hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och Àr 22 Är gammal. Mitt liv Àr inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla Àr svÄra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fÄtt efter mÄnga Ärs sökande efter orsak för min kropps dÄliga mÄende. Jag har ocksÄ segmentall rörelsesmÀrta i ryggen, sju diskbrÄck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det Àr med andra ord ingen dans pÄ rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har sÄ mycket positivt och sÄ mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och tvÄ bonushundar, familj och vÀnner betyder allt för mig. Detta Àr lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Tillbaka till rena rama helvetet... 😭

Nu Àr mina smÀrtplÄster nÀstan helt uttrappade/utsatta. Det betyder att de inte lÀngre ger nÄgon som helst smÀrtlindrande effekt. Jag har börjat med den nya medicinen, en stark medicin det med (en opioid) men inte i nÀrheten av lika potent som mina smÀrtplÄster (fentanyl). Trots att jag började pÄ en hög dos av den nya medicinen och dessutom ökade till dubbel dos bara tvÄ dagar efter (min lÀkares ordination) fÄr jag ingen riktig effekt. Kanske lite pÄ den korttidsverkande av de tvÄ, men inte det minsta av depot-varianten.

JÀkla helvete Àr vad det Àr. PÄ bara nÄgra dagar, sedan nedtrappningen blev sÄ lÄg, Àr all smÀrta och vÀrk tillbaka i full stryka igen. Det Àr sÄ hemskt att leva med sÄn hÀr svÄr vÀrk som jag lever med. Det Àr omÀnskligt. Det Àr fruktansvÀrt. Det Àr svÄrhanterligt, framförallt nÀr man Àr sÀngliggande dygnet runt och inte ens kan lÀsa en bok eller lyssna pÄ musik för att distrahera och försöka hantera vÀrken.

Jag kÀnner mig vÀldigt uppgiven just nu. De senaste nÀtterna har jag sovit vÀldigt dÄligt och jag kÀnner oro för att hamna i en sÄn hemsk period av svÄr sömnlöshet igen. De senaste dagarna har jag vaknat pÄ morgon och kÀnt för att börja storgrÄta pÄ en gÄng. Jag har chockats nÀr jag slagit upp ögonen för att vÀrken varit sÄ brutal. Helt och hÄllet vidrig. Jag orkar verkligen INTE ÄtergÄ till en sÄn vardag som jag hade för bara nÄgra mÄnader sedan (innan jag började med plÄstren) med denna horribla vÀrk och smÀrta. Det Àr rena rama helvetet. Det Àr det verkligen. Livet Àr bara för tufft. Och sÄ fruktansvÀrt orÀttvist.

Namn:
Kom ihÄg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Varför fortsÀtter du inte med plÄstren?

Svar: Jag önskar att jag kunde, men de Àr sÄ starka och mycket beroendeframkallande och i takt med att jag (hjÀrnan) vÀnjer sig vid dosen behövs höjning efter höjning för att fÄ effekt. SÄ det gÄr bara nÄgra veckor/fÄ mÄnader i taget. TyvÀrr.
Hanna Andersson