hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och Àr 22 Är gammal. Mitt liv Àr inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla Àr svÄra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fÄtt efter mÄnga Ärs sökande efter orsak för min kropps dÄliga mÄende. Jag har ocksÄ segmentall rörelsesmÀrta i ryggen, sju diskbrÄck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det Àr med andra ord ingen dans pÄ rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har sÄ mycket positivt och sÄ mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och tvÄ bonushundar, familj och vÀnner betyder allt för mig. Detta Àr lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

HjĂ€rnan har checkat ut 😔

Det Àr för mycket för min hjÀrna nu. Det Àr helt klart och tydligt. Jag har en stor minneslucka frÄn igÄr. Mamma och pappa var pÄ fest och Lina och jag var hemma. Hon mÀrkte att jag började fÄ en av mina "attacker"- fortfarande i brist pÄ bÀttre ord- dÄ jag blir helt simmig i blicken, vÀnster ögonlock börjar hÀnga och jag tappar omdömet och blir en smula personlighetsförÀndrad. Jag minns INGENTING av detta utan det Àr detta Lina berÀttat för mig. Det Àr viktigt att fÄ det ÄterberÀttat för sig sÄ att minnen i bÀsta fall kan leda reda pÄ minnena som i bÀsta fall lagrats i hjÀrnan trots att det Àr mycket svÄrt att komma Ät dem. Men i mitt fall kommer de inte tilllbaka, det bara Àr sÄ. HjÀrnan Àr för trött för att lagra dem alls.

IgÄr kvÀll satte Lina mig pÄ ett trappsteg i trappan för att jag var sÄ yr och vinglig att jag inte kunde stÄ. Hon skulle fixa nÄgot viktigt snabbt och hon sa tydligt Ät mig att sitta kvar. Gjorde jag det? Nej. Utan jag reste mig, varför vet jag inte eftersom jag inte minns nÄgot av detta, och ramlar. Lina kom in i hallen och ser att jag inte sitter i trappan utan att jag lÄg pÄ golvet i köket istÀllet. Lyckligtvis verkar jag inte ha skadat mig.

Under hela tiden Lina tog av mina örhÀngen och klÀder och tog pÄ nattlinne var jag som en robot. Medgörlig men alldeles för borta i huvudet för att kunna hjÀlpa till. PÄ nÄgot vÀnster fick hon upp mig för trappan och in i badrummet. Hon gav mig tandborsten men jag verkade inte veta hur man gjorde sÄ hon fick borsta mina tÀnder. Sedan stoppade hon mig i sÀng och gick ner för att ha lite egentid denna lördagskvÀll. Trodde hon ja!

Jag började spy. Fem omgÄngar, flera gÄnger varje omgÄng. Till sist kom bara magsaft. Efter den andra spyomgÄngen ringde Lina pappa och han kom hem frÄn festen. Min förvirring och totalt blanka hjÀrna var vÀrre och Lina tyckte det kÀndes jobbigt att vara sjÀlv med mig nÀr jag har sÄnna "attacker". Vi vet trots allt inte hur illa det kan bli, jag skulle kunna förlora medvetandet nÀr jag befinner mig i ett sÄdant tillstÄnd. Dessutom Àr det ganska krÀvande att tömma spÀnner hela tiden. Lina behövde avlastning. PÄ grund av min totala mentala frÄnvaro och förvirring spydde jag dessvÀrre utanför spannen lite ocksÄ vilket jag tydligen ska bett Lina och pappa om ursÀkt för upprepade gÄnger i natt.

Imorse kÀnde jag bakfull och hade extrem vÀrk som vanligt. Vi satt i soffan och Ät frukost och helt plötsligt gÄr mina ögon i kors, jag lutar huvudet bakÄt mot vÀggen och bÄda ögonlocken hÀnger, vÀnster mest. Jag minns inte detta heller utan har fÄtt Àven detta berÀttat för mig. Jag blev likblek och inte riktigt kontaktbar sÄ mamma och pappa bar ivÀg mig till sÀngen och bÀddade ner mig. Sedan tog mamma ett blodtryck (hon Àr sjuksköterska) och satt en stund bredvid mig i sÀngen för att se att jag somnade lugnt. Och det gjorde jag.

Och jag minns absolut INGENTING varken av gÄrdagskvÀllen, spyorna i natt eller morgonens bravader (som morfar skulle sagt). Vi tror att anledningen till att jag börjat spy titt som tÀtt Àr den extrema utmattning och den fruktansvÀrda vÀrken jag plÄgas av. Att min mage Àr mer kaosartad Àn vanligt gör att jag dricker, dricker och dricker Ànnu mer för att inte bli uttorkad. Det vill vi inte vara med om igen och bli tvungna att söka vÄrd i "onödan". Bara att hoppas att resten av söndagen bli fri frÄn dessa lÀskiga "attacker" sÄ jag kan minnas tillbaka att jag skrev detta. TyvÀrr Àr det ingen garanti. Min hjÀrna har checkat ut pÄ obestÀmt tid.

(Bild frÄn Google!). Japp... That feeling...

Namn:
Kom ihÄg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Bella
skriven :

Fy vad jobbigt detta mÄste vara för dig, önskar verkligen att jag kunde göra nÄgot. Kanske handlar det om att kroppen inte orkar prioritera minnet? Perioden dÄ jag var som sÀmst rent fysiskt i min Àtstörning Àr nÀstan en enda stor minneslucka, för hjÀrnan kunde helt enkelt inte registrera vad som hÀnde.

Oavsett om sÄdant Àr fallet eller inte sÄ mÄste du fÄ hjÀlp för det hÀr, för sÄhÀr kan du bara inte ha det! Kram<3

Svar: Verkligen jobbigt :( Ja, det mÄste vara sÄ det Àr. HjÀrnan Àr sÄ trött av sömnbrist och hjÀrntröttheten och allt annat som pÄgÄr och som Àr fel med min kropp sÄ hjÀrnan "checkar ut" helt enkelt.
Det tror jag mer handlar om att den perioden var sÄ traumatisk för dig och inte att din hjÀrna Àr sÄ slut. NÀr man utsÀtts för svÄra trauman kopplar hjÀrnan medvetet bort minnena. Eller rÀttare sagt sÄ gÄr de minnena till ett sÀrskilt stÀlle som i vardagligt tal kallas "minnestrauman". Det betyder att hjÀrnan mÄste lÀgga de traumatiska minnena dÀr omedelbart för att man ska kunna överleva traumat. SÄ det du upplevde dÄ var inte en minneslucka utan du upplevde nÄgot som kallas Dessiciation och betyder att hjÀrnan "stÀnger av kroppen" och de traumatiska minnen hamnar direkt i rummet för traumatiska minnen i hjÀrnan. Har man fÄtt PTSD av traumatiska hÀndelser, som jag vet att du har, kan man fÄ Äterupplevanden sÄ kallade Flashbacks och man kan fÄ kÀnslor av att man Àr utanför kroppen, att man inte kÀnner att det Àr ens egen kropp man tar pÄ osv sov. DÄ behöver man trÀna pÄ med hjÀlp av en terapeut/psykolog av bryta denna Dissociation som uppstÄtt sÄ att kÀnslorna kan fÄ rÀtt plast, minnena kan berabetas samt att kÀnslorna inte bara flyger runt och skapar Ängest utan för föste i den traumatiska hÀndelsen.

Det Àr enda sÀttet att mÄ bÀttre i sin PTSD sÄ jag hoppas för din egen skull att du fÄr komma till en psykolog/terapeut och prata. För det du beskriver som minnesluckor Àr alltsÄ inte riktiga minnesluckor utan kroppens sÀtt att överleva ett trauma, en förvarsmekanism och Dissiciation som ocksÄ uttrar sig i PTSD:n. Att kÀnsla och hÀndelse inte hÀnger ihop.

Jösses vilket lÄngt svar detta blev! TÀnkte bara att du kanske ville veta att det inte var minnesluckor du hade utan att det var en försvarsmekanism som gick in och gömde minnena. Men de kan komma fram igen och gör de det behövs terapi för att fÄ rÀtsida pÄ allt.

Nej, fy, sÄ hÀr kan jag verkligen inte ha det. Hoppas du inte tar illa upp av min lÄnga svar, tÀnkte bara förklara lite eftersom du uppfattat dina minnesluckor fel.
Kram <3
Hanna Andersson

2 Katarina
skriven :

Jag tycker sĂ„ synd om dig Hanna! Även fast jag sjĂ€lv Ă€r dĂ„lig sĂ„ har du sĂ„ mycket tuffare situation, ditt senaste dygn lĂ„ter fruktansvĂ€rt. Mitt i ditt elĂ€nde sĂ„ Ă€r det i alla fall ovĂ€rderligt att du har en sĂ„ fin syster och fantastiska förĂ€ldrar som finns vid din sida <3 Åh, ska ju inte heller glömma din fyrbenta vĂ€n Trisse ; ) Önskar och hoppas att ditt kommande dygn ska bli bĂ€ttre. MĂ„nga kramar <333

Svar: Katarina <3 Du har det utan tvekan tillrÀckligt som du har det! Mitt dygn har varit kaos. Fy... Ja, vad skulle jag göra utan min familj som tar hand om mig sÄ bra?! De gör ALLT för mig. Ger mig mat i sÀngen, tar av och pÄ klÀder, tvÀttar mitt hÄr, hÀmtar ut och delar mina mediciner osv osv. Jag skulle inte klara mig utan dem. Och sÄ allt mentalt stöd och kÀrleken de ger Àr ovÀrderligt det ocksÄ, sÄklart <3 Nej, Trisse och bonusvovvarna fÄr vi inte glömma! <333
Tack sÄ mycket snÀlla du <3 Detsamma <3 MÄnga, mÄnga kramar <333
Hanna Andersson

3 Heléna
skriven :

Men sÄ hemskt!! Hade jag varit din mamma sÄ hade jag Äkt upp till sjukhuset direkt för att kolla sÄ det inte var nÄgon hjÀrnblödning som orsakade att ögat hÀngde och ditt konstiga beteende och att du föll omkull <333 Vet att din familj vet hur de ska hjÀlpa dig och att du inte vill belasta vÄrden i onödan, men i ett sÄdant hÀr lÀge sÄ Àr det ambulans som gÀller enligt mig! HÀnder nÄgot i hjÀrnan Àr det alltid akut!!! Var rÀdd om dig finaste Hanna!!!!!!! MÄnga stora kramar till dig <333

Svar: Hemskt Àr ordet! Man kan kÀnna sÄ, jag förstÄr att akuten Àr din första tanke. Men pÄ grund av nÄgra olika anledningar blev det inte akuten idag och lÀr inte bli imorgon heller Àven om mitt ögonlock blir hÀngande och jag blir mentalt frÄnvarande och sedan fÄr en minneslucka av den passerande dagen. För det första var vi hos min lÀkare i fredags och hon var tydlig med att vi mÄste Äka in till akuten om jag blir Ànnu sÀmre i mina "anfall"/minnesluckor.

Men Àven om det beror pÄ nÄgot neurologiskt gÄr det inte att göra nÄgot akut sÄ lÀnge det inte Àr t ex en stroke man fÄr och det Àr inte det jag fÄtt. Min mamma som ju som sagt Àr ssk har god koll och ser direkt om nÄgon skulle fÄ en stroke. Och det Àr inte det jag fÄr nÀr ögonlocket ramlar ner. För det andra Àr ett akut besök en oerhörd anstrÀngning för mig och med tanke pÄ okunskapen som tyvÀrr finns i sjukvÄrden dÄ kanske 90 % av all sjukvÄrdspersonal inte har en aning om vad ME Àr, vilket Àr viktigt i mitt fall dÄ ME Àr en neurologisk sjukdom, trÀffar vi "fel folk" pÄ en akutmottagning.


Hade detta varit typ vem som helst utom just jag skulle man tveklöst behöva Äka till akuten. Men jag har ungefÀr tio olika neurologiska symtom varje dag som saknar förklaring och som Àr bÄde skrÀmmande och plÄgsamma. Men jag kan inte söka för varje symtom, dÄ skulle jag bo pÄ akuten. Det jag gör nu, sÄ lÀnge lÀget inte Àr vÀrre, Àr att vÀnta pÄ min nya MR som Àr om knappt 14 dagar. Blir det Ànnu vÀrre söker vi sjÀlvklart pÄ akuten. Till vilken nytta Àr dÀremot en bra frÄga! SÀg att jag skulle Äka in till akuten med ett hÀngande ögonlock och en mental frÄnvaro och förvirring skulle de antagligen först göra "Stroke-tetstet" och det svarar jag negativt pÄ. Sedan skulle de frÄga hur jag mÄr för övrigt och jag skulle berÀtta om ME, EDS mm mm som de inte har en aning om vad det Àr för nÄgot och sedan skulle det ganska snart komma fram att jag ju faktiskt utreds av en neurolog. Ja, men se sÄ tjÀckt. DÄ fÄr han ta hand om dig! JasÄ, hÀr ser vi att hjÀrnröntgen t o m redan Àr inbokat. Tack och hej! Och sÄ var det tio timmar lÄnga besöket avklarat. Och mina besvÀr skylda pÄ sömnbrist och ME (trots att de inte vet vad ME innebÀr) och sÄ blir jag överlÄten till Neurologen dÀr jag hör hemma.


DĂ€r ser vi vĂ€ldigt olika pĂ„ saken, Helena och det Ă€r jag sĂ€ker pĂ„ att det grundar sig i vĂ„ra oerhört olika sjukdomshistorik och nuvarande hĂ€lsotillstĂ„nd. Jag skulle kunna ringa ambulans varje dag. Är det inte att jag Ă€r förlamad sĂ„ ser jag dubbelt med synbortfall och har jordens huvudvĂ€rk. Och dĂ€r förlorade jag kĂ€nseln i hela ansiktet och benen ligger och skakar och fötterna Ă€r blĂ„lila och iskalla. Jag skulle kunna ringa 112 eller söka akut för sĂ„ mycket. Men dels orkar jag inte och sedan spelar det ingen roll. SĂ„ lĂ€nge det Ă€r ME:n, EDS:n mm som orsakar mina symtom kommer jag aldrig fĂ„ nĂ„gon hjĂ€lp och de saknas dessutom kunskap och jag blir sĂ€mre av besöket.

Det Àr absolut akut nÀr nÄgot hÀnder i hjÀrnan, problemet Àr att redan pÄgÄr nÄgot eller egentligen mÄnga saker i min hjÀrna. ME betyder bland annat inflammation i hjÀrnan. Jag Àr rÀdd om mig, det Àr jag absolut och det Àr min familj med. Och Àven om jag kan vara rÀdd ibland för att frÄga om hjÀlp Àr jag verkligen inte rÀdd för att ringa 112 den dag det Àr nödvÀndigt. Och ta upp en vÄrdplats skulle jag nog aldrig kunna göra "i onödan" sÄ sjuk som jag Àr! ;) MÄnga stora kramar <333
Hanna Andersson

4 Days by Johanna
skriven :

Hihi kika in hos mig, du har en supries dÀr!

http://daysbyjohanna.se/2017/june/name-your-vagina.html#comment

Svar: NÀmen sedÀr! Har varit inne och kikat! Tack <3
Hanna Andersson

5 Days by Johanna
skriven :

Åh gösses flicka. :( Skönt Ă€ndĂ„ de berĂ€ttar det för dig, sĂ„ du kan dokumentera det hĂ€r pĂ„ bloggen sĂ„ ni kan ta upp sĂ„nt hĂ€r vid lĂ€karbesök,

FörstÄr det Àr tufft och inte minnas det sjÀlv och göra saker man inte kommer ihÄg, tur du inte skadade dig.

Tack för du ville vara med :)

Svar: Ja jösses, det kan man verkligen sÀga! ;) Ja, precis. De mÄste berÀtta för mig eftersom det Àr helt blankt för mig, att jag inte kommer ihÄg ett dugg. Och det finns ocksÄ en chans att jag fÄr lite minnen tillbaka om jag fÄr hÀndelserna innan och under minnesluckorna berÀttade för mig. Exakt, bloggen blir min lilla journal!

Det Àr verkligen tufft. KÀnns som att jag befinner mig i nÄgon form av chock. VÀldig tur att jag inte skadade mig. Blev dock nÄgra blÄmÀrken har jag upptÀckt! ;)

Tack :)
Hanna Andersson

6 Anonym
skriven :

Men vad hemskt, Hanna! Usch, det smÀrtar att du ska behöva ha det sÄ hÀr. Hoppas det blir bÀttre med minnesluckorna och krÀkningarna! MÄnga kramar frÄn oss fyra! Magnus, Lena, Alice och Jonas

Svar: Det kan man vÀl sÀga...! Tack, hoppas kan man sÄklart alltid göra! MÄnga kramar tillbaka till hela familjen
Hanna Andersson

7 Moa
skriven :

Men fy Vad lĂ€skigt och hemskt det du gick igenom. Vilken tur att din syster var dĂ€r och hjĂ€lpte dig. Det lĂ„ter verkligen som att du fick en kortslutning. 😔 Har du fĂ„tt detta mĂ„nga gĂ„nger innan? Vad orolig jag blev nu och jag kan inte förestĂ€lla mig hur ont du mĂ„ste ha i kroppen om du till och med blir sĂ„ frĂ„nvarande och börjar krĂ€kas 😭 Lider verkligen med dig. Tack för att du delar med dig av din verkligheten jag önskar jag kunde dra ut all smĂ€rta frĂ„n dig. ♄ MĂ„ste vara en trygghet trotsallt att ha din mamma i nĂ€rheten som Ă€r utbildad SSK. ♄♄ Jag hoppas verkligen du hade en bĂ€ttre dag idag Ă€n vad du hade igĂ„r 😔 Och tack finaste för din underbara kommentar i min blogg jag blev sĂ„ himla tagen av dina meningar, tack för att du finns kĂ€mpa pĂ„ finaste bĂ€sta Hanna ♄♄♄

Svar: Ja och det var inte första gĂ„ngen heller. Den "attacken" med tillhörande minneslucka jag hade i morse var den sjĂ€tte, igĂ„r kvĂ€ll/natt var den femte. Just detta Ă€r nytt med sĂ„na "attacker" och minnesluckor, men allt annat Ă€r som vanligt med mig. TyvĂ€rr. Önskar sĂ„ att det kunde vĂ€nda sĂ„ jag blev bĂ€ttre istĂ€llet för sĂ€mre hela tiden. HjĂ€rnans "blackout" och minnesluckor beror antagligen pĂ„ sömnbrist och att jag krĂ€ks sĂ„ mycket Ă€r av den svĂ„ra smĂ€rtan och totala utmattningen.

Tack snÀlla Moa för att du följer mig i min vardag <3 Ja, mamma Àr min privata sjuksköterska och Lina Àr undersköterska. Pappa har ingen sjukvÄrdsutbildning men Àr bra att ha han med ;) Dessutom Àr han typ sköterska han med efter alla Är som pappa till sjuka mig.
Nej, dagen idag har inte varit sÄ bra den heller. Men men. Bara att blicka framÄt ÀndÄ.

VarsÄgod, finaste Moa <3 Tack för dina kommenterar hÀr hos mig! <3 Tack för att du finns, finaste bÀsta Moa <3 <3 <3
Hanna Andersson

8 Nilla
skriven :

Det dÀr lÄter ju inte bra. Det Àr ju verkligen som att du fÄr nÄgon typ av frÄnvaroattacker dÀr kroppen stÀnger ner. Nu fÄr det varaslut pÄ alla nya,symptom för din del tycker jag. Kram

Svar: Nej, det Àr katastrof-dÄligt :( Vad vi fÄr hoppas Àr att detta "bara" beror pÄ den extrema sömnbristen och den redan existerande hjÀrntröttheten och inte nÄgot nytt fel/problem i hjÀrnan. Det tycker jag med! Kram
Hanna Andersson

9 me alltidvila
skriven :

Vad hemskt du har det, lÄter helt olidligt och otÀckt... Massa styrkekramar till dig Hanna <333

Svar: Det Àr extremt jobbigt. KÀnner för att ge upp varje dag. Detta med mina "attacker" som jag kallar dem, med minnesluckorna Àr liksom mer Àn jag orkar hantera...:( Massa kramar till dig S <333
Hanna Andersson