God morgon! Lina som skriver igen! Inatt har jag och Trisse haft sällskap i vårt rum. Hanna har blivit utskriven från sjukhuset och kom hem igår eftermiddag. Mamma hjälpte henne att packa ihop sina saker och så hämtade pappa upp dem på väg hem från jobbet. Här hemma väntade jag och Trisse förväntansfulla på att vår älskade syster och mamma skulle komma hem. Trisse blev så glad att han skrek när Hanna kom in i hallen. Hans svans viftade så mycket att hela kroppen rörde sig fram och tillbaka och han gick inte en meter i från Hanna när hon kom in i huset. Han ville vara så nära han kunde nu när hon äntligen är hemma igen.
Strax efter att Hanna kommit hem blev hon vinglig och mamma fick hålla i henne. Väl uppe i sovrummet började hon sluddra på talet och blev konstig. Hennes ögonlock hängde. Hon hade fått ett "anfall" det var inte många minuter hon fick njuta av att vara hemma innan det blev så. Mamma bäddade ner Hanna och lämnade henne för att hon skulle få vila.
Snart ringde Hanna till mamma och sa att hon behövde hjälp. Mitt i förvirringen hade hon fått för sig att lämna sängen, gått upp och ramlat. Mamma och pappa hjälpte henne upp i sängen och bäddade ner henne igen. Då somnade hon om en stock och sov i några timmar. Hon var förvirrad, borta i huvudet, pratade sluddrigt och hade hängande öga resten av kvällen. Så jobbigt att se. Mamma tog tempen på Hanna igår och hon har fortfarande "riktig" feber, plus ME-febern hon ju alltid har.Jag som var så glad att hon var hemma, fick inte njuta av hennes sällskap så länge innan hon "försvann" in i dimman.
Nu på morgonen minns hon ingenting från igår eftermiddag. Förmiddagen är lite suddig, och resten av dagen är helt borta. Nu ska vi ta tempen på henne och se vad febern visar och sedan ska mamma ringa till avdelningen på sjukhuset och se vad de säger om detta. Inte kul alls att det blev så här nu igen när hon äntligen kommit hem till oss. Skulle så önska att hon får slippa anfallen och bli lite bättre. Men verkar ju tyvärr inte så.
Älskade tvilling och Trisse. Båda blåa och fina på ME-dagen den 12 maj då kortet togs. 💙🐶
Nu är jag orolig att de på sjukhuset kommer vilja ha henne tillbaka. Om det är det bästa så får det väl bli så, men Hanna vill inte tillbaka och vi här hemma vill ju såklart inte bli av med henne nu igen när hon precis kommit hem till oss. Fortsättning följer...
TAKK Lina, for at du skriver hvordan det går med Hanna 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙 Sååååå trist at Hanna ikke fikk nyte av hjemkomsten,så som ho fortjener!!! 😢😢😢 Lille elskede Hanna 💙 💙 💙 💙 💙 💙 Vi er mange som tenker på dere, alle sammen 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💜💙💙💜💙💙💜(Sååååå fint bilde av Hanna) som sagt, VAKKER SOM EN BLOMMA 🌸 🌸 🌸 🌸 🌸 🌸 💙💙💙Varm klemz fra Grethe💜💜💜