God morgon! Nu har jag, Lina, och Trisse sovit andra natten utan Hanna. Känns så konstigt. Vi saknar henne. Jag, mamma och pappa var och hälsade på Hanna igår eftermiddag. Tanken var ju egentligen att jag skulle åkt dit på dagen, men då hon var så trött och förvirrad efter att ha träffat läkaren så kom vi fram till att det var bättre att hon fick vila på dagarn och att jag och pappa kom samtidigt när han slutat jobbet. Det var självklart roligt att se henne. Men på samma gång väldigt jobbigt. Dels för att hon befinner sig i sjukhusmiljö men också för att hon inte är sig själv. Även när han är "med" i huvudet så är det något annorlunda med henne. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men det är väldigt jobbigt att känna så. Hon är liksom inte Hanna.
Vi tre var där hos henne en stund. Vi pratade lite och bara njöt av att vara alla fyra tillsammans. Vi tyckte att hon var "med" i huvudet. Svarade på frågor och kunde prata utan att orden fastnade eller blev osammanhängande. Så skönt tänkte vi. Efter ett tag hos henne pussade vi henne hejdå och kände att det var dags att åka hem. Hon var väldigt trött. Vi åkte hem och jag var ledsen för det känns så jobbigt att lämna henne där på sjukhuset.
Klockan åtta ringde mammas mobil. Det var Hanna. Hon var ledsen och upprörd. Vi hade ju lovat henne att vi skulle komma och hälsa på henne halv fem. Varför hade vi inte varit där? Hade vi glömt av henne eller ville vi helt enkelt inte träffa henne? Mamma fick på sig skor och regnjackan i rekordfart och åka till sjukhuset för att lugna Hanna och förklara att vi visst varit hos henne och att vi självklart inte skulle glömt henne. Varje gång det blir så, vi tror att hon är "med" i huvudet och sen ändå inte kommer ihåg, känns så fruktansvärt jobbigt. Nägot är ju verkligen fel i hennes huvud. Frågan är bara vad och kommer de att hitta felet? Så otroligt läskigt.
Mamma var hos Hanna ett par timmar och tröstade henne och försökte få henne lugn. När Hanna var så trött att mamma trodde hon skulle kunna somna för natten sa hon hejdå till henne igen och åkte hem till mig och pappa som var jätteoroliga här hemma. Vi höll tummarna allihop att hon skulle somna och få en okej natt.
Nu har mamma varit hos henne på morgonen och hjälpt henne duscha och få i sig lite frukost. Hoppas att hon får komma iväg till Sahlgrenska idag för EEG undersökningen. Hoppas också att hon får en så bra dag där på sjukhuset som hon kan och att timmarna går fort tills jag och pappa ska åka till henne i eftermiddag. Jag längtar så efter henne och att få krama och pussa på min älskling.
Men fy så läskigt!! Vad har hänt??