De senaste två-tre veckorna har jag helt snöat in på kvarg. Vaniljkvarg från Lindahls. Jag är en riktig "periodare", det är ett av mina autistiska drag. Jag har alltså inte autism men precis som alla människor har jag något i min personlighet, något drag, som passar klockrent in på autism. Att jag är en sån total periodare är ett av dem.
Kvarg är väldigt smidigt för mig att äta. Dels är konsistensen hyfsat enkel att svälja, vilket är nödvändigt för mig som har så stora sväljsvårigheter. Sedan är det någorlunda enkelt för mig att bara plocka fram kvargen och äta direkt ur burken. Att gå till köket och lägga upp mat på en tallrik och värma i micron klarar jag inte alls, det är en alldeles för stor ansträngning. Men att gå och plocka fram burken kvarg klarar jag oftast.
När jag drog loss foliebiten som sitter under plastlocket, som är det svåraste med att äta kvarg, läste jag att kvarg är perfekt som återhämtning för den som tränar. Jaså?, tänkte jag. Som om inte jag är i behov av återhämtning, trots att jag inte tränar. Så tänkte jag lite till. Förresten, vaddå inte tränar?! Att halta iväg till köket och plocka fram min burk med kvarg är världens jäkla träningspass! Både sett till hur trött och utmattad jag blir av den aktiviteten och inte minst sett till hur hög puls jag får och att jag blir skakig, får mjölksyra, blir sjukt yr och nära att svimma. Som efter ett tre timmars långt träningspass på gym, eller varför inte ett maraton?! Så vem har sagt att jag inte tränar?!
Synd bara att jag inte blir vältränad och får muskler och bra kondition av min "träning". Men återhämta mig genom att äta kvarg kan jag gott göra ändå, tycker jag.
Kvarg är så gott! Och hallå, kvarg är ju perfekt för alla som tycker att det är gott ;)