hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Så många måsten jag inte klarar av att ta hand om...

Jag har en Att-göra-lista i min telefon där jag skriver ner saker jag måste göra, ärenden som måste uträttas. Jag har flera olika listor, jag är beroende av att ha listor då jag inte kan ha allt viktigt i huvudet. Då glömmer jag bort allt och ingenting blir gjort. Den listan över saker som måste göras, viktiga saker som måste tas om hand, blir bara längre och längre. Och min ångest växer eftersom att jag inte orkar ta hand om något. Jag orkar inte fixa något, inte uträtta något ärende, ingenting. Det mest nödvändiga, som mediciner som ska hämtas ut och någon räkning här och där som ska betalas får jag hjälp med. Men allt annat som är viktigt, men inte livsviktigt eller akut och som jag måste göra själv blir inte gjort.

Jag har fullt upp att bara överleva. Att bara andas, få i mig vatten och mat och kämpa mig till toan och tillbaka tar all energi jag har och mycket mer. Så att svara på mejl, ringa samtal, fylla i papper, sortera papper och göra det ena och det andra går helt enkelt inte. Det finns inte en chans att jag kan göra det. Prio ett är att överleva, försöka stå ut. Existera. Finnas kvar. Så jag fortsätter låtsas om att listan inte finns och ignorerar det faktum att listan blir längre och längre. Jag stoppar huvudet i sanden. För jag orkar inte ta tag i måsten som ska göras också. Jag har är fullt upp att bara överleva. Och det är faktiskt viktigare än några måsten på en lista.

Jag försöker att inte stressa upp mig och få ångest och dåligt samvete över alla måsten jag har, alla mejl/meddelanden från vänner jag VILL men inte orkar svara på. Men det är svårt. Jag är ett typiskt "MVG-barn" (som jag kallar det) som alltid mätt mitt eget värde baserat på mina prestationer. Och att ha mejl och annat liggande utan att jag orkar svara och ta hand om det ger inte direkt ett MVG. MEN. Jag måste minnas och jag påminner ständigt mig själv att detta handlar inte om lathet eller vilja eller en dålig prestation. Detta handlar om sjukdom, extrem brist på energi och ork. Detta handlar om överlevnad. Och hälsan måste gå före det dåliga samvetet och viljan att prestera och vara duktig. 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Moa
skriven :

Hej finaste Hanna! Sv: tack snälla för dina underbara kommentarer i bloggen och för din omtanke, tusen tack ♥️

Jag är också en list människa och sätter också alltid för höga krav på mig själv. Och i din situation där du kämpar samtidigt för att kunna orka överleva måste det kännas som ett rent helvete 😞 Fokusera på ditt mående och försök släppa alla måsten trots att det är svårt. Jag tänker på dig finaste Hanna. Va rädd om dig ♥️♥️♥️♥️♥️

Svar: Hej finaste Moa <3 Är så glad att du skriver! Självklart kommenterar jag. Du är min vän och jag bryr mig om dig (och lilla A). Lova att du skriver om du vill, om vad som. Förstår att det är mycket tufft för er nu. Skickar all styrka jag har till er, hela familjen <333
Visst är det bra med listor! Vet inte vad jag skulle göra utan alla mina listor! Det är dumt att vi gör det, men för mig är det så jag är. Jag har alltid satt skyhöga krav på mig själv. Det är tyvärr sån jag är. Ja, exakt så är det. Jag känner mig ständigt misslyckad och har jämt dåligt samvete för att jag inte t ex plockat ur diskmaskinen, trots att jag inte ens orkar gå till köket! Det är inte det minsta logiskt, men man rår inte för sina känslor.
Tack, Moa. Det försöker jag och att få peppning hjälper <3
Jag tänker på dig (och lilla A) också, så mycket. Du med! Kramar <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

2 Katarina
skriven :

Känner igen mig i det du beskriver... Det är såå tungt att tvingas skjuta upp så mycket. I mitt liv prioriterar jag endast vårdbesök vilket är en nödvändighet. Men så kloka ord av dig om att hälsan måste gå före allt annat och att du inte ska tyngas ned av dåligt samvete. Du måste hushålla med dina små krafter och ta hand om dig på bästa sätt. Många kramar fina vän <333 PS Så bra krönika du skrivit i Fibronytt : )

Svar: Det är så tråkigt att du känner igen dig. Jag förstår att du gör det, men det är inte roligt :( Jag prioriterar vårdbesök och att skriva. That´s it. Det innebär att allt annat kommer i andra hand, och då inte blir av eller tar väldigt lång tid. Jag prioriterar vårdbesök framför att äta, duscha, träffa vänner (som jag tyvärr aldrig gör nu för tiden) osv osv bara för att det är det som är mest nödvändigt och jag kan inte göra allt. Jo, det är ju så. Och att hälsan måste gå först innebär vårdbesök och även att skriva, för mig, då jag tycker så fantastiskt mycket om att skriva (samt den dagliga kontakten med läsare, som du t ex <3).
Vi måste definitivt hushålla med våra små krafter och ta hand om oss <3
Visst är det häftigt att jag, lilla, sjuka jag, skriver för en tidning! Kan säga att det är värt alla offrade måltider för att få fram dessa texter, både här och lite varstans! <3
Många kramar, fina Katarina <333 Tack för att du läser och kommenterar, du vet hur mycket jag uppskattar det och DIG <3 Tack, min vän <3
Hanna Andersson

3 Netti Starby
skriven :

Det är verkligen smart med listor och det måste jag bli duktigare på att göra! :-D Kramis

Svar: Ja, det är smart! Jag är helt beroende av mina listor. Utan dem skulle jag missa allt möjligt! Kram
Hanna Andersson

4 Bella
skriven :

Att vara ett sk MVG-barn är himla jobbigt i många situationer. Men kom ihåg, ditt värde mäts inte i var du presterar! Kram.

Svar: Ja, det kan verkligen vara jobbigt. Men jag vet inget annat, har alltid varit sån. Men nu med alla sjukdomar och en väldigt förändrat livssituation måste jag lära om. Det är på tiden. För precis som du säger, vårt värde mäts inte av våra prestationer. Kram
Hanna Andersson