hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, fyra diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Ett mycket tufft besked- min älskade tvilling har fått cancer

Det finns inget enkelt sätt att skriva detta på, men som alltid vänder jag mig till orden och skrivandet som en form av terapi. Detta är inget undantag. Hur jobbigt det än är att skriva om detta och sätta ord på det vi nu går igenom måste jag berätta och dela med mig. I fredags fick min älskade tvilling Lina, min favorit-människa på denna jord, ett mycket ledsamt besked. Hon har tyvärr drabbats av hudcancer. Vi fick detta besked strax innan helgen drog igång och trots att vardagen nu är här igen är vi är fortfarande chockade, hela familjen. Hon har drabbats av Malignt melanom. Den värsta formen av hudcancer man kan få. Hon är endast 22 år gammal. Det är ofattbart.

Vi vet ännu inte så mycket då hon inte varit på utredning än. Men som väl är verkar det som att cancern är tunn, alltså att lagret av cancerceller på leverfläcken är tunn och det är en väldigt god nyhet då det i så fall brukar innebära att det inte spridit sig. Hon kommer bli remitterad till hudläkare så snart som möjligt. Väntan tills det att hon får komma till en specialist som går igenom henne topp till tå, utreder och säkerställer vilken behandling hon ska få känns oändligt lång. Jag vill bara spola fram tiden. Få svar, få hopp. Det enda som ger tröst just nu är vetskapen om att cancervården i Sverige är något som oftast fungerar. Vi var verkligen inte beredda på detta besked. Hur skulle vi kunna ana att Lina, som för övrigt är helt frisk, går med en tickande bomb på sin kropp i form av en ful leverfläck? Det är liksom ingenting man tänker sig ens i sin vildaste fantasi. Framförallt inte om en tjej på blott 22 år som skyr solen som en vampyr.

För tre-fyra veckor sedan tog Lina bort två leverfläckar på ryggen som kliade och blödde. Det är inget nytt, hon har tagit bort flera leverfläckar tidigare varav första gången redan på mellanstadiet. Men aldrig tidigare har leverfläckarna visat sig vara något fel eller farligt med. Förrän nu. Samtalet hon fick i fredags golvade oss totalt. Bara ordet cancer gör något särskilt med en. Att min situation ser ut så som den gör underlättar inte direkt för oss. Vår familj har det tufft ändå, vi behöver inte en cancerdiagnos att oroa oss över ihop med allt annat.

Jag har varit sjuk i så många år att det blivit vardag. För vår familj är det självklart att jag tillbringar mina dagar, mitt liv, i sängen med svåra smärtor, hemsk utmattning osv osv. Det har varit en jakt på diagnoser, en rimlig förklaring till vad som är fel på mig, som pågått i flera år. Diagnoserna har kommit en efter en. Förklarat mer och mer. Blivit allvarligare och allvarligare. Jag har blivit sjukare och sjukare och kämpar nu för mitt liv. Och ingen av sjukdomarna går att göra något åt, de är alla kroniska och obotliga. Så har vi Lina, som vi trodde var frisk. Som en dag får livet uppochnervänt på grund av en sjukdom vi inte trodde hon har. Det har aldrig funnits någon misstanke att hon skulle vara sjuk eftersom hon mått till synes helt bra. Livet är allt bra konstigt. Det går inte att förstå sig på det allra minsta. Och det är orättvist.

Det är lätt att gräva ner sig i sorg just nu. Bli destruktiv, överösas av tankar om hur orättvist och hopplöst allt är. Visst måste man få känna just det, att livet är riktigt orättvist och ofta också hopplöst. Jag är rädd. Jag är rädd att jag själv ska dö och det är jag van vid. Något jag inte är van vid är en rädsla över att Lina ska dö. Beskedet att Lina har cancer har onekligen startat en hel del tankar. Nu tror jag inte att Lina kommer dö av cancern, den verkar tack och lov inte ha spridit sig utan är under kontroll. Men det är ändå läskigt. Jag tror att Linas cancerdiagnos faktiskt innebär att hon har fått lite mer förståelse för hur jag har det som sjuk och tvärt om, att jag fått mer förståelse för hur Lina har det som anhörig till mig som är sjuk. Vi får testa på varandras roller lite på något konstigt sätt. Ofrivilligt såklart, men det är nog ganska nyttigt.

Detta är såklart oerhört tungt för hela familjen. Vi har tillräckligt att stå i och har redan gått igenom så mycket. Med mig som är mycket svårt sjuk och döende är cancer det sista vi vill tampas med. Något som ringer i mina öron är pappas ord när han fick beskedet i fredags, då sa han upprepade gånger: "räcker det inte nu?!". Och jag håller med. Kunde det inte räckt med mig?! Måste också Lina bli sjuk? Varför måste så mycket hela tiden kretsa kring sjukdomar, behandlingar, rädslor för att dö och överlevnad?! Vad hände med den trista grå vardagen som övergav oss för längesen? Den vill jag ha tillbaka nu.

Jag kan inte riktigt ta in detta hemska besked. Det kanske låter konstigt, men om jag kunde skulle jag ta cancern från Lina. Ha den själv. Så hon får gå fri. Jag är redan dömd ett liv med sjukdomar. Det känns helt enkelt för tufft att min älskade tvilling också måste vara sjuk. Men å andra sidan är Lina bättre rustad att överleva cancer. Tänk om min stackars svaga kropp skulle drabbas av cancer?! Det skulle den inte orka fightas mot varken bra eller länge. Jag sa till pappa i fredags att det är synd för honom och mamma att det inte finns ångerrätt på 22 år för sina barn. Att få en svårt kroniskt, multisjuk dotter och en dotter med malignt melanom kan knappast räknas som önskvärt och jag hade mycket väl förstått om de utnyttjade ångerrätten/bytesrätten vilken minut som helst! 

Här är vi, jag och min älskade, älskade tvilling! För de som inte vet är det jag som har solglasögon, såklart...! ;) 

Vår familj är stark som få. Och vi har varandra. Och vi ska klara av detta också, både Lina och jag. Trots den nervösa väntan på mer besked angående cancern ska vi försöka njuta av påsk-veckan och leva så vanligt det bara går. Men visst ser mycket annorlunda ut nu jämfört med i fredags innan cancer-beskedet släpptes som en bomb över oss. Livet är skört, det kan förändras och ryckas ifrån en på en kort sekund. Därför måste vi ta hand om de vi älskar och leva i nuet. Försöka se ljuset i tunneln och komma ut på andra sidan. Starkare, visare, med en ny uppskattning för livet. Och förhoppningsvis cancerfria!

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 norrsken emmis
skriven :

ha en underbar tisdag
kram

Svar: Tack så mycket! Detsamma :) kram
Hanna Andersson

2 Netti Starby
skriven :

Nej vad tråkigt och många styrkekramar från mig! <3

Svar: Tack Netti! Kramar tillbaka <3
Hanna Andersson

3 N
skriven :

NEEEEJ! Håller med din pappa. Kan det inte räcka för er nu.
Skickar en bunt styrkekramar till hala familjen. <3

Svar: Jag håller också med pappa. Tycker det räckte för längesen, men tydligen inte! :( Tack snälla N. Kramar tillbaka <3
Hanna Andersson

4 Anonym
skriven :

Tänker på er, ta hand om varandra💗💗💗 Johanna

Svar: Tack, snälla Johanna! <3 <3 <3
Hanna Andersson

5 ME alltidvila
skriven :

Vet inte riktigt vad jag ska skriva men vill ändå lämna något ord. Det känns som att vissa familjer/människor drabbas så hårt med olika sjukdomar tidigt i livet. Finns ingen rättvisa. Jag hoppas allt kommer gå bra för din syster och jag förstår er oro nu. Se upp bara så att denna oro inte kommer göra dig ännu sämre, men jag ser att du är stark i dina ord. Tur ni har varandra i en stark familj. Många varma styrkekramar fina kämpe <3

Svar: Tack snälla S för din fina kommentar! Ja, vissa drabbas verkligen mer än andra. Det finns ingen som helst rättvisa eller jämn fördelning. Tack, vi får verkligen hoppas att det upptäcktes i så god tid att det "bara" är att operera bort ännu mer vävnad kring cancern och så är problemet ur världen. Det är klart att den här formen av stress och oro inte är bra för mig. Hela helgen har jag gått på någon falsk överlevnads-energi och väntar nu på kraschen. Ja, det är verkligen tur att vi har varandra och hundarna! <3 Många kramar tillbaka, fina kämpe <3
Hanna Andersson

6 Pernilla
skriven :

Det är ju helt ofattbart och otroligt hur orättvist livet är för en del. Som om det inte räckte med det helvetet som ni redan måste gå igenom. Sänder dig omtanke och styrkekramar! Vi får hoppas att cancern upptäcktes i tid, det är ju det enda positiva med allt det här..

Svar: Det känns väldigt både ofattbart och orättvist i detta nu. Jag tycker definitivt det räckte, och blev över, men det som redan var. Ja, det är verkligen något positivt att detta upptäcktes så tidigt! Kramar <3
Hanna Andersson

7 Ing-Marie%252525252520Nordstr%2525252525F6m
skriven :

Älskade lilla Hanna och Lina❤️Har inga ord till tröst. Bara en förhoppning att allt går bra. Trots allt botas ju många från den hemska sjukdomen idag. Mina tankar finns hos er.❤️❤️❤️❤️🌹🌹🌹🌹

Svar: Tack älskade Ing-Marie för din fina kommentar, den ger tröst, tro mig! <3 Ja, precis. Cancer är ju något väldigt många fler överlever nu för tiden och Lina är ung och för övrigt frisk, så detta ska nog snart vara ett minne blott, hoppas vi! <3 Tack <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

8 Nilla
skriven :

Nej, det borde räcka för länge sedan för er. Och jag tror faktiskt inte era föräldrar vill ha någon ångerrätt på er hur sjuka ni än är. Jag önskar att Lina får svar så fort som möjligt så ni slipper den gnagande oron. Många styrkekramar till er 💖

Svar: Det tycker faktiskt jag också! Det kan mycket väl vara så att du har rätt, men jag tycker ändå mamma och pappa borde få valmöjligheten att byta in oss mot två friska exemplar! ;) Det önskar jag med, ovissheten är jobbig! Många kramar <3
Hanna Andersson

9 acinorev.blogg.se
skriven :

Sänder massa kärlek till dig och er! Kram! ♡

Svar: Tack för det! <3 Kram <3
Hanna Andersson

10 Bella
skriven :

Inga ord känns tillräckliga, men jag vill ändå kika och skicka massor med kramar och styrka till er!<3

Svar: Tack snälla Bella för de kramarna! Massvis med kramar tillbaka från oss <3
Hanna Andersson

11 ingalill persson
skriven :

Läs om Sven Erik Nordin som botade sig själv.
Hoppas att allt går bra förr er.
Kramar

Svar: Jag vet inte om denna Sven Erik botade sig själv från cancer eller mina sjukdomar, men oavsett låter det för bra för att vara sant! Tack så mycket. Kramar
Hanna Andersson

12 Anna Carlbom
skriven :

Fy vilket tråkigt besked för din syster och er. Tillsammans är ni starka och kommer att klara även detta många kramar till dig och din familj 💕💕💕

Svar: Ja, det var ett mycket tungt besked att få. Precis, vi är starka, det får vi inte glömma! Kramar <3 <3 3
Hanna Andersson

13 Jonna
skriven :

Usch och fy! Det borde räckt för länge sedan! Sjukdomar i alla former är alltid orättvist, men ni båda är ju dessutom så unga. Tänker på er, kramar ❤️

Svar: Jag tycker också det! Sjukdomar är verkligen alltid orättvist att drabbas av. Tack, kramar <3
Hanna Andersson

14 Lotta
skriven :

Men Hanna ❤️ 😢,
Jag blir helt förtvivlad när jag läser ditt inlägg. Vilket chockartat besked! Ibland känns det som om tiden stannar och allt blir svart.
Hoppas att ni kan få fortsatt utredning SÅ FORT SOM MÖJLIGT!
Nu håller jag tummar och tår för en så bra och snabb behandling som det bara går. Det kommer att bli jobbigt men det kommer att gå bra!
Många varma kramar till er alla ❤️❤️❤️

Svar: Tack snälla Lotta för din fina kommentar! <3 Ja, det var ett riktigt tungt besked att få. Som om det inte räcker med allt med mig! Precis, tiden stannade upp där och då. Men nu har vi börjat landa i detta och hoppas verkligen att det bara är att operera bort närliggande vävnad kring cancern och så är problemet ur världen sedan.
Tack, det får vi tro och hoppas! Många kramar <3 <3 <3
Hanna Andersson

15 Ann-Catrin Bergström
skriven :

Hej!
Jag är en tjej 60+ som fick själv tjocktarscancer, 0p- 2012 och cellgifter, har även en son som är opererad för hjärntumör -år 2006.. det jag vill säga , att ge inte upp hoppet...när det gäller fibromyalgi, så har jag det också, har även haft giftstruma...men värst är nu fibromyalgin, som man inte verkar bli fri ifrån..? En stor kram till er! Glad påsk!

Svar: Hej!Usch så hemskt att du fick cancer och att din son drabbades av hjärntumör. Verkligen grymt.
Nej, fibromyalgi blir man inte fri från. Det är inte så kul, det heller.
Stora kramar till dig och din son och Glad Påsk!
Hanna Andersson

16 Heléna
skriven :

Så himla ledsamt :( Jag önskar verkligen att det räckte med tråkigheter omkring er nu! Hoppas det går att få bukt med cancern utan alltför besvärliga behandlingar! Många stora styrkekramar till er båda två <333

Svar: Verkligen. Det önskar vi med! Det verkar väldigt hoppfullt, som väl är, och då är snart den här cancer-historien över! Många stora kramar från mig och Lina till dig <333
Hanna Andersson

17 Anonym
skriven :

Men fy så jobbigt och ledsamt för er alla. Jag har själv tvillingtjejer,men endast på 15 år gamla. Jag håller tummarna för er,och tänker på er.
Kram Lotta Andersson

Svar: Det är både jobbigt och ledsam. Åh så roligt att du också har tvillingtjejer! <3 Tack! Kram
Hanna Andersson

18 Anonym
skriven :

Usch, det var inga roliga nyheter. Vi får hoppas att det stannar vid hudfläcken och inte finns på fler ställen!
Glöm nu inte din pacing,den blir ännu viktigare nu så du häller ihop.
Jag är ju mamma till en svårt sjuk tjej på 27 och jag kan lova dig att tanken att jag skulle byta ut henne är helt omöjlig. Det finns inte på kartan. Det gör ont i hela kroppen om jag tänker så - hon och min son är det dyrbaraste jag har, med skavanker eller utan!
Så glöm bort de tankarna innan du tänker dem igen. Fokusera på det som är positivt - att ni har fått just rätt föräldrar.
Kramar

Svar: Nej, det var verkligen hemskt att få det beskedet. Nu är det bara att hoppas att det inte spridit sig. Precis, jag försöker. Det är klart att jag egentligen förstår att mina föräldrar älskar mig villkorslöst och att de inte vil byta ut mig mot ett friskt exemplar. Men känslan finns ändå där. Jag är så ledsen för deras skull att de fick mig som är så sjuk som dotter.
Vi har verkligen underbara föräldrar, dina barn och jag och min syster! <3
Kramar
Hanna Andersson