hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Tårar fryser till is, tas kontroll över och rinner ohämmat och för fullt! 😢 😭

Antingen så stänger jag in all gråt inom mig. Låser in den känslomässiga smärtan i en vrå, torkar upp alla tårar invärtes och biter ihop så hårt att jag får blodsmak i munnen. Låter tårarna frysa till is, tar fullkomlig kontroll över dem och låter inte en enda liten salt sorglig tår rinna över kanten.

Eller så gråter jag så gott som hela tiden, ohämmat och för fullt. Det går inte att ta kontroll över den känslomässiga smärtan och sorgen som är så stark att den och alla tårar fullkomligt riskerar att dränka mig. Den öppnade kranen får stå på tills alla tårar runnit ut. Det finns ändå inget som kan stoppa tårarna från att forsa. Tårarna tvättar själen inifrån, tar med sig gammal skit ut. Men det är utmattande. Så hemskt utmattande.

Faktum är att det är få saker som är så utmattande, fysiskt, psykiskt och känslomässigt, som när tårarna bara rinner och rinner. Sen när de tar slut, och inte kan rinna och blöta ner kinderna och riva upp själen något mer, fryser de till is i en mörk vrå. De tas fullkomlig kontroll över och inte en enda liten salt tår tillåts rinna över kanten. Tills det blir för mycket och kranen måste öppnas för fullt igen. Och så fortsätter det. Antingen eller. Hela tiden. Utan förklaring, utan rim och reson.

Jag förstår att det låter som att jag har någon form av psykisk störning/personlighetsstörning för att jag har så varierat "känsloliv" och stora variationer på hur mina känslor ger sig uttryck. Men det är ju inte alls något sådant som det är frågan om här utan det är helt enkelt så att min situation som ung, svårt kroniskt (obotligt) sjuk gör att jag ständigt pendlar mellan hopp och förtvivlan.
 
Några av mina sjukdomar är så allvarliga att de riskerar att ta mitt liv. Den rädslan och det den vetskapen gör med mig är bland annat att jag i perioder inte gråter någonting och att jag i andra perioder gråter väldigt mycket. Nästan hela tiden. Det är bara så det är. Det är en form av bearbetning av min situation. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Fina Stina
skriven :

Usch. Känner igen.

Jag gråter sällan men när jag gråter, då GRÅTER jag. Och som du skriver, oj, så utmattande det är! Men nödvändigt.

Känner igen det där med att det känns som om det ändå är något psykiskt vi lider av när man förklarar en del symptom och situationer...men vi får försöka släppa det.

Kram! 💚 💜 💛

Svar: Jag förstår helt. Vi har samma gällande detta! <3 Ja, vi måste försöka släppa detta. För vi VET ju att det inte är något psykiskt!
Kram 💙💙💙
Hanna Andersson

2 Linnea
skriven :

Jag har alltid väldigt nära till gråt. Visst kan det va jobbigt ibland. Men oxå skönt att kunna gråta ut. Jag känner mig lättad efteråt. Kram

Svar: Det tar mycket energi att gråta. Men visst kan det kännas skönt också, att få ur sig massa tårar. Skönt att du känner dig lättat efteråt! Då gör det dig nog gott att gråta ut! Kram
Hanna Andersson

3 Fina Stina
skriven :

Måste kommentera mig själv!

När jag läser kan man ju nästan uppfatta det som att jag tror att det är psykiskt.

Det tror jag INTE! Det VET jag att det inte är.

ME är nog det mest fysiska som finns...

Men just den där känslan. Tanken. Att sjukdomen är så komplex och knäpp att det låter helt...ja, helt tokigt. 😊

Äsch. Du fattar.

Kram 💙

Svar: Jag förstår precis hur du menar! Självklart är ME INTE psykiskt! Den som tror det har absolut ingen koll och behöver läsa på lite mer. Kram <3
Hanna Andersson

4 annicaslivvidhavet.blogg.se
skriven :

❤️

Svar: <3
Hanna Andersson