Viljan är så mycket större än vad energin räcker till. Att jag jämt och ständigt har dåligt samvete för att jag inte orkar göra det som jag vill och det som jag borde göra och hjälpa till med vet nog de flesta som följer mig, för det har jag skrivit om här. Men bortsett från mitt dåliga samvete, som jag dras med mer eller mindre för jämnan, finns det annat som är väldigt jobbigt med att ha så mycket vilja, men så extremt lite ork och energi. Det är frustrationen!
Direkt när jag vaknar på natten eller på morgonen (om jag sov något alls, ska jag tillägga) är jag redan på minus energimässigt från dagarna och veckorna innan. Och ju mer jag gör, går upp och tar mina morgonmediciner, dricker och äter frukost som jag får serverad, går på toa och försöker borsta tänderna (som jag tyvärr inte alltid lyckas med trots att jag verkligen vill), desto mer minus hamnar jag på energi-kontot. Jag är ALDRIG på plussidan vad gäller energi. Jag befinner mig alltid på minussidan och det är många minus vi talar om.
Eftersom att jag kommer på mer och mer minus och kommer närmare och närmare att bli extra kraschad ("vanligt" kraschad är jag hela tiden pga det konstanta minuset och saknaden av energi) måste jag prioritera bort saker och ting hela tiden. Jag måste gå och vila omedelbart efter frukosten och där i sängen blir jag kvar sedan hela dagen. Ibland kommer jag upp en kort stund för att äta mat vid bordet, ibland inte. Ibland orkar jag halta till toan, ibland inte och då får jag istället ligga och vara kissnödig timma efter timma. Det är så det är. Jag kan inte göra något åt det.
Jag bara måste prioritera bort saker, även viktiga grejer som att kissa och äta mat för jag orkar inte. Energin finns inte. Det säger en del om hur extremt lite ork och energi jag har att röra mig med. Men om jag måste prioritera bort saker som att äta och kissa för att jag är allt för sjuk, svag och kraftlös för att klara av de sakerna är det inte så konstigt att andra saker som är mindre nödvändiga inte blir av på väldigt, väldigt länge. Det tar extremt lång tid för mig att till exempel svara på mejl, svara på sms (det gör jag inte ens alltid utan prioriterar bort det helt håller eller ber Lina svara för mig).
Det är inte livsnödvändigt att svara på mejl såklart. Men jag vill ju hemskt gärna göra det! Och jag vill helst göra det så fort som möjligt, även om det innebär att jag den dagen måste prioritera bort att äta lunch och strunta i att dricka en kopp kaffe (ja, det tar också mycket energi). För viljan är väldigt stark, även om energin inte finns. Och att gå runt och känna frustration och stress (och det där dåliga samvetet) för att jag inte svarat på de mejl som trillat in i inkorgen tar också energi.
Det är verkligen inte lätt att försöka överleva, och i bästa fall leva lite då och då, med en stark vilja och total avsaknad av energi och ork. Det är inte heller lätt att viljan, envisheten, idéerna och de flesta höga kraven jag alltid haft på mig själv finns kvar trots att energin, kraften och orken försvann för flera år sedan. Det är inte lätt att konstant tvingas leva på minussidan av energikontot, att jämt och ständigt hamna mer och mer på minus så fort jag gör något, även om detta något är att äta mat eller gå på toa. Men det är så mitt liv ser ut. Jag försöker göra det bästa jag kan av situationen och hitta en lagom nivå av alla prioriteringarna och jag försöker mota bort frustrationen, stressen (och det dåliga samvetet) så bra jag kan.
Lille elskede Hanna 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙 Varm klemz til deg 💜💙💜💙💜💙💜💙💜💙💜💙💜💙