Nu när de andra börjat jobba igen är ensamheten tillbaka. Jag är visserligen mycket ensam även när de är hemma på eftermiddagar och kvällar och nu på semestern men det är skillnad att ha dem i trädgården utanför sovrummet eller hos några grannar en bit bort jämfört med flera mil från mig på sina arbetsplatser. Ensamheten blir en annan. Jag kan inte bara be om att få ett glas vatten och det är ingen som kommer in till mig och serverar lunch. Eller ja, Lina jobbar ju inte heltid och dessutom mest kvällar så hon brukar hjälpa till med både frukost och lunch innan hon går till jobbet och sedan kommer mamma och pappa efter bara några timmar då de slutat sina jobb. Så jag är egentligen inte ensam så mycket mer, men det är på ett annat sätt.
På många sätt är det väldigt skönt de timmar Trisse och jag är helt ensamma. Det är tyst och lugnt och ingen som klampar på golven och stökar runt och för oväsen. Och samtidigt känner jag mig ensam, trots att jag har världens bästa sällskap i Trisse. Det är egentligen inte ensamheten i sig som är svår, för jag har inget emot att vara själv, så länge jag har Trisse med mig tycker jag bara det är skönt. MEN jag känner mig så utelämnad när de andra är på jobbet. Om jag skulle drabbas av kramper, eller bli så yr att jag inte kan röra mig en millimeter, eller om jag drabbas av en förlamning som håller i sig i flera timmar eller om jag börjar spy så har jag INGEN som kan hjälpa mig. Ingen som kan ta hand om mig. Det känns otryggt.
Ibland funderar jag på om jag borde ansöka om att få trygghetslarm om jag skulle ramla eller något annat händer. Men jag tror inte jag skulle bli beviljad det eftersom jag bor hemma och jag inte är ensam mer än kanske tre- max fyra timmar om dagen. Det kan såklart hända mycket på bara några timmar och när jag drabbas av förlamningar eller är så yr att jag knappt vet vad jag heter kan jag inte ringa någon granne eller annan om jag skulle behöva hjälp. Vi får se hur det blir. Men jag känner mig otrygg och det är inte en rolig känsla. Ensamheten står Trisse och jag ut med så länge vi har varandra!
Bättre sällskap går inte att få! Älskade herr Trisse! 🐶❤️
Jag tror du skulle bli beviljad trygghetslarm. Är ju för såna tillfällen du är ensam som det är till för , även om en inte bor själv. Hade jag varit din handläggare hade du iaf fått det ;)