Jo, som jag skrev igår eftermiddag/tidig kväll när jag svarade på några kommentarer kände jag att förvirringen började tillta. Trots det fick jag på något vänster ur mig texten som blev dagens morgoninlägg, vilket är ganska fantastiskt, om jag får säga det själv. Men så fort jag lagt undan datorn kände jag direkt hur yrseln tilltog, förvirringen likaså och vips var jag borta. Inne i "dimman". Jag fick ännu ett "anfall"- fortfarande i brist på ett bättre och mer passande ord.
Jag låg nedbäddad i mammas och pappas säng hela dagen igår förutom två stycken kortare besök som jag inte ens minns. Hela gårdagen är en enda minneslucka för mig, som alltid efter dessa "anfall". På kvällen tilltog som sagt förvirringen och snart var jag så svag och borta att jag inte kunde stå på benen. Jag fick knappt i mig något att dricka för jag var så illamående, yr och svag. Mat var helt uteslutet och jag kunde knappt prata. Ögonlocket och mungipan hängde och jag var helt borta. Minns som sagt ingenting av detta.
Att förflytta mig upp till friggeboden blev för svårt så jag (och Lina) har sovit här nere i stugan i natt. Det är antagligen så det kommer bli även i fortsättningen eftersom de få meterna upp till friggeboden är för ansträngande att gå för mig. Det kostar mer än det smakar och jag måste alltid betala väldigt dyrt och låna med skyhög ränta.
Imorse när jag vaknade hade förvirringen släppt och innan jag hann bli allt för undrande vad som hänt dagen innan (igår) tog jag fram min egen blogg och läste om igår. Jaså, hade jag två besök? Jaså, fick jag två fina blombuketter? Det är faktiskt inte så dumt att ha bloggen så jag kan uppdatera mig själv om vad som hänt dagen innan när hjärnan envisas med att tappa bort och deletea dagar då och då.
Idag har jag inte riktigt fått den vila jag skulle behövt efter gårdagskvällens anfall men jag har vilat 22 timmar av dygnets 24 timmar i alla fall. De andra två timmarna gick åt att åka från landet in till stan och tillbaka ut igen (ca 40 min) och resten gick åt ett vårdbesök och "mellantid". Så det är klart att det har blivit väldigt mycket vila ändå, det blir det ju oundvikligen ALLTID. Men de två timmarna som gick bort i "aktivitet" idag har verkligen känts och de har gjort att jag kraschat. 20 x 2 minuter i bil var rena rama tortyren för kroppen (framförallt ryggen- jäkla diskbråck) så det är inte så trevligt att ligga här och mögla bort i kraschen nu. Det gör ONT och helst vill jag gå och gräva ner mig. Men det kan jag ju inte... Bara att hålla tummarna för att kraschen inte sätter sig på hjärnan och leder till ett nytt anfall ikväll. Det orkar jag bara INTE.
En liten blombukett från tomten hemma i stan. Mina pioner har slagit ut och fick bilda en bukett tillsammans med några gräslöksblommor och en blåklocka. Väldigt vackert! 💙
Tänk att du fortfarande ser det vackra i en blomma, du är fantastisk!