Igår morse (eller natten till igår, om sanningen ska fram) skrev jag ju om att mitt immunförsvar överreagerar mot olika saker och ting och att den (över)reaktionen leder till hemsk klåda. Mitt immunförsvar fungerar inte alls som det ska. Det är så svagt att kroppen inte ens kan ta hand om ett mycket enkelt litet sår, utan att det blir infektioner av det. Immunförsvaret klarar inte heller av ett till en början enkelt hudproblem, utan det utvecklas till en hudsjukdom som varar i sex månader, trots behandling efter behandling. Mitt immunförsvar är alltså väldigt, väldigt svagt.
MEN inte riktigt hela tiden. För ibland är immunförsvaret överaktivt, antagligen för att det är så svagt, och bestämmer sig för att "gå till anfall" både mot sig själv, den egna kroppen, och mot helt ofarliga ämnen som plötsligt ses som ett hot. Olika födoämnen, material som kommer i kontakt med huden osv, som jag förklarade lite kort igår imorse.
Något som mitt immunförsvar däremot inte har (över)reagerat mot ännu är hundarna. Eller djur överhuvudtaget. Och tur är väl det! Hundarna, visserligen mina egna som inte fäller, kan spendera dygn efter dygn i sängen, de kan slicka på min hud och jag kan pussa och klappa på deras päls utan att reagera det allra minsta. Varken allergiskt (som med täppt näsa, röda ögon, nysningar mm) eller överreaktion med hemsk klåda, så som jag reagerar på det mesta annat. Likadant med hästarna i stallet. Där är dammigt och skitigt, rått och mycket päls (hästhår) och hö och annat många reagerar på och är allergiska mot. Men inte då, det klarar jag finfint! Som väl är!
Kanske är mitt dumma, uppochnervända och icke fungerande kaosartade immunförsvar ändå lite smart? Kanske har mitt immunförsvar känslor eftersom att det väljer att inte reagera på djur, de varelser jag älskar överallt annat och brinner och lever för, samtidigt som jag reagerar på bröd, potatis, kött och typ allt annat varannan gång jag äter det. Kanske förstår mitt immunförsvar att jag älskar hästarna och hundarna liiite mer än jag älskar potatis och då väljer, skonar mig, vilken av dessa jag ska reagera på och få helvetes klåda av?!
Visst är det fantastiskt att mina älskade pojkar Trisse och Baltazar (och bonusvovvarna och de andra hästarna) tolereras när så gott som ingen/inget annat går fri! 🐶❤️🐴💙
Nu tror jag ju då självklart INTE att mitt immunförsvar fått hjärnceller, det är det alldeles för knepigt för att ha, men ni kanske kan förstå hur jag menar och tänker. För visst är det så bra, så otroligt skönt och turligt att jag reagerar på allt och alla, men inte på just djuren som finns i mitt liv och som jag älskar. Hur jag reagerar på till exempel katter vet jag inte. Och det bryr jag mig inte om då jag är rädd för katter och inte har planer på att någonsin klappa en eller ha en i knät. Inte heller ha en i min närhet, eller Gud förbjude (han jag inte tror på), i mitt hus och i min säng...!
Det är så fantastiskt att ditt immunförsvar tolererar både vovvar och hästar, låter ju som om det finns en hel del hjärnceller även i det ; ) Kramar fina Hanna <333