Det är många kalas nu för resten av familjen och i sin tur extra mycket ensamhet för mig. Igår fyllde morfar 80 år, som jag ju skrev och berättade, och idag fyller min och Linas kära moster 45 år. Det var kalas hemma hos mormor och morfar igår, alla var där utom jag, Tyra, Tjorven och Trisse inkluderade. Idag är det kalas hemma hos min moster med familj. Mamma och pappa ska dit, men hundarna får stanna hemma med mig och Lina ska faktiskt inte följa med då hon har andra planer bokade sedan länge.
Så det är två kalas på två dagar, det hör inte direkt till vanligheterna. Något som däremot hör till vardagen är att jag är ensam hemma. Att jag inte kan följa med på det roliga. Igår kände jag mig ännu mer ensam än vanligt eftersom att inte ens Trisse var hemma och gjorde mig sällskap som han ju alltid gör annars på vardagarna. Men men. Jag är van.
Här kommer några bilder från firandet av morfar igår.
En riktig sommartårta med hallon, blåbär och vindruvor. En tårta helt i min smak, ser det ut som i alla fall! ❤️
Mamma Tyra och dotter Tjorven pratar lite i förbifarten nedanför den stora busken, vars namn jag inte minns just nu. Töja? Kanske? Där uppe unden markisen, på balkongen satt de och fikade och åt tårta igår i eftermiddagssolen. Härligt. Önskar verkligen att jag var med! ❤️
Jag fortsätter vila på här i min ensamhet. Jag har inte sovit många minuter i natt. Den sömngivande effekt plåstren gav i början är som bortblåst. Jobbigt och väldigt frustrerande. Mina armar skakar och darrar och har domnat bort för flera minuter sedan. De är helt stumma av mjölksyra. Det känns som att telefonen väger två kilo! Men jag är envis och nu ville jag skriva. På dagen, eller på morgonen rättare sagt, för ovanlighetens skull.
Jag skriver annars 9/10 bloggtexter på nätterna då jag inte kan sova och det är hyfsat lugnt och tyst, förutom allt snarkande. Och det låter inte lite, kan jag säga utan att överdriva. Tyvärr... Men nu känner jag mig ensam som den enda som är vaken så nu blev det att jag skrev ändå. Så kan det gå. Inlägget kommer ut lite senare på morgonen, som de alltid gör.
Jag vill återigen önska min älskade morfar och min älskade moster ett stort, stort grattis på era födelsedagar. Jag älskar er så mycket och önskar verkligen att vi kunde ses oftare än vi gör, oftare än mina sjukdomar tillåter. Grattiskramar och kärlek till er! ❤️🎈🎁🍾
Åh, är ledsen för att du inte kan vara med och fira. (Jag känner tyvärr precis igen mig). Tur att du iaf i dag fått haft vovvarna hos
dig och fått extra mycket kärlek, gissar jag ; ) Hoppas Hanna att både du, jag och andra med svårare ME ska kunna få andra tider fram över då vi ska klara att umgås med våra nära och kära. Som jag önskar det! 💙
Många kramar fina du <333