Hela denna dag har varit en stor minneslucka med endast några få glimtar som jag kan se tillbaka på och faktiskt minnas. Tydligen var jag helt borta imorse och sedan har jag haft återkommande stunder då jag varit helt borta. Jag minns till exempel inte att mamma var här och åt lunch med mig. Jag minns inte att jag ramlade igen (jag ramlade även igår på akuten). Min balans är så gott som obefintlig och jag kan inte stå upp utan att någon håller i mig, en mindre ta ett steg. Så fort jag vill ha lite vatten eller gå på toa måste jag ringa på klockan för att få hjälp. Jag har sovit mer eller mindre hela dagen, så otroligt skönt. Kan inte förstå att jag faktiskt kunnat sova i och med att jag har haft en så lång period av extrem sömnbrist. Kanske har den brutits, kanske är det tillfälligt?
Jag har varit väl övervakad hela dagen och både min sköterska och två stycken läkare har sett mig i mitt förvirrade tillstånd och vi kan väl alla enas om att det är allt annat än normalt. Planen var att jag skulle få göra en EEG idag här på Kungälvs sjukhus, men den enda person som utför den undersökningen är hemma sjuk hela veckan. Så det blir till att åka liggande sjuktransport fram och tillbaka till Sahlgrenska för att göra undersökningen där. Sedan måste jag ligga inne tills de fått svar på EEG:en och den kanske inte ens blir gjort imorgon, utan väntan kan bli längre än så. Men det är bara att härda ut. Eftersom jag ständigt glömmer bort vad som sker omkring mig och har noll tisduppfattning upplever jag inte att tiden går så långsamt. Och jag har sovit det mesta hittills sedan jag kom hit med ambulansen igår, så det är skönt. Men som sagt konstigt att minnesluckorna fortsätter trots att jag sover så mycket och börjar ta igen sömnbristen.
Mamma, pappa och Lina var nyss här och besökte mig. Jag upplever att jag är hyfsat klar i huvudet just nu, men känner hur det börjar gröta ihop sig. Så jag ska lägga bort datorn och vila nu. Jag är rädd att besöket från min älskade familj kommer gå i glömska som allt annat. Men jag hade trevligt just då i alla fall och kan gå tillbaka och läsa detta om jag nu glömmer att Lina, mamma och pappa var här. Jag saknar dem redan. Lina tog med sig en servett jag legat och hållit i handen och ska ge Trisse så han får nosa på den. Undrar hur han kommer reagera. Om han känner att det är jag och om han saknar mig lika extremt mycket som jag saknar honom?! Älsklingen. Mamma kommer snart hem igen. Hoppas jag. Och dig glömmer jag inte. Inte mer än tillfälligt åtmisntone! ;)
Den här servetten som doftar Mamma 2 (jag) fick Trisse med sig hem till sig från sjukhuset. Så känner han förhoppningsvis att jag är med honom, även om jag inte är fysiskt där med honom just nu.
Hoppas dom hottar något på EEG:n! Förstår att det måste vara otroligt jobbigt att vara inneliggande, men samtidigt så är det kanske för det bästa i slutändan. Kram!