Hollie är född i Rumänien, troligtvis på en så kallad "valpfarm" där förhållanden är allt annat än roliga. Tikarna behandlas som maskiner snarare än djur med känslor och valparna säljs fortast möjligast och skickas över hela Europa/världen. Allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt, så enkelt och på så kort tid som möjligt. 

Vi har ingen aning om hur Hollies första tid i livet såg ut. Men efter att jag läst väldigt mycket om valpfarmar, som inte sällan finns i just Rumänien kan vi gissa och anta att hon haft en mycket tuff start i livet. 

När hon var ungefär ett halvår kom Hollie till Sverige. Mellan det att hon var ett halv år till ett och ett halvt (då vi tog över- köpte- henne) hade hon hunnit vara i inte mindre än FYRA olika hem. 

När Hollie först kom hem till oss var hon fysiskt väldigt icke musklad, hon hade svamp på tassarna och hon var väldigt smal, ännu smalare än hon är nu, på grund av att hon hade mycket mask i magen som stal hennes näring, till följd av utebliven avmaskning.

 

Men vi avmaskade och följde behandling vi fått från veterinär och långsamt gick hon upp lite mer i vikt samt musklade på sig och hon är nu i väldigt fin fysisk form. Muskulös, slank och med god kondition. 

När Hollie kom hem till oss var hon osäker och vi märkte snabbt att hon med allra största sannolikhet blivit slagen i något av hennes tidigare hem eftersom att hon (tyvärr väldigt ofta) la sig på rygg och blundade och hela hennes kroppsspråk och ansiktsuttryck sa "snälla! Slå mig inte!". 

Vilket vi ju såklart aldrig gjort och heller aldrig någonsin kommer att göra, såklart! I vårt hem finns det inga hårda händer, ingen som skriker och skrämmer eller liknande. 

Här finns det kärlek, värme, omsorg, närhet (om så önskas!) och klappar, kramar, kel och pussar. Detta märkte Hollie snabbt och hennes traumareaktioner (förutom att hon kröp ihop på golvet stelnade hon även till och blev orörlig så fort något krävdes av henne, som att ta på halsband inför promenad) blev mindre och mindre och Hollie utvecklades sakta men säkert till den glada, trygga individ hon är idag. 

 

Hollie är en helt fantastisk liten tjej som kommer otroligt bra överens med Trisse, och gjorde från första stund, och hon är fantastiskt anpassningsbar och har inga som helst problem med att ligga inne hos mig (och Trisse) många timmar i sträck för att sedan gå ut på promenader och äventyr och då bli väldigt pigg och alert. 

Vi älskar Hollie så otroligt, oerhört, oändligt mycket och vi är så oändligt tacksamma att hon kom till just vårt hem, att hennes förra ägare valde just oss. 

Det känns också fantastiskt skönt och bra att veta, inte minst för Hollies skull, att hon aldrig kommer behöva flytta igen. Hon hamnade till sist i sitt för-alltid-hem och det vet vi att Hollie tackar oss för. Det gör hon varje dag med all den kärlek och alla pussar hon ger.

 

Som vi älskar dig, finaste, bästa, helt underbara lilla Hollie!