I och med Linas hemska cancerbesked i fredags har denna helg minst sagt varit konstig. Det har varit fullt ös, även för min del. Självklart inte på det sättet att jag sprungit runt- hur skulle det sett ut?! Men vi har umgåtts mycket hela familjen, vi har fikat med en vän, fikat med mormor och morfar och fikat med Tyra och Tjorvens ägare för att meddela detta besked. För att inte tala om all oro och funderingar vi haft under helgen. Med mina mått mätta är det fullt ös. Att sitta upp, av ren vilja, och hålla i en kaffekopp och utsättas för alla intryck som fikabesök innebär är fullt ös i allra högsta grad. Och fullt ös ledde såklart till att jag blev medvetslös. Nästan i alla fall!
Jag brukar drabbas av förlamningar varje dag men eftersom jag spenderar all min tid i sängen brukar det inte vara så dramatiskt. Men igår drabbades jag av förlamning i badrummet. Jag blev tvungen att ringa Lina och hon fick mer eller mindre släpa iväg mig till sängen. Kroppen fungerande inte alls. Igår kväll var förlamningen ett faktum igen. Jag var jag så illamående, yr och svag att jag inte kunde sitta upp och halv tio bestämde jag att det var dags att gå och lägga mig för natten. Pappa eskorterade mig till badrummet där mamma löste av och tog hand om mig. Sedan stoppade mamma mig i säng. Och tro det eller ej, men jag somnade! Och har sovit nästan hela natten! Så otroligt skönt.
Jag vaknade för en stund sedan med huvudvärk från helvetet och känner mig som ett blåmärke hela jag. Kraschen efter helgen är total. Ingen vidare uppladdning inför påskhelgen, men det är bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Kanske blir påsken en favorit i repris? Fullt ös...medvetslös...?!
Håller tummarna för att påsken blir en favorit i repris för dig, kramis!