hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Hemma på permission! 🐶❤️

Nu är jag åter här inne på bloggen och skriver. Jag kan dessvärre inte garantera att jag är tillbaka för gott utan Lina, min Blogg-vikarie, har fortfarande befogenheter att rycka ut och skriva och uppdatera här när det behövs. Jag kan glatt meddela att jag befinner mig hemma sedan två timmar! Jag är inte utskriven utan har mitt rum på avdelningen kvar, PVK kvar och id-band kvar runt handleden. Men jag är hemma på permission och det är väldigt skönt! Hur länge jag blir kvar här hemma återstår att se. Det beror på hur jag mår och hur det funkar att vara hemma. Men jag kommer vara tillbaka på sjukhusets avdelning där jag är inskriven senast på söndag kväll.

Min PVK är väl inlindad. Dels för att jag inte ska fastna och rycka ut plastslangen från kärlet. Men också så jag slipper se skiten! 

Det var en otrolig glädje att öppna ytterdörren och mötas av min lille älskling, Trisse, som viftade hysteriskt med sin lilla svans. Han var oerhört glad att se mig och jag lika glad att se honom. Trisse är så långt ifrån en orolig hund man kan komma, han är lugnet själv. Men i och med att har saknat mig så mycket de dagar jag legat inne på sjukhuset har han inte riktigt kommit till ro. Han har gått omkring här hemma och saknat mig, letat och sökt efter mig. Det första Trisse och jag gjorde när jag kom hem var att lägga oss på soffan och vi somnade båda två. Han var lika lugn och avslappnad som alltid och det kändes som att jag aldrig lämnat hemmet för tre dygn på sjukhuset. Vilken härlig känsla!

Herr Trisse i egen hög person! Så saknad och så älskad! 

Visst är jag glad att vara hemma, men jag vet att det bara är tillfälligt innan jag ska tillbaka till sjukhuset igen. Och jag är dessutom redan väldigt trött och frustrerad av alla ljud och allt ljus som är här hemma. Nu det senaste dygnet har jag legat på ett enkelrum, eller egentligen en två-sal men jag har varit utan med-patient på salen, så jag har vant mig vid totalt mörker och nästan total tystnad. Mitt nuvarande rum på avdelningen ligger lite avsides och är så mycket lugnare och tystare än när jag bodde i fyra-salen. Att komma hem till allt ljusinsläpp och alla ljud, slammer i köket, klampande på parkettgolvet och surrande kylskåp osv osv var något av en chock. Ingen trevlig sådan. Min hjärna protesterar redan mycket och jag undrar hur det ska gå med minnet. Har redan haft en minneslucka på flera timmar och ett "anfall" av total förvirring och hängande ögonlock mm idag. Men intrycks-chocken till trots är jag glad att vara hemma hos min älskade och saknade familj, bestående av både två- och fyrbenta.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Vad skönt för dig Hanna💗💗💗

Svar: Helt underbart med Trisse-mys och övrigt familje-mys! <3 <3 <3
Hanna Andersson

2 Grethe Hagen Sundbom
skriven :

Så godt å se at du er hjemme igjen da, bare for en liten stund da men.. 😍😍😍😍😍😍😍💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛 Varm klemz fra Grethe 😃 💖

Svar: Väldigt skönt! Njuter så länge det varar! Massa kramar, finaste Grethe <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

3 me alltidvila
skriven :

Det är skönt att "höra" ifrån dig här. Hoppas du får må lite bättre och kanske kan du stänga ute alla oljud med lurar eller proppar. Många kramar till dig och fina Herr Trisse <333

Svar: Det var väldigt skönt att skriva lite och väldigt trevligt att kunna sitta (ligga) några minuter i taget framför telefonen och svara på kommentarer. Blir så överöst med era tankar och er stöttning att jag blir alldeles rörd! <3 Tack! <3 Försöker stänga ljuden ute, men de letar sig likt förbannat in i hjärnan och ställer till oreda och kaos. :( Många stora kramar från mig och Herr Trisse <333
Hanna Andersson

4 Katarina
skriven :

Så skönt att du fått permission och att du får träffa din älskade Trisse och resten av din familj : ) Så bra att du också fått ett eget rum på sjukhuset. Önskar av hela mitt hjärta att du ska få må bättre och att dina undersökningar ska gå bra. Många varma kramar <333

Svar: Ja, snacka om glädjetårar när Trisse och jag fick återförenas efter flera dygns olidlig saknad! <3 Så otroligt skönt att jag fått ett eget rum. Var ingen rolig historia alls att ligga inne på en fyra-sal. Kände hur alla intryck åt upp hjärnan och hela mig, inifrån och ut och hotade att göra min ME permanent försämrad. Tack så mycket! Ska skriva imorgon om hur undersökningarna gick och vad resultaten/svaren blev!
Många varma kramar <333
Hanna Andersson

5 Anonym
skriven :

Vad skönt med permission så du får träffa din trassel sudd ❤️
Hoppas svaret på eeg visade något hanterbart!!
Jag ber för dig Hanna inombords, fast jag är inte religiös. Men jag vill skona dig mer lidande. Nu räcker det!! ❤️ jag finns om du vill prata. Jag har inte velat störa dig nu. Du har så det räcker. Men jag finns när du orkar! ❤️ kramisar ❤️

Svar: Ja, väldigt skönt, men också väldigt jobbigt att komma hem till alla ljud som är här hemma. Ja, du vet ju precis hur det är. Det sista på sjukhuset låg jag ensam på en två-sal och hade det hur mörkt och tyst som helst, såå skönt! Tack snälla rara Anki, det vet jag att du gör! Detsamma, fina vän <3 Är så glad att jag har dig mitt i allt <3 Detsamma, det är bara att skriva, du stör ALDRIG! Finns här för dig med <3 Kramar <3
Hanna Andersson

6 Anonym
skriven :

Oj blev mitt inlägg anonymt? Vad konstigt... Det var från mig, Anki ❤️

Svar: Oj då, så kan det gå! Förstod nästan att det var du, min vän <3
Hanna Andersson

7 Heléna
skriven :

Så skönt att du har fått permission och jag förstår att herr Trisse är överlycklig över att du är hemma igen. Hoppas det kommer att funka bra hemma nu så du kan stanna ända tills på söndag <3 Många stora kramar världens finaste Hanna <333

Svar: Väldigt skönt. Känner dock att det är tydligt varför jag får fler minnesluckor per dygn här än på sjukhuset och det är den enorma ljudvolym som är här hemma. Min hjärna vantrivs här hemma och det blev såå tydligt när jag kom från mitt mörka tysta enkelrum på sjukhuset och rätt in i kaoset här hemma. Samtidigt som hemma är hemma <3 Det gör det tyvärr inte då hela denna dag är en stor minneslucka och hjärnan känns som att den är på väg att bli förvirrad igen :(
Många stora kramar världens finaste Helena <333
Hanna Andersson