hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Tyst och skönt men saknaden är stor! 🐶❤️

Det är så tyst och skönt nu när det bara är Lina och jag som är hemma. Visst låter Lina en hel del, framförallt klampar hon precis som mamma högt när de går. Trisses små klor låter ganska mycket på detta laminatgolv så det är tystare utan honom också. I huset i stan låter det inte alls lika mycket, men där har vi parkettgolv, det är stor skillnad. Det låter mycket mindre för övrigt också, det är inte bara de klampande fotstegen som är "halverade". Det är ju så! Det låter att bara leva, vara inne i ett hus, sitt hem.

Som jag skrivit och berättat flera gånger tidigare så är det ju så att det är lätt att vila kroppen men väldigt svårt att vila hjärnan. För att kunna vila kroppen krävs det i stort sett bara en säng att ligga i och kuddar och täcke så det blir bekvämt. Att vila hjärnan är otroligt svårt eftersom att den är igång och jobbar HELA tiden. Lyssnar, tar emot information, tänker osv. Hela tiden.

Det krävs totalt tystnad för att kunna vila hjärnan något men bäst är det förstås att sova. Sömn är ju dock som alltid en bristvara för mig. Men det går mycket bättre att vila hjärnan nu när det är så mycket tystare här hemma. Så det är väldigt bra och skönt. Denna tystnad innebär mycket mindre lidande för mig och min hjärna är inte alls särskilt speedad nu eftersom att inget adrenalin flödar i kroppen och har inte gjort sen igår, då alla var hemma och ljudvolymen var betydligt högre än den är nu.

Så det är alltså otroligt skönt för mig och min hjärna att det är så tyst här hemma. MEN, jag saknar min lille Trisse otroligt mycket. Det riktigt värker i hjärtat och bröstet av saknad. Och då har vi ändå inte varit ifrån varandra länge! Men det är så det är. Jag saknar honom supermycket ändå. Men vi ses snart, som tur är! Tills dess att vi ses tänker jag fortsätta njuta av tystnaden och försöka vila hjärnan så mycket som möjligt.

Samt titta på dessa vackra bilder mamma och pappa skickat till mig. Titta och förundras över hur vacker Västkusten är ni också! 

Mamma tar blombilder till mig eftersom att hon vet att jag uppskattar det så mycket! ❤️

De äter gott och fikar gott. ❤️ 
 
Min älskade, bästa Pappi! ❤️
 
Själva vandringen börjar idag, så jag kommer uppdatera med bilder de skickar från vandringen. Men här är några andra bilder de tog på det de sett och upplevt hittills! 
 
Mamma och Trisse på Smögenbryggan! 🐶❤️ 
 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Jessica Högberg
skriven :

Superfina bilder! Passa på att vila salt du kan 💖💖💖

Svar: Visst är det! 😍😍 Tack! ❤️❤️
Hanna Andersson

2 Anna. T
skriven :

Så otroligt vackra bilder! Älskar se bilder från Smögen. Jag bodde i Lysekil när jag var liten. Älskar't!! Skönt att det varit tyst o lugnt iaf under 2 dagar ❤ massa kramar i kärlek till dig ❤❤❤

Svar: Visst är det vackert! Västkusten är magiskt vacker, Smögen inte minst. Då förstår jag att du älskar det!
Ja, det har varit lugnt och skönt! ❤️
Massa kramar och kärlek tillbaka ❤️❤️❤️
Hanna Andersson