Imorse när jag halvlåg i soffan och väntade på att få frukost och kaffe serverad tog jag fram min dator för att kolla mejl och svara på kommentarer mm. Då startar inte skiten. Först trodde jag att jag tryckt på fel knapp, det hade inte varit konstigt, men nej. Det var konstigt nog inte jag som var problemet utan den jäkla datorn som vägrade starta. Jag kände direkt hur gråten steg i halsen. Inte för att jag är så beroende av min dator, verkligen inte, jag skriver de allra flesta blogginlägg på min telefon (så jag kan ligga nedbäddad i sängen samtidigt) och jag har bank och allt annat viktigt i telefonen. Men det är klart att det är en fördel om datorn fungerar. Inte minst för att det blir så mycket jobb och krångel när den inte gör det.
Jag släppte dator-ångesten tillfälligt och åt min frukost. Samtidigt googlade jag "min dator startar inte" och fick några tips. När frukosten var uppäten och jag egentligen var redo att kraschlanda i sängen testade jag dessa tips för att få datorn att starta men inget fungerade. Lina, mamma och Trisse gav sig ut på promenad och jag haltade in i förrådet till skåpet med pärmar där vi har viktiga papper. Med skakiga händer fick jag fram mina dator papper, garantin, kvitto osv. Svetten rann och jag var helt svimfärdig. Jäkla dator, måste du driva mig till krasch bara för du vägrar starta, tänkte jag med gråten återigen som en klump i halsen.
Sedan jag blev så svårt sjuk i ME hanterar jag stress väldigt dåligt. Hjärnan klarar inte av att arbeta under press, den klarar knappt av att arbeta överhuvudtaget, och kroppen reagerar starkt när hjärnan försöker skynda på den. Det blir kaos och allt går långsammare, trots att hjärnan gör sitt yttersta för att få allt att gå snabbare. Det brukar sällan gå bra att stress utan resulterar nästan alltid i krasch.
För att läsa i mina dator-papper fick jag blunda med ena ögat då jag ser dubbelt. Så brukar jag få göra för att kunna se då jag så gott som alltid ser dubbelt nu för tiden. Synbortfallet gjorde att jag såg dåligt och huvudvärken dånade värre än värst. Vad gör man när inte ens glasögonen tillåter en att se? När det är som ett tjockt lager dimma framför ögonen och synbilden bara fladdrar? Någonstans där var jag så ansträngd och slut i kroppen att benen började skaka okontrollerat. Bara att bära med pärmen till soffan. Jag fann det jag letade efter, supporten har inte ens öppet på söndagar, utan jag får vänta tills i morgon med att få hjälp. Jag ska be Lina ringa, jag kommer antagligen inte få fram ett enda rätt ord i telefon och ber de mig klicka på datorn kanske min hjärna tänker fel och klickar på fel saker. Det går inte. Lina får hjälpa mig imorgon.
Så nu ligger jag här i sängen och skakar som ett asplöv i hela kroppen. Trots att det är flera timmar sedan jag var på pärm-jakt och letade efter rätt dator-papper har jag inte hämtat mig från stressen. Hela kroppen är full av adrenalin och hjärnan går på högvarv. Pulsen är en bit över hundra, hjärtat slår konstigt och dubbelslag och det är tungt att andas. Jag har hemsk feberfrossa och mår rent ut sagt förjävligt. Extra dåligt. Att jag inte fått mer än max två timmars sömn i natt underlättar såklart inte. Jag hatar när tekniken inte fungerar. Teknikprylar och bilar är två saker som bara ska fungera. Utan krångel och utan strul. De SKA bara fungera. Punkt slut.