Jag önskar sÄ att jag kÀnde mig glad att det Àr helg. Men jag kÀnner tvÀrt om. Det Àr verkligen ingen höjdare med helg. Det Àr helt Àrligt vÀldigt jobbigt nÀr alla Àr lediga. Ljudvolymen Àr aldrig sÄ hög som pÄ vardagskvÀllarna och helgerna och pÄ helgerna lÄter det extra mycket under lÄng tid- morgon till kvÀll. HjÀrnan Àr helt sönderstressad fredag kvÀll till söndag kvÀll och sÄ kan ÄterhÀmtningen börja sÄ smÄtt pÄ mÄndag morgon.
PÄ helgerna stÄr tv:n pÄ mest hela dagen. TvÀttmaskiner körs, familjen gÄr (klampar) runt och lÄter allmÀnt mycket. Kanske fÄr de andra besök, nÄgot jag hör frÄn mitt sovrum men inte orkar delta i. Samtidigt försöker jag överleva, klara av att andas och existera. Det Àr inte lÀtt. Det Àr ren tortyr. Jag inser sjÀlv att jag lÄter negativ och det Àr jag ocksÄ.
Helgerna var nÄgot jag lÀngtade till förr, jag sÄg fram emot helgerna. Fredag kvÀll och lördag förmiddag var bÀsta stunderna pÄ hela veckan. Som jag saknar det! Att vara ledig och hitta pÄ saker tillsammans med familjen. Vara ute, ta en promenad och fika. à ka till mormor och morfar. Hitta pÄ nÄgot annat kul. Utnyttja tiden, leva. Helgerna Àr fortfarande viktiga för resten av familjen, framförallt för mamma och pappa som arbetar heltid och som behöver sin ledighet. Men för egen del skulle jag hellre slippa helgen. Det trodde jag ALDRIG i hela mitt liv att jag skulle kÀnna. TÀnk sÄ tiderna kan förÀndras. Och försÀmras.
à h vad jobbigt att behöva kÀnna sÄ.. finns det inget som kan underlÀtta för dig? En promenad i en tystare miljö eller att göra nÄgot du verkligen gillar? Kramis!