Jag Àr otroligt lyckosam som fÄtt just mina förÀldrar som har uppfostrat, tagit hand om mig och som jag fÄtt vÀxa upp med. Och nu Àven bo kvar med, vÄrdas och fortsÀtta tas hand om. Min mamma Àr en av de snÀllaste, mest omtÀnksamma mÀnniskor som finns. Hon har gjort för vana att ta in smÄ blombuketter till mig. Hon har stÀllt in dem i mitt rum, dÀr jag spenderar sÄ gott som alla dygnets timmar, för att jag ska fÄ nÄgot fint att titta pÄ. NÄgot som lyser upp mitt mörker och nÄgot som doftar gott och piggar upp.
Denna gÄng blev det min absoluta favoritblomma. Min vita pion som stÄr och blommar sÄ fint pÄ vÄr tomt. Jag sÀger "min" eftersom att den faktiskt Àr min. Förr, nÀr Lina och jag vÀxte upp, hade vi som tradition att Äka till en planthandel en gÄng om Äret och dÄ fick Lina och jag vÀlja varsin perenn (alltsÄ en blomma som vissnar ner till vintern och som kommer igen och blommar pÄ vÄren/sommaren, Är efter Är). Ett av Ären valde jag en vit doftpion. Och det Àr ett av mina bÀsta beslut jag nÄgonsin fattat.
VARJE Är sedan dess har jag vÀntat och vÀntat pÄ att min vackra pion ska börja blomma. Och varje Är den vissnat har mamma hjÀlpt mig och noggrant klippt ner den för att sedan binda upp den och stötta nÀr den vuxit sig stor och tung.
Jag minns ett Är, dÄ vi hade byggarbetare som byggde om hÀr hemma. Det var sent pÄ hösten sÄ pioner blommade inte lÀngre. Byggarbetarna gick i vÄr leriga trÀdgÄrd och sÄg sig inte för utan de trampade gÄng pÄ gÄng pÄ min vissna, vilande pion. Jag minns att jag grÀt för jag trodde de hade dödat den. Och jag var alldeles för blyg och försiktig för att sÀga Ät dem att akta min pion!
Men sen fram pÄ vÄren, tidig sommar vÀxte pionen upp igen. Dem blommade dock inte det Äret och jag Àr osÀker pÄ om den blommade Äret dÀrpÄ, eller om den behöver ÄterhÀmta sig Àven dÄ efter misshandeln den utstÄtt. Men idag lever den och mÄr bÀttre Àn nÄgonsin!
Jag minns nÀr jag upptÀckte att min pion var full av myror för första gÄngen. DÄ gick mamma och jag till vÄr granne som Àr en expert pÄ allt som rör trÀdgÄrd, trÀd och blommor (det Àr för övrigt hon och hennes man som tar ut Trisse pÄ dagarna nÀr han och jag Àr ensamma, bÀttre grannar Àn de kan man inte ha) och hon gav lugnande besked. Det Àr tydligen sÄ att myror bor i pioner och Àter upp bladlöss och annat som förstör blomman. SÄ myrorna ska vara dÀr, det Àr bra att de finns dÀr.
Jag minns sÄ mÄnga gÄnger dÄ jag gÄtt runt barfota i vÄr trÀdgÄrd och beundrat och doftat pÄ min vackra pion. Plockat in en bukett och stÀllt i vatten inne och nu nÀr jag inte lÀngre kan ta smÄ promenader i trÀdgÄrden plockar mamma in buketter till mig och jag ligger i sÀngen och tittar pÄ bilder pÄ blommorna istÀllet för att uppleva dem "live" ute. Livet förÀndras, pÄ bÄde gott och pÄ ont. Förhoppningvis lever min fina pion i mÄnga, mÄnga Är till. Vi har faktiskt planerat tvÄ stycken pioner ute pÄ landet ocksÄ. En röd och en rosa. Vitt Àr allra finast, tycker jag. Det blir spÀnnande att se hur de mÄr lite lÀngre fram.
pioner Àr sÄ fina, jag ska passa pÄ att plocka med mig nÄgra hem frÄn mamma imorgon