hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, fyra diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Kan vi inte strunta i helgen?! 😳

Jag önskar så att jag kände mig glad att det är helg. Men jag känner tvärt om. Det är verkligen ingen höjdare med helg. Det är helt ärligt väldigt jobbigt när alla är lediga. Ljudvolymen är aldrig så hög som på vardagskvällarna och helgerna och på helgerna låter det extra mycket under lång tid- morgon till kväll. Hjärnan är helt sönderstressad fredag kväll till söndag kväll och så kan återhämtningen börja så smått på måndag morgon.

På helgerna står tv:n på mest hela dagen. Tvättmaskiner körs, familjen går (klampar) runt och låter allmänt mycket. Kanske får de andra besök, något jag hör från mitt sovrum men inte orkar delta i. Samtidigt försöker jag överleva, klara av att andas och existera. Det är inte lätt. Det är ren tortyr. Jag inser själv att jag låter negativ och det är jag också.

Helgerna var något jag längtade till förr, jag såg fram emot helgerna. Fredag kväll och lördag förmiddag var bästa stunderna på hela veckan. Som jag saknar det! Att vara ledig och hitta på saker tillsammans med familjen. Vara ute, ta en promenad och fika. Åka till mormor och morfar. Hitta på något annat kul. Utnyttja tiden, leva. Helgerna är fortfarande viktiga för resten av familjen, framförallt för mamma och pappa som arbetar heltid och som behöver sin ledighet. Men för egen del skulle jag hellre slippa helgen. Det trodde jag ALDRIG i hela mitt liv att jag skulle känna. Tänk så tiderna kan förändras. Och försämras.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Bella
skriven :

Åh vad jobbigt att behöva känna så.. finns det inget som kan underlätta för dig? En promenad i en tystare miljö eller att göra något du verkligen gillar? Kramis!

Svar: Det är väldigt jobbigt att ha en så känslig hjärna. Jag vill verkligen förtydliga att detta inte handlar om ångest eller liknande. Detta är något helt annat som har med ME (en svår, mycket funktionsnedsättande neurologisk sjukdom) att göra. Att ta en promenad har jag inte kunnat göra på många år, tyvärr. Nu är det rullstol som gäller så fort jag ska ut. Kram <3
Hanna Andersson

2 Lotta
skriven :

Har du provat brusreducerande hörlurar 🎧? Med sådana blir det knäpp tyst. Dyra tyvärr. Jag har provat min dotters och dom funkar bra men jag klarar inte av trycket runt öronen. Kram 🌸

Svar: Nej, jag har inte provat sådana men har läst om andra med ME som tycker de är bra. Synd bara att de är så dyra! Såg att de kostar flera tusen kronor. Som hittat! Hehe. Har också väldigt svårt för sånt som sitter åt och trycker, får huvudvärk direkt. Kram <3
Hanna Andersson