hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Brev från Försäkringskassan och skräcken är total. Det är sjukt hur det är för oss sjuka...

För någon vecka sedan låg jag i sängen och vilade (vad annars) när mamma kom in till mig och sa att jag fått brev från Försäkringskassan. Gissa om jag kvicknade till snabbt och fick igång både puls och nervositet. Ja, jag blev faktiskt riktigt orolig, kände skräcken komma krypande. Nu när jag har sjukpension (som det kallades förr) beviljad blir det mycket mindre kontakt med Försäkringskassan och då även mycket mindre brev. Så att få ett helt oväntat brev var inte roligt alls.

Med tanke på hur många ME-sjuka, (alltså personer som är sjuka i olika svårighetsgrad), det är som inte blir beviljade någon form av ersättning då ME inte är helt accepterad av FK (idioti) finns det alltid en underliggande nervositet att jag ska bli av med min sjukersättning rätt som det är. Att jag ska anses för frisk för att ha den kvar. Det vore helt totalt sjukt i så fall, med tanke på mitt hälsotillstånd,  hur extremt dålig jag är, samt det faktum att jag bara blir sämre och sämre och drar på mig fler och fler sjukdomar. Men det vore tyvärr INTE första gången någon med ME blivit av med sin ersättning på grund av att de helt felaktigt nog anses vara för friska.

Jag vet att det förekommer bidragsfusk och jag vet att det finns fall som tagits upp då någon person fakeat sin sjukdom och har låtsas sitta i rullstol när de i själva verket är friska och kan gå. Men det är väldigt ovanligt. Och jag är säker på att fusk vad gäller bostadsbidrag, vård av sjukt barn osv är bra mycket vanligare än att någon skulle låtsas vara kroniskt sjuk och få en mycket låg sjukersättning. Vem skulle vilja leva på några ynka tusenlappar istället för att jobba och tjäna minst det dubbla, ja till och med tre-fyrdubbla beloppet? Jag tror faktiskt inte det är vanligt alls.

Däremot VET jag hur många som helst som är svårt sjuka, personer som inte alls kan arbeta och som knappt ens kan ta hand om hem, sig själva och sin egen hygien som ändå bedöms vara helt kapabla att arbeta. Heltid till och med?! Det är så sjukt. Alla fighter vi sjuka (och våra anhöriga) måste ta med myndigheter som helt saknar både kunskap om våra sjukdomar och vanlig empati samt folkvett gör oss bara ÄNNU sjukare. Är det inte galet att man ska behöva slåss med näbbar och klor, slå sig helt blodig för att få den ersättning man har rätt till? Och ändå är det långt från alla som får den.

Och har man väl blivit beviljad ersättning av något slag kan man när som helst bli av med den. Bara sådär. Utan att hälsan förbättrats, utan att den kroniska sjukdomen blivit lindrigare. Utan att förmågan att arbeta har blivit större. Visst finns det de som blir bättre i sina kroniska sjukdomar, tack och lov! Jag vet flera stycken och det är så glädjande och jag vet helt säkert att alla de som eventuellt skulle bli såpass bra att de kan börja jobba lite igen kommer börja göra det. För återger, vem vill gå hemma och tjäna några ynka tusenlappar och ständigt behöva känna oro för att man ska bli av med ersättningen, när man kan arbeta, ha ett liv och tjäna mycket mer pengar!

Nu var det lyckligtvis så att brevet från Försäkringskassan inte innehöll något skräckbesked. Jag har fortfarande kvar min extremt låga sjukpension (som är skrämmande låg och som inte går att leva på om man bor själv) och känner på något vis tacksamhet för det. För jag vet hur många det är som gång på gång får avslag på sina ansökningar om sjukersättning som de söker för att de är för sjuka för att arbeta. INTE för de är för lata för att tjäna mycket pengar och skapa sig ett gott liv och en bra tillvaro.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Nilla
skriven :

Det är helt sjukt att man blir så nervös av att få ett brev från FK och ännu sjukare att så många inte får den ersättning de borde få. Kram

Svar: Ja, det är verkligen sjuk! Ska det behöva vara så i ett så modern och bra land som Sverige ändå är. Förutom när det kommer till osynliga sjukdomar och svårt kroniskt sjuka och hjälp och stöttning för oss. Då är Sverige varken mordent eller särskilt bra...:(
Kram
Hanna Andersson

2 Netti Starby
skriven :

Usch jag förstår att du blev nervös men vilken tur att det inte var något negativt! Kramis

Svar: Ja, jag har utvecklat ångest för nästan alla brev och papper. Framföallt för de som kommer från Försäkringskassan. Rätt vad det är tar de min lilla, lillasjukpension sol jag inte kan leva på, men som jag ändå är så beroende av. Kram
Hanna Andersson

3 Jessica Högberg
skriven :

Det är verkligen helt oacceptabelt, inför kontroller om det nu förekommer mycket fusk...

Svar: Ja, det är oacceptabelt. Tycker att fler som verkligen ör sjuka borde få den ersättning de har rätt till. Och är nu FK, andra myndigheter och politiker oroliga att vi sjuka inte är sjuka (som både vi, våra läkare och våra intyg vittnar om och bekräftar) får de väl ha regelbundna kontroller så de känner sig tryggare. Men svaret kan INTE vara att en svårt sjuk människa inte ska få ut någon ersättning pga han/hon anses för frisk...
Hanna Andersson

4 Bella
skriven :

Det låter hemskt! Förstår att man inte får någon stor summa, men existensminimum måste man ju få? Skandal annars!

Svar: Det är hemskt. Och det finns INGEN som helst garanti att beloppet man får ut, sjukpenning, aktivitets- eller sjukersättning, är mer än existensminimum. Verkligen inte. Ja, skandal är vad det är! Liksom att det är skandal att sjuka människor som inte alls kan arbeta bedöms vara 100 % arbetsföra ocg därför inte får någon ersättning. Vad tusan ska de göra? Bo på gatan och leva på luft och vatten?! Eller bli försörjd av sin familj? För de som har tur att ha en familj...
Hanna Andersson