Det Àr för mycket för min hjÀrna nu. Det Àr helt klart och tydligt. Jag har en stor minneslucka frÄn igÄr. Mamma och pappa var pÄ fest och Lina och jag var hemma. Hon mÀrkte att jag började fÄ en av mina "attacker"- fortfarande i brist pÄ bÀttre ord- dÄ jag blir helt simmig i blicken, vÀnster ögonlock börjar hÀnga och jag tappar omdömet och blir en smula personlighetsförÀndrad. Jag minns INGENTING av detta utan det Àr detta Lina berÀttat för mig. Det Àr viktigt att fÄ det ÄterberÀttat för sig sÄ att minnen i bÀsta fall kan leda reda pÄ minnena som i bÀsta fall lagrats i hjÀrnan trots att det Àr mycket svÄrt att komma Ät dem. Men i mitt fall kommer de inte tilllbaka, det bara Àr sÄ. HjÀrnan Àr för trött för att lagra dem alls.
IgÄr kvÀll satte Lina mig pÄ ett trappsteg i trappan för att jag var sÄ yr och vinglig att jag inte kunde stÄ. Hon skulle fixa nÄgot viktigt snabbt och hon sa tydligt Ät mig att sitta kvar. Gjorde jag det? Nej. Utan jag reste mig, varför vet jag inte eftersom jag inte minns nÄgot av detta, och ramlar. Lina kom in i hallen och ser att jag inte sitter i trappan utan att jag lÄg pÄ golvet i köket istÀllet. Lyckligtvis verkar jag inte ha skadat mig.
Under hela tiden Lina tog av mina örhÀngen och klÀder och tog pÄ nattlinne var jag som en robot. Medgörlig men alldeles för borta i huvudet för att kunna hjÀlpa till. PÄ nÄgot vÀnster fick hon upp mig för trappan och in i badrummet. Hon gav mig tandborsten men jag verkade inte veta hur man gjorde sÄ hon fick borsta mina tÀnder. Sedan stoppade hon mig i sÀng och gick ner för att ha lite egentid denna lördagskvÀll. Trodde hon ja!
Jag började spy. Fem omgÄngar, flera gÄnger varje omgÄng. Till sist kom bara magsaft. Efter den andra spyomgÄngen ringde Lina pappa och han kom hem frÄn festen. Min förvirring och totalt blanka hjÀrna var vÀrre och Lina tyckte det kÀndes jobbigt att vara sjÀlv med mig nÀr jag har sÄnna "attacker". Vi vet trots allt inte hur illa det kan bli, jag skulle kunna förlora medvetandet nÀr jag befinner mig i ett sÄdant tillstÄnd. Dessutom Àr det ganska krÀvande att tömma spÀnner hela tiden. Lina behövde avlastning. PÄ grund av min totala mentala frÄnvaro och förvirring spydde jag dessvÀrre utanför spannen lite ocksÄ vilket jag tydligen ska bett Lina och pappa om ursÀkt för upprepade gÄnger i natt.
Imorse kÀnde jag bakfull och hade extrem vÀrk som vanligt. Vi satt i soffan och Ät frukost och helt plötsligt gÄr mina ögon i kors, jag lutar huvudet bakÄt mot vÀggen och bÄda ögonlocken hÀnger, vÀnster mest. Jag minns inte detta heller utan har fÄtt Àven detta berÀttat för mig. Jag blev likblek och inte riktigt kontaktbar sÄ mamma och pappa bar ivÀg mig till sÀngen och bÀddade ner mig. Sedan tog mamma ett blodtryck (hon Àr sjuksköterska) och satt en stund bredvid mig i sÀngen för att se att jag somnade lugnt. Och det gjorde jag.
Och jag minns absolut INGENTING varken av gÄrdagskvÀllen, spyorna i natt eller morgonens bravader (som morfar skulle sagt). Vi tror att anledningen till att jag börjat spy titt som tÀtt Àr den extrema utmattning och den fruktansvÀrda vÀrken jag plÄgas av. Att min mage Àr mer kaosartad Àn vanligt gör att jag dricker, dricker och dricker Ànnu mer för att inte bli uttorkad. Det vill vi inte vara med om igen och bli tvungna att söka vÄrd i "onödan". Bara att hoppas att resten av söndagen bli fri frÄn dessa lÀskiga "attacker" sÄ jag kan minnas tillbaka att jag skrev detta. TyvÀrr Àr det ingen garanti. Min hjÀrna har checkat ut pÄ obestÀmt tid.
(Bild frÄn Google!). Japp... That feeling...
Fy vad jobbigt detta mÄste vara för dig, önskar verkligen att jag kunde göra nÄgot. Kanske handlar det om att kroppen inte orkar prioritera minnet? Perioden dÄ jag var som sÀmst rent fysiskt i min Àtstörning Àr nÀstan en enda stor minneslucka, för hjÀrnan kunde helt enkelt inte registrera vad som hÀnde.
Oavsett om sÄdant Àr fallet eller inte sÄ mÄste du fÄ hjÀlp för det hÀr, för sÄhÀr kan du bara inte ha det! Kram<3