hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Tvångsvila, tvångssömn och tvångsaktiviteter...

Hela dygnet, natt och dag, består av tvång. Det är tvångsvila, alltså att jag tvingas ligga ner hela dagen och vila, vila och vila ännu mer. Jag tvingas vila för att jag inte orkar göra något annat samtidigt som jag tvingar mig själv att vila, trots att jag VILL göra annat, för att jag inte orkar göra något annat än att just vila. Att tvingas vila är ändå hyfsat enkelt, vila är vila och ligger man blick stilla får kroppen ändå lite vila. Men hjärnan är så gott som omöjlig att vila, det är hela tiden tankar som snurrar, intryck som snappas upp och stress och kaos i hjärnan. Där kommer tvångssömnen in.

För att hjärnan ska få någon form av vila, tillfälligt lugn och chans till återhämtning måste jag tvinga ner kroppen och hjärnan i sömn med hjälp av starka mediciner. Det är ingen sömn som hjärnan bestämmer sig för själv, då skulle jag kunna gå dygn utan någon sömn alls, utan jag tvingas "söva ner" hjärnan till kemisk sömn. Alltså mediciner som gör att hjärnan somnar. Jag tycker inte om det. Det är skadligt för hjärnan med dessa starka mediciner, men ATG inte få någon sömn är ännu skadligare. Därför är tvångssömn ett måste då och då.

Tvångsaktivitet är också något jag utsätter mig själv, min kropp och min hjärna för varje dag. Också det för att jag måste, för att det är nödvändigt. Med tvångsaktivitet menar jag att jag måste göra saker (aktiviteter) som är nödvändiga, som att äta, dricka, sitta upp, stå upp lite, gå på toa och vara lite social (för min mentala hälsas skull!), men som jag egentligen inte alls har ork till. Jag måste alltså tvinga mig själv att göra dessa saker, dessa aktiviteter, trots att jag inte har energi tillräckligt att göra något av det.

Så när de livsnödvändiga tvångsaktiviteterna är klara måste jag tvångsvila för att jag ska överleva och undvika att bli extra kraschad, trots att jag såklart helst vill fortsätta med några små aktiviteter. Sedan är det dags för tvångssömn, att med hjälp av starka mediciner få ner hjärna och kropp i sömn, annars funkar ingenting alls och jag riskerar både att bli extra kraschad, permanent försämrad samt att dö (som man på sikt gör utan sömn).

Alla dessa tvång, alla dessa måsten och nödvändiga strategier för att jag ska kunna ha en så fungerande vardag som möjligt, samt för att jag ska kunna överleva. Utöver dessa måsten finns såklart ännu fler måsten och tvång, sånt jag måste ta tag i och lägga energi på trots att jag inte har den energin eller orken. Det är kontakt med vård, myndigheter, få ut mediciner, betala räkningar osv. Visserligen får jag mycket hjälp med detta (tack och lov, det hade aldrig gått annars) men jag är ändå inblandad med tanke på att det står mitt namn på kallelserna och på medicinburkarna.

Så mycket tvång. Men de värsta formerna av tvång är det jag hela tiden måste tvinga mig själv, min kropp och min hjärna till. Det är som att jag begår övergrepp på mig själv, jag kör ständigt över min vilja, jag passerar alldeles för ofta gränser för vad jag orkar och jag drogar mig själv (alltså med receptbelagda starka mediciner) för att få sömn. För att få leva. Eller för att fortsätta överleva, rättare sagt...

Hundarna har inte mycket tvång och måsten i sina liv. Och tur är väl det, för det ska man inte ha. Framförallt inte om man har fyra ben! De behöver aldrig tvinga sig själva att vila, sova eller vara aktiva. De gör det som faller dem in och deras kroppar och små hjärnor tolererar och lyssnar på det. Precis som det ska vara! På bild ser ni då alltså vår söta lilla flock med mamma Tyra närmast i bild, lilla Tjorven i mitten och herr Trisse längst bort. Ett riktigt gruppfoto! 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Känner igen mig i allt du beskriver.
Vilken urgullig bild på vovvarna, såå charmiga de ser ut! : ) Önskar dig en så bra fortsättn på dagen som möjligt fina Hanna. Många kramar <333

Svar: Jag förstår att du gör det, Katarina, och det gör mig så ledsen att du också har det så här :( Visst är den en fin bild! Älskar bilder där de fångats alla tre samtidigt, det är inte så lätt att få till! ;)
Tack, det blev tyvärr ingen bra fortsättning alls. Jag var tvungen att åka in till stan för att träffa en vc-läkare. Skrev nyss ett inlägg om det som du kan läsa om du vill :)
Hoppas du har en lugnare dag än jag!
Många kramar min vän <333
Hanna Andersson

2 Bella
skriven :

Kram på dig<3

Svar: Kram <3
Hanna Andersson