Den där sövande effekt mina plåster hade på mig hela sommaren och i början av hösten är tyvärr helt borta. Jag vet inte varför, men borta är den. Nu är jag tillbaka där jag var tidigare och det känns tungt. Sömn är verkligen det viktigaste jag har. Det är enda tiden då min hjärna får lite vila och återhämtning. Och det är enda sättet, att sova alltså, att få mitt adrenalin att lugna ner sig och inte speeda hjärnan så.
Jag saknar verkligen att sova minst fyra timmar varje natt. Jag får vara glad så länge den sövande effekten varade, och det är jag också. Men det betyder inte att jag inte saknar den och önskar att effekten kvarstod. Men men. Jag har mina starka sömntabletter att ta till då jag inte sovit på två dygn. Jag håller alla tummar och tår (och Trisse sina tassar) att sömnbristen inte ger uttryck i allt för svåra och jobbiga symtom. Hoppas kan man ju alltid göra...!
Japp. Det är ju tyvärr så...!
Jag blir så ledsen när jag läser nu att du inte får din otroligt nödvändiga sömn 😕❤❤ håller alla tummar o och får för att det ska vända!!! Tack själv för att du ha den så grymt bra blogg och för att du svara på kommentarerna 😊❤ blir så glad att läsa att du blir glad över mina kommentarer ❤❤ bli oxå så ledsen att läsa dina 2 inlägg om söndagsångesten ❤❤❤ önskar att det finns något jag kan gör för dig ❤ sen kan jag inte förstår hur andra barn tyckte du såg annotöunda ut!!!??? Du är ju jättesöt och ser inte alls annolunda ut. Barn är och kan vara så elaka 😕😕 massa kramar o kärlek ❤❤❤❤