hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Lider i tystnad... 💙💜💚

Ingen ser hur mycket jag lider. Ingen känner den fruktansvärda smärta och värk jag tvingas stå ut med hela tiden. Ingen kan föreställa sig hur svårt jag har det och hur mycket jag kämpar för min överlevnad, varje minut. Inte ens min familj som ser mig i mina värsta stunder, som tvingas ta hand om mig, leda mig till toan, bädda ner mig i sängen, skära upp min mat när jag är för svag, kan förstå. Det syns inte på mig hur mycket jag lider och hur mycket jag kämpar. Jag lider i det tysta. Jag är så ensam i min kamp.

Det syns inte på mig hur sjuk jag är. Därför är det lätt att luras, tro att jag mår okej, att jag har en "bra dag". Men jag är en riktig fighter som är extremt duktig på att dölja hur dåligt jag egentligen är, hur svag kroppen är och hur dålig hjärnan är. Jag ler, jag sitter upp i soffan och dricker mitt kaffe. Jag låtsas lyssna på det som sägs, kanske nickar jag instämmande. Jag verkar vara nästan som vem som helst. Det syns inte på mig hur extremt ont jag har. Att svetten rinner, att det susar i öronen och att hjärnan är så trött att jag slutat lyssna för längesen. Jag sitter och ler, men helst vill jag försvinna ner under marken. Kroppen är så utmattad att det är som ett träningspass att sitta upp. Pulsen är skyhög, kroppen skakar och förlamningen är på väg att lägga sig över mig.

Att vara med en liten stund, delta i något så enkelt som en fika är extremt utmattande för mig. Det är som att springa ett maratonlopp. Försök själv göra det med influensa, magsjuka, kristallsjuka, baksmälla osv osv och se hur enkelt det är. För varje minut jag pressar mig själv att sitta upp blir straffet hårdare. Straffen jag får syns lika lite som lidandet i sig. Vi människor lever ofta i tron, eller hoppet, att det som inte syns inte finns. Om det ändå vore så väl. Ingen kan se hur mycket jag plågas, hur mycket jag lider och hur hårt jag kämpar. Därför berättar jag om det för att förhoppningsvis få lite förståelse. För det är tyvärr så att det som inte syns finns, verkligen. Att lida i tystnad är inte lika med att inte lida alls. Jag skulle snarare säga att vi som lider i tystnad lider mest av alla.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Känner igen så mycket, tror vi med bl a ME blir världsbäst på att spela teater när vi väldigt sällan försöker vara sociala. Jag kan också klara ett par timmar med starka värktabletter i kroppen (med långt mellan dessa ggr)och det kanske ser ut som jag är ok trots att min kropp och hjärna lider enormt och sedan också denna dyra betalning man får efteråt... Hoppas att du ska kunna återhämta dig nu. Kramar och ha en så bra fortsatt påsk som möjligt. 🐥🌼

Svar: Ja vi borde få Oscar-statyetter för våra skådespelarinsatser! Jag anstränger mig alltid till det yttersta för att ingen ska se hur mycket jag lider. Men det gör också att förståelsen för min situation inte riktigt finns. Samtidigt måste jag spela frisk de få gånger jag är social, annars går det inte!
Tack så mycket! Kraschen är inte rolig idag...
Glad Påsk! Kramar
Hanna Andersson

2 Netti Starby
skriven :

Usch vad jobbigt du har det <3 Kramis

Svar: Det är riktigt tufft :( kram <3
Hanna Andersson

3 Bella
skriven :

Massor med kramar till dig Hanna<3

Svar: Massor med kramar till dig Bella <3
Hanna Andersson

4 Emma
skriven :

älskade hanna! ❤️😢

Svar: Älskade Emmis 😥❤️
Hanna Andersson

5 Anonym
skriven :

Förstår dig så väl Hanna💗💗💗 Johanna

Svar: Förstår att du gör det, Johanna! ❤️❤️❤️
Hanna Andersson

6 mammansprinsessor
skriven :

Skickar en kram

Svar: Tack! Kram
Hanna Andersson