Mamma var uppe för en stund sedan och gav mig mat. Jag satt upp en stund i sÀngen och fick i mig nÀstan allt, trots starkt illamÄende. Nu ligger jag ner igen. Hela kroppen skakar okontrollerat och svetten rinner samtidigt som jag fryser. Jag Àr sÄ yr att jag kÀnner mig onykter och mjölksyran i kroppen Àr sÄ kraftig att jag Àr förlamad. Kan inte röra mig. Fingrarna rör sig som i slow motion och bildar dessa ord, det Àr en riktig kraftanstrÀngning att skriva och jag mÄste blunda med ena ögat för att inte se dubbelt. Kroppen skriver av vÀrk, huvudet gör katastrofalt ont. Jag vill grÄta, men har ingen ork till det. Jag skulle behöva gÄ och kissa. Men det gÄr inte. Benen bÀr mig inte och dessutom gÄr de inte att röra sedan en stund tillbaka. Jag Àr ensam hemma och vill inte heller riskera att gÄ upp och ramla. Om jag ÀndÄ kÀnt hur full blÄsan Àr medan mamma fortfarande var hemma! Nu ska jag lÀgga bort telefonen, min lilla och enda kontakt med omvÀrlden, och försöka sova nÄgra timmar till. Om jag har tur kanske jag kan sitta upp och Àta kvÀllsmat och kanske till och med orka lyssna nÀr pappa berÀttar hur han haft det pÄ utbildningen med jobbet. Det ÄterstÄr att se. Maten stÄr mig upp i halsen. Usch, jag mÄr sÄ illa. Nu kommer kallsvettningen ocksÄ och ansiktet domnar bort. Det sticker och pirrar i huden och det öga jag tittar pÄ börjat fÄ synbortfall. Bara att lÀgga bort mobilen illa kvickt, blunda och försöka överleva Àven detta. Livet leker...verkligen inte...