hannaslillaliv.blogg.se

Idag blir jag mycket själv, väldigt mycket själv och lite mer än vanligt. Framförallt eftersom att det är lördag. Just nu har jag min lille pojk hos mig, men han ska snart bli hämtad av sina tjejer och deras matte som ska passa honom idag. Anledningen till det är att Lina jobbar, hon började nyss, och att mamma och pappa har åkt med min mormor och morfar samt moster med familj upp till Dalsland. Där bor mammas ena morbror kvar på familjegården och han är gammal och skruttig och behöver hjälp med en del, eller väldigt mycket, rättare sagt. Så de har allt att göra där idag.

Jag skulle såklart gärna vilja varit med. Jag brukade alltid vara med på sånt där. Kavla upp ärmarna och jobba på. Hjälpa till, trots att kroppen aldrig mått bra och trots att den alltid har gjort ont och varit svag och dum har jag kämpat på. In i det sista. Tills det inte gick längre.

Nu kan jag inte ens ha Trisse hos mig eftersom att det blir för många timmar han får vara utan promenader. Det är klart att om det krisar någon gång så får jag ha honom hos mig hela dagen och släppa ut honom och stå i dörröppningen medan han går ut på gräsmattan och lyfter på benet (kissar). Men det är inte lätt för mig och Trisse är ung och stark och vill och förtjänar promenader och aktivitet. Som han får hos sina tjejer och deras matte och husse. Vi ses i eftermiddag igen, Trisse och jag. Men oj så jag kommer sakna honom!

Herr Trisse! Tänk, vi saknar varandra till och med när jag är inne i badrummet och han är ute på promenad. Det säger en del om vår kärlek till varandra och om hur tajta vi är. Samt om hur extremt mycket vi umgås med varandra! 🐶❤️

Jag hoppas jag får en så okej dag som möjligt. Vissa dagar är det lite mindre svårt än andra att orka överleva. Jag vet att jag kommer njuta av tystnaden och lugnet, den stora fördelen med att vara ensam hemma, även om jag känner mig en smula ensam och otrygg med att vara själv och utan någon som kan hjälpa mig med...allt...