hannaslillaliv.blogg.se

När jag gick med mina svåra och extrakt kliande utslag på ryggen och vi (inklusive flera läkare) trodde det var en allergisk reaktion fick jag mängder med stark kortison. Både i tablettform (Betapred) och som salvor, men eftersom det inte var en allergisk reaktion det var jag hade hjälpte inte heller all kortison ett dugg. Det enda kortisonen gjorde var att förvärra inflammationen i hårsäckarna (som var det verkliga problemet) samt ge mig munsvamp. Inte så lite munsvamp heller!

Så då när jag fick rätt diagnos vad det var utslagen var (ett svårt fall av hårsäcksinflammation) och behandling för det gick utslagen ner. De är faktiskt nästan borta, i alla fall på översta delen av ryggen. På ländryggen och i ansiktet är det dock fortfarande kvar lite, men jag (mamma) smörjer vidare och hoppas att det ger sig helt och håller snart. Men så var det då detta med munsvampen. När det upptäcktes efter fyra kurer Betapred och massa kortisonsalva var svampen ganska utspridd i munnen och dessutom ganska "satt". Alltså att den fått utrymme och chans att gro sig lite stark, eller hur jag nu ska förklara det. Det är inte trevligt att ha munsvamp, det är ett som är säkert. Tungan är sträv och smakar pyton, varje morgon smakar det så hemskt illa så jag känner för att spy. Och detta fick jag för att två inkompetenta läkare inte reagerade på att jag inte blev hjälpt utav den behandling de gav mig utan de fortsatte skriva ut kortison när de såklart skulle stannat upp och utrett mig mer. Gått en annan väg, men nej. Det gjorde de inte och jag fick hela munnen full av svamp...

Självklart fick jag behandling även för munsvampen, men inte förrän mamma (som är sjuksköterska) tittade i min mun och konstaterade att jag har svamp. Det kunde läkarna tydligen inte räkna ut själva att jag skulle få...! Jag fick ett medel mot svampen utskrivet som jag skulle skölja munnen med och sedan svälja ner (för att ta död på eventuell svamp som spridit sig ner i matstrupen) fyra gånger om dagen. Det var fruktansvärt äckligt och magen rasade totalt, alltså ännu värre än vanligt. Efter två veckors flitigt användande av svampmedlet var munsvampen bättre, men inte helt borta. Magen däremot var helt uppochner. Det är VÄLDIGT ansträngande för mig att ha en rasad mage då det tar väldigt mycket energi att halta fram och tillbaka till toan alldeles för ofta. Så jag slutade med svampmedlet och hoppandes att det sista av svampen skulle försvinna av sig själv.

Det gjorde det förstås inte... Efter två veckors uppehåll från svampmedlet är nu magen "normalt" kaos igen och svampen är tillbaka nästan lika mycket som innan behandlingen påbörjades. Suck...! Varför kan ingenting vara enkelt?! När vi ändå var på vårdcentralen i måndags passade mamma och jag på att fråga min läkare (som inte var en av de inkompetenta läkarna som gav mig svamp) om det inte finns en tablett att ta mot svamp. För att undvika att magen blir helt rasad men ändå bli av med den förbannade och äckliga svampen.

Jo, det finns en tablett, sa min läkare. Men den skrivs väldigt sällan ut mot svamp nu för tiden då man sett att den kan ha en väldigt hemskt biverkning som påverkar blodet. Den biverkan är visserligen väldigt, väldigt ovanlig, men den förekommer och den vill man helst undvika. Biverkan av denna tablett kan nämligen vara leukemi. Alltså att blodet ändras på något väster så man utvecklar blodcancer. Då förstår jag mycket väl att man inte skriver ut den tabletten mer än i sällsynta fall mot svamp. Man har sett att personer med ME har en liten ökad risk att få cancer så det vore väldigt dumt av mig att äta den medicinen. Jag har sjukdomar så det räcker och blir över. Jag behöver INTE cancer också.

Så det är helt enkelt bara att ge sig på detta illasmakande svampmedel igen. Jag ska däremot strunta i att svälja det nu så att magen kan hålla sig från att rasa så totalt. Min läkare tipsade mig om att jag kan skölja munnen med Vichyvatten och sedan svälja ner det när det slutat bubbla. Det kan tydligen värka mot svamp. Jag har aldrig tidigare smakat Vichyvatten förrän alldeles nyligen och jag kan säga att det inte direkt föll mig i smaken. Men nu gäller det att ta nya krafttag för att bli av med den här jäkla munsvampen!