hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Anfall och minneslucka igår och intensiv dag idag

Jo, som jag skrev igår eftermiddag/tidig kväll när jag svarade på några kommentarer kände jag att förvirringen började tillta. Trots det fick jag på något vänster ur mig texten som blev dagens morgoninlägg, vilket är ganska fantastiskt, om jag får säga det själv. Men så fort jag lagt undan datorn kände jag direkt hur yrseln tilltog, förvirringen likaså och vips var jag borta. Inne i "dimman". Jag fick ännu ett "anfall"- fortfarande i brist på ett bättre och mer passande ord.

Jag låg nedbäddad i mammas och pappas säng hela dagen igår förutom två stycken kortare besök som jag inte ens minns. Hela gårdagen är en enda minneslucka för mig, som alltid efter dessa "anfall". På kvällen tilltog som sagt förvirringen och snart var jag så svag och borta att jag inte kunde stå på benen. Jag fick knappt i mig något att dricka för jag var så illamående, yr och svag. Mat var helt uteslutet och jag kunde knappt prata. Ögonlocket och mungipan hängde och jag var helt borta. Minns som sagt ingenting av detta.

Att förflytta mig upp till friggeboden blev för svårt så jag (och Lina) har sovit här nere i stugan i natt. Det är antagligen så det kommer bli även i fortsättningen eftersom de få meterna upp till friggeboden är för ansträngande att gå för mig. Det kostar mer än det smakar och jag måste alltid betala väldigt dyrt och låna med skyhög ränta.

Imorse när jag vaknade hade förvirringen släppt och innan jag hann bli allt för undrande vad som hänt dagen innan (igår) tog jag fram min egen blogg och läste om igår. Jaså, hade jag två besök? Jaså, fick jag två fina blombuketter? Det är faktiskt inte så dumt att ha bloggen så jag kan uppdatera mig själv om vad som hänt dagen innan när hjärnan envisas med att tappa bort och deletea dagar då och då.

Idag har jag inte riktigt fått den vila jag skulle behövt efter gårdagskvällens anfall men jag har vilat 22 timmar av dygnets 24 timmar i alla fall. De andra två timmarna gick åt att åka från landet in till stan och tillbaka ut igen (ca 40 min) och resten gick åt ett vårdbesök och "mellantid". Så det är klart att det har blivit väldigt mycket vila ändå, det blir det ju oundvikligen ALLTID. Men de två timmarna som gick bort i "aktivitet" idag har verkligen känts och de har gjort att jag kraschat. 20 x 2 minuter i bil var rena rama tortyren för kroppen (framförallt ryggen- jäkla diskbråck) så det är inte så trevligt att ligga här och mögla bort i kraschen nu. Det gör ONT och helst vill jag gå och gräva ner mig. Men det kan jag ju inte... Bara att hålla tummarna för att kraschen inte sätter sig på hjärnan och leder till ett nytt anfall ikväll. Det orkar jag bara INTE.

En liten blombukett från tomten hemma i stan. Mina pioner har slagit ut och fick bilda en bukett tillsammans med några gräslöksblommor och en blåklocka. Väldigt vackert! 💙

Pioner i mitt hjärta! 😍💙
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Jessica Högberg
skriven :

Tänk att du fortfarande ser det vackra i en blomma, du är fantastisk!

Svar: Ja, tänk att jag gör det! Blommor är bland det bästa jag vet, näst efter hundar och hästar! <3 Tack, vad gullig du är, fina Jessica <3
Hanna Andersson

2 Heléna
skriven :

Så fina de blev ihop blommorna <3 Det är tur i oturen att du klarar av att blogga under några små stunder så du kan gå tillbaka och läsa vad du har skrivit när allt bara försvinner från hjärnan - så läskigt att det blir så för dig :( Önskar de kunde finna någon förklaring till allt det konstiga som händer i din kropp och att de kunde hitta ett BOT!!! Massor av megastora styrkekramar till dig världens bästa finaste kämpe Hanna <333

Svar: Visst blev det fint! Mamma tog med sig ytterligare några pioner ut, men de är bara knoppar ännu. Sedan har vi två pioner som är på väg att slå ut här ute vid stugan på tomten. En ljusrosa och en mörkröd, båda dessa betraktar jag självklart som MINA, de också! Är man ett stort fan av pioner så är man! ;) <3 Det är väldigt läskigt att hjärnan är så här extra dålig/konstig nu. Vet inte vad som händer med den, men känner mig kraftigt dement emellanåt vilket inte är en rolig känsla. Hoppas också att det ska komma något bot mot någon av mina sjukdomar så snart som möjligt. Men det tar sån tid och jag känner sån kamp mot klockan då jag bara blir sämre och sämre.
Massor av stora kramar till dig, världens finaste och bästa Helena <333
Hanna Andersson

3 Nilla
skriven :

💖💖💖

Svar: <3 <3 <3
Hanna Andersson

4 Lena
skriven :

Kära Hanna, vad jobbigt att du fick ett anfall i söndags kväll. Förstår att du har det jättetufft nu. Tänker på dig och hoppas att du kan njuta lite av blommorna som du fick i söndags, trots att hjärnan inte vill hänga med! Önskar att mina fina minnen av söndagens besök ute hos er kunde föras över direkt från min till din hjärna med en scanner. Stor kram

Svar: Kära moster <3 Ja, det var pest och pina. Men nu har jag varit "klar i huvudet" sedan dess och minns gårdagen, så det är skönt! Det blev kanske en smula mycket med två besök på en timma, men det var väldigt mysigt, förstår jag av det jag skrev på kvällen. Hoppas verkligen att du inte känner att det var ditt fel/besökets fel att min hjärna stängde av senare på kvällen, för det går inte att koppla ihop rätt av med aktivitet. Jag njuter för fullt av blommorna, de är så vackra! Tack igen <3 Det önskar jag med, men tack vare att jag skrev ett blogginlägg om besöken kan jag gå tillbaka och läsa och försöka minnas tillbaka (även om minnena inte finns) hur trevligt och mysigt vi hade det <3 Stor kram
Hanna Andersson