När det här inlägget kommer ut är mamma och jag på Sahlgrenska. Jag skriver som vanligt på natten och förbereder inlägg så jag slipper lägga energi (som inte finns) på det på morgonen då jag måste äta, dricka, ta mediciner, komma upp till toan osv. Och som idag, vara på ett viktigt vårdbesök. Det är min neurolog som bestämt att jag ska genomgå två undersökningar, en Neurografi och ett Termotest. Jag orkar verkligen INTE genomgå dessa två undersökningar egentligen. Men de är en del, den allra sista, av min neurologiska utredning, så jag är tvungen.
Men med tanke på att jag var helt kraschad i cirka tio dagar efter ett helt vanligt läkarbesök på min vårdcentral vågar jag inte ens tänka på hur kraschad jag kommer bli efter det här. Att bara ta sig ut i rullstol och bil i den här bitande kylan är tortyr i sig. Att sen genomgå två stycken undersökningar på raken är väldigt mycket mer än min kropp orkar. Men återigen, vad har jag för val?!
Min neurolog är en erkänt duktig neurolog och han utreder mig mycket grundligt och noggrant. Han vill gå igenom hela mig och kontrollera så mycket som möjligt. Detta är alltså det sista i utredningen. Neurografi och Termotest.
Enkelt förklarat är Neurografi ett sätt att kontrollera om hjärnans nervimpulser och musklerna samarbetar som de ska. Att signalerna når fram utan störning och att musklerna reagerar som de ska på nervsystemets impulser. Ett Termotest kontrollerar att hjärnan reagerar som den ska på varmt och kallt. Med hjälp av värme och kyla kan man se om hjärnan och nervsystemet fungerar som det ska.
Som sagt, detta var väldigt enkelt förklarat, men det är alltså dessa två tester jag håller på med nu när detta inlägg läggs ut. Jag kommer såklart vara helt totalt kraschad resten av dagen. Att tvinga min stackars kropp att lämna sängen och komma i "riktiga" kläder klockan sex på morgonen räcker gott och väl bara det för en ordentlig krasch.
Prio ett är att överleva denna dag. Hoppas, hoppas att kraschen inte blir så svår att jag blir permanent försämrad i ME:n. Det vore otroligt deppigt efter ett vårdbesök jag inte orkar gå på, men ändå måste genomföra.
Huvudentrén på Sahlgrenska sjukhuset. Där rullade/gick mamma och jag in för en stund sedan. 🏥♿️
Hoppas det går bra, Hanna! Tänker på dig!