hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Inflammationer, svamp och bakterier. Det är mycket som vill ta över min kropp...!

Jag har diagnostiserad "follikulit", hårsäcksinflammation, som det heter på ren svenska. En mycket svår form av detta. Det är egentligen något som drabbar vem som helst (alla får vi små inflammerade hårsäckar som ser ut som små finnar och som gör lite ont i en dag eller två) och de brukar i regel alltid gå över av sig själv. MEN. I mitt fall är det inte bara några stycken hårsäckar som blivit inflammerade, utan massvis på stora delar av min kropp (hela ryggen, axlarna, bröstet och till viss del även ansiktet) och de vägrar läka ut av sig själv. De är så många och så envisa att de behöver behandlas.

Jag har varit hos två olika hudläkare, varav en av dem sa att detta var det svåraste fallet av Follikulit (hårsäcksinflammation) som hon någonsin sett. Det säger en hel del! Jag har utskrivet ett medel att spraya på huden som ska hjälpa inflammationen att läka ut. Men det fungerar tyvärr inte så effektivt på mig, troligtvis för att inflammationen är så utbredd och kraftig.

Såhär såg min rygg ut i somras (-17). Det gjorde ordentligt ont och det kliade något vansinnigt. Så här illa är det alltså inte längre, men det är långt från bra. Så länge mitt immunförsvar är nedsatt kommer hårsäcksinflammationerna, svampen och bakterierna (alltså "de dåliga", inte vanliga bakteriefloran som ska finnas där) finnas kvar. Medicinerna hjälper inte tillräckligt och kroppen är alldeles för svag för att orka kämpa på och försvara sig mot och besegra detta själv. Hur det ser ut på utsidan av kroppen kan ibland ge en hint om hur illa ställt det är på insidan. Min hud gör det i mitt fall. 
 
Vad är det då som gör att jag drabbats så hårt av dessa Follikuliter? Jo, det har med mitt nedsatta immunförsvar att göra. Normalt sett finns det ett visst antal och en viss typ av bakterier (bakterieflora) på huden som är bra och som ska finnas där. Men om man är sjuk och immunförsvaret är nedsatt kan den här bakteriefloran rubbas. I mitt fall har jag fått svamp på huden på grund av mitt nedsatta immunförsvar (jag har haft svamp i munnen som behandlats lång tid och har svamp i några hudveck som inte vill läka). Allt på grund av mitt nedsatta immunförsvar.

Det är egentligen inget farligt, varken hudinflammationen eller svampen på huden (svampen i sig är visserligen en helt annan historia, en allvarlig sådan, men jag orkar inte ta upp det i nuläget) men det är jobbigt när det resulterar i små ilska "finnar" som både kliar och gör brännande ont. Och som dessutom vägrar läka ut. Just nu är de i schack, det är inte så farligt på ryggen eller i ansiktet. Värre är det på axlarna och på bröstet.

Tröttsamt. Och faktiskt lite plågsamt också. Alltid är det något. Tänk så otroligt mycket min stackars kropp har att kämpa mot. Med nedsatt immunförsvar och allt. Jag hjälper den med bakteriedödande medel (sprayen) och annat men det räcker inte hela vägen. Långt från. Inflammationerna, svampen, ja allt, håller på att ta över mer och mer.

Det som händer på utsidan är bara en del av allt som sker på insidan och min kropp kämpar verkligen med nävar och klor för att inte gå under. Det är mycket som vill ta död på den. Men än är inte sista slaget avgjort. Vi kämpar på lite till, jag och min kropp. Vi försöker utrota så mycket svamp, inflammation, bakterier och infektioner som möjligt. Och hoppas att kroppen klarar av resten, trots att sen är så svag och immunförsvaret och allt annat "försvar" och allmäntillstånd är så nedsatt.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Linnea
skriven :

Jösses så mycket problem och fel du har med din kropp.
Inte roligt. Förstår inte hur du står ut. Och att ingen kan hjälpa dig. Skandal ju. Stackare. Kram

Svar: Väldigt, väldigt mycket problem. Så gott som ingenting fungerar. Det förstår inte jag heller, helt ärligt! Kram
Hanna Andersson

2 Marianne
skriven :

Har du testat att äta probiotika och dricka kolloidalt silver för att hjälpa kroppens immunförsvar? Kolloidalt silver kan knske också hjälpa till att minska inflammationerna om du sprayar det på kroppen. Finns mkt hemska grejer på nätet om kolloidalt silver, men jg hade tagit det med en nypa salt om du börjar att läsa på. Använder det själv till flera olika åkommor. Det har inte botat min ME, värk eller dylikt, mem hjälper kroppen att klara en förkylning t.ex så det slipper tära aå hårt på en. Jag handlar mitt silver ifrån bodystore på nätet. Ville bara flika in det som ett tips. :)

Svar: Probiotika har jag testat, framförallt då jag ätit antibiotika. Men tycker inte det gör någon skillnad alls. Nej, kolloidalt silver tror jag faktiskt inte ett dugg på. Inte alls. Så det håller jag mig från. Nej, det ser jag som en självklarhet att det inte botar varken ME eller värk. Och om det hjälper vid förkylningar tror jag mer på placeboeffekten. Tron flyttar ju berg!
Men det är bara vad jag tror. Alla tycker och tror olika och gör det som passar en själv bäst.
Tack :) Trevlig helg!
Hanna Andersson

3 Anonym
skriven :

Hmm jag såg detta nu, hur går det för dig? Jag har själv sånt på ryggen vid skuldrorna lite då och då och undrar varför man får den där skiten 😕😔

Svar: Hej! Det är, tack och lov, flera år sedan jag hade dessa utslagen sist. De verkade vara orsakade av olika saker tillsammans. Bl a svår hårsäckinflammation samt svamp på huden. Med hjälp av behandling (som jag inte minns vad den hette, tyvärr!) blev jag mycket bättre. Hoppas att du också blir av med detta!
Hanna Andersson