hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jag är allt ändå lyckligt lottad...

...när det kommer till vissa saker. Och inte alls lyckligt lottad gällande många andra saker. Något jag är har, som jag är väldigt lyckligt lottad över att ha, är en underbar familj som jag står väldigt nära och några få men väldigt fina vänner samt några släktingar som bryr sig och som ger mig mycket kärlek. Gällande detta är jag väldigt lyckligt lottad och det är något jag är väldigt glad och tacksam över VARJE dag.

Förutom familj, vänner och släkt har jag många andra människor i min närhet som bryr sig om mig. Till exempel många fina läsare, som blivit fina vänner (ni vet vilka ni är). Personer från olika Facebook-grupper, grupper för människor med samma sjukdomar som jag som jag är med i, som jag börjat skriva med och som blivit nära vänner. Det är inte så många, men de har verkligen blivit nära vänner, trots att ju aldrig ens träffat!

Genom bloggen och tack vare den har jag också kommit i kontakt med andra personer som blivit fina vänner. Det handlar då om andra grupper på Facebook som jag är med i till exempel Dvärgschnauzer-grupper.

Jag slogs av hur många människor det är som verkligen bryr sig om mig, som tänker på mig och som undrar hur jag har det, när Glad Midsommar-hälsningar började ramla in i min telefon i torsdags. Det kom meddelande efter meddelande, de lades på hög för jag orkade inte svara. Det gjorde mig frustrerad, att jag inte orkade svara alla fina människor som skrev, och för ett kort ögonblick önskade jag att jag inte fått så många meddelanden. MEN! Det ångrade jag såklart att jag tänkt sekunden efter.

På fredagen, på självaste Midsommarafton, när ännu fler meddelanden, mejl, sms, kommentarer på bloggen osv ramlat in, sa jag följande till mamma:

- Jag är ändå väldigt lyckligt lottad att så många fina människor hör av sig. Och vet du vad? Tänk så lyckligt lottad jag är som får ta emot så många fina meddelanden och hälsningar trots att inte har energi att svara. För tänk om det vore tvärt om, att jag hade hur mycket energi som helst att svara på meddelanden och hälsningar men att jag inte fått ett enda att svara på.

Det jag sa till mamma där och då har stannat kvar i min hjärna och det kändes så starkt att jag var tvungen att skriva ett inlägg om det. För visst är det så?! Man är allt bra lyckligt lottad om man får en mängd meddelanden och hälsningar trots att man inte har energi att svara. För det kunde ju vart tvärt om och det är sorgligt. Att ha hur mycket energi som helst att svara och skriva till personer i sin omgivning. MEN. Ingen hör av sig.

Det tycker jag är värt att tänka på, både en och två gånger. Och ta väl hand om era nära och kära. Krama dem, säg att ni älskar dem och ta vara på tiden och på varandra.

TACK till alla som läser min blogg, kommenterar, skriver till mig, tänker på mig, bryr sig om mig, undrar hur jag mår. TACK till min älskade familj och nära vänner för att allt ni gör för mig. Och TACK till mina hjärtan, Tyra, Tjorven och trisse, för ALLT ni gör för mig och ger mig.❤️

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Nilla
skriven :

😍

Svar: 😍
Hanna Andersson

2 Linnea
skriven :

Men guud så fint sagt det du sa till din mamma! Precis så är det ju!
Kram!!

Svar: Ja, det är fint och mycket tänkvärt! Kram
Hanna Andersson

3 annicaslivvidhavet.blogg.se
skriven :

❤️

Svar: ❤️
Hanna Andersson