Det födelsedagsfirande vi haft för mamma, som inkluderat en lyxig lunch ute, ett antal fikastunder (själva eller med besök) som jag varit med på en stund varje gång samt att jag försökt vara med lite mer och då lämnat sängen lite då och då, vilket har varit för mycket, har lett till en fruktansvärd krasch. Redan igår hade halsontet stegrar sig och idag är halsen så svullen att jag inte kan svälja. Det är inte mycket mat eller vätska jag fått i mig idag. Jag kan knappt svälja något alls. Lymfkörtlarna är extremt svullna och gör ont, magen har rasat fler gånger på några dygn än den någonsin gjort och värken är allt annat än rolig. Det är knapp, mycket knappt att jag står ut med detta lidande. Huvudvärken, yrseln, den totala utmattningen. Ligga i sängen timma efter timma och vara hemskt kissnödig men inte kunna gå upp eftersom hela kroppen är förlamad är inte roligt.
Det är ett lidande utan dess like, det här. Men jag står ut, jag har inget annat val. Den enda lilla strimman av ljus i detta, förutom att mamma blivit ordentligt firad och att jag har varit med då och då, är att plåstren har bidrar till lite bättre sömn! Jag kan knappt tro det är sant, men jag sover säkert 6-7 timmar varje natt. Visserligen med massa avbrott, vakna timmar mellan sömnomgångarna och med hemska mardrömmar varje gång jag sover. Men ändå. Sömn! Hoppas, hoppas det håller i sig lite. Sömnbristen har varit så stor, så långvarig och så vidrig så det var verkligen nödvändigt med lite sömn. Det var det egentligen för flera månader (och år) också. Men bättre sent än aldrig!
Skönt att sömnen blivit bättre, det kommer ge resultat så småningom!