hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Nu är hon hemma igen, men i värsta fall bara tillfälligt! 😔

God morgon! Lina som skriver igen! Inatt har jag och Trisse haft sällskap i vårt rum. Hanna har blivit utskriven från sjukhuset och kom hem igår eftermiddag. Mamma hjälpte henne att packa ihop sina saker och så hämtade pappa upp dem på väg hem från jobbet. Här hemma väntade jag och Trisse förväntansfulla på att vår älskade syster och mamma skulle komma hem. Trisse blev så glad att han skrek när Hanna kom in i hallen. Hans svans viftade så mycket att hela kroppen rörde sig fram och tillbaka och han gick inte en meter i från Hanna när hon kom in i huset. Han ville vara så nära han kunde nu när hon äntligen är hemma igen.

Strax efter att Hanna kommit hem blev hon vinglig och mamma fick hålla i henne. Väl uppe i sovrummet började hon sluddra på talet och blev konstig. Hennes ögonlock hängde. Hon hade fått ett "anfall" det var inte många minuter hon fick njuta av att vara hemma innan det blev så. Mamma bäddade ner Hanna och lämnade henne för att hon skulle få vila.

Snart ringde Hanna till mamma och sa att hon behövde hjälp. Mitt i förvirringen hade hon fått för sig att lämna sängen, gått upp och ramlat. Mamma och pappa hjälpte henne upp i sängen och bäddade ner henne igen. Då somnade hon om en stock och sov i några timmar. Hon var förvirrad, borta i huvudet, pratade sluddrigt och hade hängande öga resten av kvällen. Så jobbigt att se. Mamma tog tempen på Hanna igår och hon har fortfarande "riktig" feber, plus ME-febern hon ju alltid har.Jag som var så glad att hon var hemma, fick inte njuta av hennes sällskap så länge innan hon "försvann" in i dimman.

Nu på morgonen minns hon ingenting från igår eftermiddag. Förmiddagen är lite suddig, och resten av dagen är helt borta. Nu ska vi ta tempen på henne och se vad febern visar och sedan ska mamma ringa till avdelningen på sjukhuset och se vad de säger om detta. Inte kul alls att det blev så här nu igen när hon äntligen kommit hem till oss. Skulle så önska att hon får slippa anfallen och bli lite bättre. Men verkar ju tyvärr inte så.

Älskade tvilling och Trisse. Båda blåa och fina på ME-dagen den 12 maj då kortet togs. 💙🐶

Nu är jag orolig att de på sjukhuset kommer vilja ha henne tillbaka. Om det är det bästa så får det väl bli så, men Hanna vill inte tillbaka och vi här hemma vill ju såklart inte bli av med henne nu igen när hon precis kommit hem till oss. Fortsättning följer...

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Grethe Hagen Sundbom
skriven :

TAKK Lina, for at du skriver hvordan det går med Hanna 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙 Sååååå trist at Hanna ikke fikk nyte av hjemkomsten,så som ho fortjener!!! 😢😢😢 Lille elskede Hanna 💙 💙 💙 💙 💙 💙 Vi er mange som tenker på dere, alle sammen 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💜💙💙💜💙💙💜(Sååååå fint bilde av Hanna) som sagt, VAKKER SOM EN BLOMMA 🌸 🌸 🌸 🌸 🌸 🌸 💙💙💙Varm klemz fra Grethe💜💜💜

Svar: Det är verkligen bra att Lina uppdaterar. <3 Tack snälla finaste Grethe för dina fina kommentarer. De är så fina och betyder enormt mycket. Det uppskattas verkligen att du tar dig tid att både läsa och kommentera <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 Varma kramar, vackra bästa Grethe <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

2 Katarina
skriven :

Varmt tack till dig Lina <3 som orkar uppdatera om Hanna. Så tråkigt att hon fick ett sådant mående igen. Hennes kropp och hjärna har ju utsatts för enorm påfrestning av sjukhusvistelsen så kanske var "anfallet" en reaktion på allt. Önskar så mycket att ni ska få ha henne kvar hemma och att hon ska kunna återhämta sig. Varma kramar till Hanna och hela er familj
<333

Svar: Det är verkligen bra att hon är redo att rycka ut lite när som! Det är tråkigt och mår riktigt dåligt idag också, som alla dagar helt enkelt. Säkerligen har sjukdomsvistelsen bidragit till väldigt mycket stress, psykisk såväl som fysisk. Det är slitsamt att genomgå så mycket undersökningar och att vara hemifrån och ligga på sjukhus. Utan tvekan är det så. Tack så mycket <3 Återhämtning är verkligen inte den bäst :( Varma kramar från oss <333
Hanna Andersson

3 Jessica Högberg
skriven :

❤❤❤

Svar: <3 <3 <3
Hanna Andersson

4 Nilla
skriven :

💖💖💖

Svar: <3 <3 <3
Hanna Andersson

5 Annette
skriven :

Fina Hanna. Vad jag lider med dig. Och din familj. Det är ju bra att LPn inte visade på något, men också frustrerande kan jag tro. När problemet kvarstår. Jag hoppas att du fått sova ikapp dig och mår bättre nu. Och att du slipper åka in igen. En läkare berättade en gång för mig att man kan utsättas för både det ena och andra när kroppen är för slut. För mig gällde det för mkt smärta. Jag blev lite åt det autistiska slaget. Var svårkontaktbar osv. Han förklarade det som ett sätt för mig att överleva all smärta. Tänkte om det var något liknande för dig. Kroppen behöver pausa eller vad man ska säga. Hjärnan kanske lägger ner lite en stund för att orka. Därav minnesluckorna. Om du förstår hur jag menar. Blev så krångligt att skriva mina tankar. :) hur som helst så önskar jag dig en fin kväll och hoppas att du kan må lite bättre. Kram

Svar: Fina Annette <3 På ett sätt är det såklart skönt att LP:n och de andra undersökningarna inte visade något och på ett sätt är det enormt frustrerande att jag är "frisk" sett till alla undersökningar när jag i själva verket är svårt sjuk. Hur är det ens möjligt?!Så kan det mycket väl vara. Jag tror att ihop med både PTSD och mycket, mycket svår smärta och en extremt trött hjärna är både min kropp och hjärna vana vid att stänga av när det blir för mycket. Så det kan mycket väl vara orsaken till dessa minnesluckor. Problemet då är att jag inte kan vila hjärnan så mycket mer än jag redan gör och det verkar inte ge resultat, varken på hjärntröttheten eller minnesluckorna. Jag tittar inte på tv, jag för bara konversationer med en (max två) tyst åt gången och jag har mobilen så sällan som möjligt några minuter i taget, som nu.
Jag förstår helt hur du menar och tror verkligen att det ligger mycket i det du skriver.
Tack så mycket <3 Kram
Hanna Andersson