Efter att ha legat platt som en pannkaka hela dagen kände jag att det var dags att sträcka på benen en aning. Det är verkligen inte alltid jag klarar det, men ibland så. Det är bra för ryggen, muskler och skelett att stå och gå några steg så att de får belastas. Det är bra för blodtrycket att vara i lodrät vinkel en liten stund, även om yrseln attackerar starkt. Det är slutaren bra för hjärnan att komma upp, komma ut från sovrummet och se något litet annat än sovrummets tak och fyra väggar.
Jag var så modig, eller dum, att jag tog mig ut på en mini-promenad i trädgården. Promenad är mycket sagt eftersom jag gick typ femtio meter med flera pauser för fotografering i långsamt tempo. Men nog räckte det för att få upp pulsen i 150 och svetten att rinna och huvudvärken att blixtra till som bara den av solljuset. Jag hade självklart solglasögon och kisade med ögonen, men vad hjälpte det?! Nu är jag tillbaka i horisontellt läge och ligger platt som en pannkaka igen och inväntar höfternas, knänas och fötternas starka reaktion efter min lilla promenad. Jag vet att den kommer. Så även starkt illamående och hjärtklappning så fort pulsen lugnat sig lite.
Bara att vänta och ta emot medan jag nöjt kan kika på bilderna jag tog under min "promenad". Det blev en mycket kort men ändå fin tur i trädgården.
Vackra små vita blommor som jag just nu inte minns namnet på. De står längs husväggen i båda två rabatter där farmors vackra, nedklippta rosor står.
En kruka timjan som är stor och fluffig som en afro-frisyr. Grön afro! En ny modetrend kanske?
Byggare Bob, eller pappa som han är mest känd som till vardags. Han står uppe på altanen till friggeboden och bygger ihop två nya sängar till Lina och mig. De gamla i friggeboden var nästan 20 år gamla och det var dags för nytt. Inte minst för min kropps skull. Jag spenderar ändå väldigt många timmar i sängen varje dygn.
En kruka persilja som står i hörnet nedanför en liten stenmur som omger nästan två av stugans husväggar där det är grusgångar. Lina tycker det är gott att gå och plocka färsk persilja och äta rätt uppochner. Det tycker INTE jag. Jag äter knappt persilja i mat och definitivt inte färskt. Tvillingar till trots, vi är väldigt olika gällande mycket!
Väl tillbaka från promenaden mötte jag den här lilla krabaten, herr Trisse, som förvånat tittade upp när mamma kom in på skakande ben, andfådd, svettig och redo att svimma. Och så den här jäkla kameran! Måste hon ha med den överallt? Kan man inte bara få vila ifred...?!, undrar Trisse!
Vad skönt att du kom ut på en liten promenad trots att det var jobbigt för dig. Så himla söt bild på vovven! <3 Kramis