hannaslillaliv.blogg.se

Hej! Nu är det Lina som skriver igen. Hanna har haft en intensiv förmiddag och ska nu vila sig så mycket som det bara går innan jag och våra kära föräldrar ska till henne för att hälsa på. Därför skriver jag ett inlägg nu så hon inte behöver tänka på det. Hanna åkte tillbaka in till sjukhuset efter permissionen igår eftermiddag. Hon skulle då få en PVK igen för att det skulle slippa göras idag på förmiddagen på en privat klinik bredvid Sahlgrenska. Det är alltid bättre när man har gott om tid och tillgång till värmedyna och narkospersonal, vilket det inte finns på röntgen på den privata klinik Hanna ska till. Så Hanna blev stucken igår kväll igen, stackarn. Men en duktig narkossjuksköterska fick till det på första försöket även om det behövdes lite grävande under huden för att finna kärlet. Usch, sånt gör så ont. 

 

Hanna hat inte sovit en minut i natt. Inte roligt. Och sen på förmiddagen var det tid för en ny MR (magnetröntgen) på hjärnan och ryggen. Den var specialiserad att ge bra översikt på hypofysen eftersom tumör misstanken fortfarande finns samt ryggen där det finns två mörka fläckar, som ännu är oidentifierade. Känns läskigt att inte veta vad det kan vara för något. Vi håller nu tummar och tår, och även tassar, att dagens MR kanske kan ge svar på några av frågorna. Nu efter undersökningen är Hanna helt förståeligt jättetrött och får vila så mycket som det går inför vårt besäk i eftermiddag och kommande dagar med fler undersökningar.

 

Idag är en speciell dag. Det är mamma och pappas 24 åriga bröllopsdag. Grattis till er älskade föräldrar. Jag tycker att det är väldigt häftigt att ha föräldrar som har varit gifta så länge och varit tillsammans ännu längre. De har kännt varandra fler år än de inte känt varandra. Väldigt häftigt och något jag verkligen beundrar. Men så är de ju väldigt fina tillsammans. Många likheter, även många olikheter men de kompliterar varandra väldigt bra.

 

Egentligen hade ju planen varit att de skulle ut och äta eller något sådant för att fira sin dag, men de vill ju självklart till Hanna och hälsa på henne. Hanna ville inte att de skulle behöva fira sin dag på sjukhus, det är sån hon är min syster. Osjälvisk och sätter alltid andra först. Men det är klart att de mycket hellre träffa henne än att gå ut och äta. Det kan de göra någon annan dag, när Hanna är hemma igen. Och dessutom har vi bestämt att vi ska ta en fika i kaffeterian på sjukhuset, och det är inte det sämsta det inte. Framförallt inte eftersom vi ska vara busiga och utnyttja att mamma jobbar på sjukhuset och känner till vart enda litet rum på hela sjukhuset, så ska vi ta med oss vår fika och leta upp ett konferansrum eller liknade och ha vår familjedejt där. Ser jag fram emot, framförallt att få träffa min älskade syster såklart. Jag längtar så mycket efter henne. Men nu är det inte långt kvar. Snart är jag hos henne, min älskling.