hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Hösten är på väg och sedan kommer vintern!

Tankar som "hur ska jag klara ännu en höst och ännu en råkall vinter" flyger i min hjärna. Jag längtar så till höstens mörker är här. Mörkret är skönt, mörkret innebär lite mindre tortyr för min hjärna. Men förutom just mörkret är allt likadant, pålagorna desamma. Vinterns råkyla är något jag inte längtar efter, för fy så hemsk den är. Och snö och ishalka och slask är inte så lätt att ta sig fram i när man är beroende av en rullstol för att komma ut.

Men jag försöker tänka positivt, det gör jag alltid. Och mörkret, det underbara, lugnande, mjuka och mysiga mörkret längtar jag verkligen till. Mörkret tar mig i sin famn, stillar min hjärnas hemska panik och överaktivitet och ger mitt inre lite hopp och stillhet. Mörkret tycker jag om. I mörkret får jag ro.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Bella
skriven :

Vinterkylan är inte rolig! Men ni har väl värme inomhus?

Svar: Ja, självklart har vi värme. Men ibland måste jag ta mig ut i, till vårdbesök t ex. Och luften blir annorlunda på vintern. Ventilation mm släpper in lite luft utifrån hela tiden så inomhusklimatet blir påverkat och känns rått och sämre på vintern jämfört med på sommaren. Bland annat.
Hanna Andersson