hannaslillaliv.blogg.se

Jag är ännu sämre i hjärnan, det är något som är riktigt fel och det skrämmer mig. Symtom som huvudvärk har jag hela tiden, varje dag, det är inget nytt. Ibland är huvudvärken på ett sätt och nästa dag är den lite annorlunda. Nu den senaste veckan har huvudvärken varit extra svår. Det har hänt flera gånger att jag nästan fått en black out för att huvudet varit så olidligt sprängande. Jag har väldigt typiska symtom och typisk huvudvärk för hjärntumör men det har de kollat flera gånger. Så det borde inte vara en tumör.

Däremot är min neurolog fortfarande orolig för att det kan vara en tumör på hypofysen så jag ska göra ännu en hjärnröntgen. Gjorde en i oktober förra året, en i våras och så en om två veckor. Röntgas hjärnan med sån här frekvens finns det verkligen både oro och misstanke om att det är något som inte står rätt till i min hjärna. Förutom ME:n då.

Minnesluckorna blir fler och fler. Jag har minnesluckor varje dag. I förrgår pratade Lina och jag och som vanligt blev jag vilsen i konversationen. Då hade vi tydligen pratat om samma ämne dagen innan och fortsätte därifrån vi slutade. Bara det att hela min dag då vi hade pratat första delen av samtalet blev en minneslucka för mig. Jag mindes absolut ingenting från hela den delen av dagen, några timmar var bara som bortklippta ur mitt minne.

För några dagar sedan sa mamma att mormor ska på återbesök och göra ny lungröntgen för att se så lunginflammationen läkt. Lunginflammation? Har mormor haft lunginflammation? Jag kände mig lite lätt chockad. Det har mamma såklart berättat för mig när hände och sedan dess har jag helt glömt bort det. Det är som att just det och väldigt många andra minnen bara försvinner. Som att någon går in i minnescentrum i min hjärna och plockar bort lite vad som helst.

Min hjärna utvecklas åt ett skrämmande håll. Mitt försämrade, icke fungerande, minne i kombination med allt mer frekventa minnesluckor gör att det känns obehagligt. Synen är också densamma och det är skrämmande det också. Att lida av svår dimsyn, synbortfall och dubbelseende. Och allt detta konstant i flera månader känns inte bra. Ibland känner jag mig helt ärligt livrädd. Vad tusan är det som föregår i min hjärna och kropp?! Kommer det döda mig? Nu eller om några år eller kanske aldrig? Eller ja, inte aldrig, för odödlig är jag troligtvis inte! Jag vill bara veta vad som är fel på mig, förutom mina redan konstaterade sjukdomar och syndrom. Ska det behöva vara så svårt?!